Jag står i köket och diskar. Vid bordet sitter Axel, biologen, och Edvin, farmacepten. De för en diskussion om något, men är för tillfället jätteirriterade för det är ett ord som de inte kan komma på.

- Okej, den som kommer på det får tårta, säger Axel.
- Vad pratar ni om? frågar jag
- Det är ett ord som vi inte kan komma på, säger någon. Jag hör ett litet stänk av nedlåtande i rösten. Vad vet väl lilla Elin om världen?
- Alltså, det här fenomenet som till exempel gör att saltet kommer in i saltgurkan, säger Edvin.
- Jaså, osmos! säger jag, bara aningens triumferande.

Jag hinner se en glimt av deras förvånade, ja rent av förkrossade, ansikten innan jag vänder mig om med ett stort leende på läpparna och fortsätter diska. Vilken känsla! Vilken seger!

Victory is mine!
(Tänk lite Stewie i Family Guy)