I fredags åkte jag från Åtvidaberg till Dala-Järna för att hälsa på Hära. Hela resan tog 6,5 timme så jag var ganska trött när jag kom fram.

Vi hade precis satt oss ner på verandan när Thomas ringde och berättade att jag hade blivit faster för tredje gången.

Hära har gjort små installationer i huset som var och en representerar hennes olika Uppsalavänner. Min är kökssoffan med massor av kuddar från Indiska, är den inte fantastisk?

På kvällen åkte vi sedan till Äppelbo (Jessica!) för att se på en skogsteater som hette Trollbröllopet. Det var mysigt men aningens svårt att förstå då hela teatern med undantag av en scen framfördes på Äppelbomål! Som tur var fanns en ordlista i programmet och när jag blev alldeles borttappad fick Hära agera tolk.

På lördagen började vi med att åka på loppis inne i Dala-Järna. På vägen såg vi det här huset som jag blev lite kär i.

Hära blev också förälskad, fast i en soffa på loppisen. Den kostade 125 kronor så hon slog till direkt. När mannen med såld-lapparna frågade när hon ville hämta den hojtade hon "Äh, jag tar den nu med en gång!" och så lade vi den på takräcket och körde hem...

Efter den lilla eskapaden satte vi oss i bilen igen och körde mot Malung och Häras sommarstuga. Där skulle jag nämligen få se en myr, för det har Hära och jag pratat om länge!

Sedan plockade vi blåbär.

Vi råkade få med massor av odon också men var glada ändå.

Sommarstugorna på vallen där Häras föräldrar och farmor har sina är verkligen stugor. Små och röda eller träfärgat grå, utan rinnande vatten eller isolering. Häras farmors stuga är byggd på 1800-talet.

Genom alltihop rinner en fantastisk liten bäck.

Efter att ha blivit bjudna på nygjord ost efter urgammalt och väldans långsamt recept åkte vi sedan hem igen.

Hära och hennes Mr. D har två fina katter hemma.

Den ena heter Lisa...

...och den andra heter Curry.

Vi hann med en helt galet stereotyp Dalarnafest också, med ett ölhävartävling, människor iklädda mjukisbyxor, ett band som skulle spela men där sångaren hade däckat i en fåtölj och där det istället vingalde upp någon från publiken och ropade "BIRA, BIRA, BIRA!" i mikrofonen och det fanns en bar med neonslingor i ladan.

Tyvärr fick jag inte med mig kameran dit, men jag satt och bara gapade under väldigt lång tid. Kändes som att jag hamnat mitt i en film av Ulf Malmros.

Nu är jag hemma igen, men på vägen hann jag kika på min nya brorsdotter.

Hon heter Molly och är alldeles perfekt.