De sista åren innan jag flyttade till Uppsala trappade jag ner lite, jag slutade på ridklubben och hjälpte i stället till med min dressyrtränares privathästar några dagar i veckan. Det passade mig perfekt just då, jag red ut mycket i skogen och tog det lite lugnare.

Men så flyttade jag till Uppsala för ett och ett halvt år sedan, och sedan dess har jag inte rört en häst. Jag skulle varken ha tid eller råd, och största delen av tiden så saknar jag det inte. Men så kommer dagar som idag, när solen skiner och man känner vår i luften. Då skulle jag inget hellre göra än att rida ut i skogen, höra hästens frustande, känna den varma pälsen under mina fingrar och galoppera på grusvägar som äntligen blivit mjuka igen.