Ajdå...

Igår var vi hemma hos mig, drack te och pratade i TV-rummet.
Intet ont anande gick vi sen upp på övervåningen för att ta oss en smörgås. Föga anade vi vilken tidsinställd bomb vi hade lämnat i TV-rummet. Efter cirka 30 minuter hör vi ett ilsket PIP-PIP-PIP-PIP-PIP
Brandvarnaren!
Jag springer ut ur vardagsrummet där vi befann oss för tillfället, och förväntar mig att se tjock svart rök i hallen. Ni vet sån som man alltid fick låtsas krypa under på brandövningarna i lågstadiet. Men jag ser inget och ser mig skräckslaget omkring.
Sabina utropar "Ljusen!!" och vi alla kastar oss ner för trapporna.

När vi kommer ner ser vi en cirka 20 centimeter hög låga som slår upp från ett utav ljusen. Vi står alla tysta i två sekunder och stirrar som hypnotiserade på elden.
Sedan börjar vi snabbt diskutera det bästa sättet att släcka den. Maria är påväg att hälla vatten från te-kokaren över lågan, men jag får för mig att allt ska explodera, precis som när man häller vatten på brinnande olja, och skriker "NEJ!".
Sabina tar sedan saken i egna händer och kväver elden med honungburken...

Här kommer ett litet bildbevis på det onda ljuset. Notera att den svarta randen egentligen ska vara genomskinligt glas, och alltså utgörs av sot!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0