Imorgon ska Jessica ha födesedagskalas med temat Minnen från barndomen. Jag ska vara Ronja Rövardotter.
Boken om Ronja är ett utav mina tidigaste läsminnen. Jag kommer ihåg hur mamma läste högt ur den i min säng innan jag skulle sova. När jag hade lärt mig att läsa själv läste jag högt för henne i stället.
Jag tittade på Ilon Wiklands illustrationer och drömde mig bort till vattenfall och djupa tjärnar


En sommar spelades Ronja Rövardotter som teater hemma i Åtvidaberg. Det var vid Edberga, nedanför kanontornet, och jag var där och tittade med mina föräldrar. Jag minns att berget var så himla fint som kuliss. Hela den sommaren lekte jag Ronja Rövardotter hemma i min trädgård. Min mamma tvingades att vara Birk, och så virade jag ett snöre runt midjan, hängde i äppelträdet och låtsades att det var en älv nedanför.
Hur gammal kan jag ha varit då? Fem år kanske.

Även filmen fångade mig. Jag tittade in i Ronjas fantastiska mörka ögon och fascinerades av deras djup och integritet. Jag såg filmen om och om igen, blundade med en kudde framför ansiktet när vildvittrorna eller grådvärgarna var framme.
Jag lekte att det fanns vildhästar bakom vinbärsbuskarna.