Vi i klubbverket träffades hemma hos Johanna som var värdinnan för kvällen och fixade i ordning en stund innan de andra dök upp. När så gästerna anlände mötte vi med glögg och hejarop och alla dukade fram sina knyt till julbordet. Så varvade vi mat, sång, skratt och spexande ända till klockan närmade sig dags att gå vidare. Då smög jag ut på balkongen, bytte om och agerade sedan tomte med mitt eget hår som skägg under hakan. Jag knackade jag på, tog säcken (som var förvillande lik ett utav mina blommiga påslakan) över axeln och knackade på dörren. Så fick alla varsin julklapp och drog sedan vidare ut i kvällen.

Efter att klubbverket stannat kvar och städat medan de andra lussade på Upplands nation skyndade vi sedan till VG där vi iklädde oss lucialinnen, knöt band i midjan, tände ljus och tågade in i stora salen där vi möttes av tindrade ögon och leende munnar. Det gick fint att sjunga och efteråt belönades vi med öl i läsesalen. Kajsa och Anna framförde en väldans fin sång till min ära och stämningen var hög. Så småningom tog sittningen slut inne i stora salen och släppet kunde börja. Precis som förra året spelade klezmerbandet Den flygande bokrullen. Jag vet inte om ni minns att jag var alldeles euforisk efter förra årets upplevelse, men det var i alla fall precis lika bra och roligt i år.

De låter ungefär såhär:

Efter att ha dansat mig alldeles svettig tillbringade jag flera timmar med att springa ut och in i huset, prata, kramas, somna i en soffa, sjunga på "my horse is amazing" och skratta ganska mycket. Slutligen sov jag hemma hos mig i en och en halv timme innan jag gick upp igen klockan 06.30 för att möta upp kören vid Djäknegatan. Ungefär här skickade jag även ett sms till Emelie där det stod "Jag och vukt löner bli litar sens, men vi ämnet! oreq". Morgonen och eftermiddagen spenderades sedan med att gå luciatåg för nationens kuratorer och inspektor, vilket gick fint det också trots den allmänna tröttheten. Sedan hem och sova i ytterligare två timmar innan vi möttes upp igen och avslutade helgen med pizza och vad som kändes som ett oändligt antal fotbollsmatcher på tv. Och mera skratt förstås.

Som ni antagligen gissat vid det här laget tog jag inga bilder, men så fort våran fotograf har laddat upp sina bilder på facebook lovar jag att länka till albumet, jag tror inte att ni kommer bli besvikna.

Åh, vilken bra helg!