För ett år sedan hade jag allmän ångest över att jag inte visste vad jag ville göra med mitt liv. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra på hösten, och var livrädd för att gå ensam hemma. På själva studentdagen hade jag otroligt roligt, var jätteglad hela dagen fram till massgråtandet bröt ut utanför Gruvan på natten, men någonstans under låg ändå oron för framtiden.

Men tänk, det ordnade sig! Nu har det gått ett år och jag mår fortfarande bra! Faktiskt så är jag nog lite bättre än jag var för ett år sedan. Jag har lärt mig att uppskatta mitt eget sällskap, jag har lärt mig att man inte måste förlora kontakten bara för att man inte träffas varje dag. Och jag har planer för hösten, planer som känns väldigt bra.

Jag har lyckats, måste jag säga!
Här kommer några bilder från min student förra året.