Jag sa ju det! Att jag skulle leva upp när våren kom alltså.
Jag tror att jag har skrattat hälften av min vakna tid hittills idag!
Åh, så härligt!

Jag läste en bok en gång (kan det ha varit Montecore av Jonas Hassen Khemiri?) där det fanns en beskrivning av hur vi svenskar stannar upp totalt när våren kommer. Vi vänder oss som blommor mot solljuset, ler stort och bara njuter. Precis så var det idag! Vid varenda vägg och husgavel stog ett gäng studenter med optimistiskt uppkäppta jackor, stora leenden på läpparna och mot ljuset kisande ögon.

Vi hade en riktigt bra föreläsare idag! En som var engagerad, inspirerande och sådär spontant rolig utan att det blev klämkäckt. Vi lärde oss bland annat att meningen "Sola i lä feta ko" är ett exempel på en mening med enbart läsetekninsk lätta bokstäver (alltså att de går att ljuda länge; sssssss) och används inom en syntetisk metod för läsinlärning. Men usch och fy, det ska vi inte använda! Här ska det vara analytisk metod! Minsann.

Just nu nuter jag av en stor skål blåbär med vaniljyoghurt, tittar ut på solskenet och bara känner mig lycklig. Snart ska jag iväg till Hära och bli bjuden på kakor!