En liten fundering...

Hur kommer det sig att det alltid, alltid, i vilken grupp jag än hamnar i, blir till en grej att skrämma mig?
Står det "Skräm mig, jag hoppar högt och det är roligt!" på ryggen på mig?
Mycket konstigt, det är ju knappast så att jag går omkring och talar om för alla att jag är lättskrämd.

Ni kan säkert förstå att det har börjat nu. Skrämmandet alltså. Denna gång har det mutera till att även inbegripa kittling. Synnerligen effektivt, det må jag säga.

Varför är jag lättskrämd? Det måste ju vara någon sorts superinstinkt! Jag lovar, hade jag varit en grottmänniska hade jag överlevt längst av alla!

En dag, när jag är sisådär 90 år gammal, kommer jag att bli skrämd, göra ett skutt och sedan bryta någon kroppsdel på grund av benskörhet efter illa skött vegetarisk diet. Så kommer det bli. Det är bäst jag förbereder mig mentalt redan nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0