Om modeindustrin, storlekar och allas rätt att känna sig fina
Jag tycker mode är intressant, jag älskar kläder och jag älskar att titta på människor på stan och se hur de skapat sin egen stil. Det har inte alltid varit så. På gymnasiet var jag totalt ointresserad av trender och att uttrycka mig genom mina kläder, jag hade ingen aning om vad jag passade i och bodde i ett par jeans och ett svart linne. Inget fel men det, alla har olika intressen.
Men så tog jag studenten, fick tid över och började läsa bloggar och olika magasin. Då fick jag problem. Jag gav mig ut i affärerna för att köpa det jag läst om, och upptäckte då att det inte alls passade min kropp. Alla bloggar jag läst och alla tidningsreportage jag inspirerats av innehöll människor av normallängd med raka kroppstyper, och så såg jag inte alls ut. Jag råkade nämligen vara 181 centimeter lång, ha stora höfter, markerad midja, stora bröst och breda axlar. Jag var proportionerlig, men kurvig.
Det var först då jag insåg att modeindustrin till stor del tillåter bara en kroppstyp. Det var också då jag insåg att vilken storlek en person har inte säger ett skvatt om hur en person ser ut eller vad den passar i. Och det viktigaste av allt; jag insåg att det finns massor av människor som vill klä sig i en viss sorts kläder, men inte kan eftersom de är för långa, korta, tjocka, smala, har för stora höfter, för små bröst eller någon annan fånig detalj som inte passar in i mallen. Jag tänker även att andelen människor som inte passar in i den här mallen måste vara mycket större än den andel människor som faktiskt gör det? ALLA människor är fina på sitt sätt, och ALLA människor har även rätt att känna sig fina!
Idag släpper HM sin kollektion Inclusive, som har kläder från storlek 32 till 54. Dessutom innehåller den sådana modeller på kläder som passar många olika kroppstyper. Det är i alla fall ett steg i rätt riktning.
Kommentarer
Postat av: Madeleine
Du har så himla rätt! Och jag känner igen den där känslan av att se något fint men direkt automatiskt inse att nej, jag kan inte ha sådana kläder. Som maxiklänningar till exempel; jag är för kort. Och så är jag dessutom lite hemligt ledsen över att jag inte hittar min egen stil. Kanske försöker jag inte tillräckligt. Önskar jag hade mer koll på mig själv helt enkelt.
Trackback
