Kyrkogårdspromenad

Idag kände jag mig lite ensam och ringde då till Jessica, som det var alldeles för länge sedan jag träffade. Som tur var hade hon en stund över som hon kunde spendera på mig, så jag kastade mig på cykeln och tog mig hem till henne.
Det var härligt höstväder, så vi bestämde att en promenad skulle sitta fint.
Vi hann inte gå långt innan vi passerade Uppsalas gamla kyrkogård, och bestämde oss för att gå in och kika. Mitt på kyrkogården ligger Stillhetens kapell, det har sådana där dörrar som gör att man känner sig liten.
Sedan gick vi vidare för att leta efter nationsgravar.
På vägen stannade vi lite här och där, läste namnen på gravstenarna, funderade över människoöden och pratade om livet. Ibland skrattade vi lite tyst också, som när vi fick syn på underliga gravdekorationer.
Västgöta nationsgrav hade det västgötska lejonet vid foten. Det kändes tryggt.
Vi spanade lite allmänt på hösten också.
Det var en himla fin promenad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0