Vårbalen
Igår var det så äntligen dags för vårbal!
Damerna inledde med champagnefrukost hos Emelie på förmiddagen, vilket var väldigt trevligt.
Efter det skyndade jag hem och gjorde mig i ordning för att agera marskalk vid Allmänna sångens jubileumskonsert i Universitetshuset. Jag fick flankera en dörr, dela ut programblad och kontrollera biljetter. Under konserten satt jag sedan och kontrollerade att ingen gick in eller ut under sångerna, vilket gjorde att jag även kunde lyssna till hela konserten. Det var väldigt fint och pampigt!
Eftersom konserten tog slut en hel timme senare än planerat fick jag sedan springa till VG för att stå där och hälsa gästerna välkomna. När sittningen sedan började inledde kören emd att sjunga Hymn till Västergötland tillsammans med gästerna, för att sedan sjunga några sånger till.
Jag gjorde sedan ett snabbt balklänningsbyte hemma hos Lena och hann till Hotell Hörnan precis lagom till att körens egen sittning skulle börja där (och då äntligen kunde jag slappna av och bara njuta).
Här är Johanna.
Sonia.
Johan gjorde ett tillfälligt återtåg och var återigen med oss, om så bara för en kväll.
Lena (i sin mammas brudklänning!)
Björn, Emelie (som till på köpet fyllde år) och Johan.
Johanna, Johan, Anna och Marcus.
Mitt emot mig hade jag Louise, i 1920-talsklänning!
Lotta.
Caroline och Louise toastade med blomstertema.
Och så sjöng vi en himla massa, såklart!
Här är avslutningen på Lilla kossan Elsa.
Det var tal och uppträdanden till höger och vänster!
Tobias läste upp krönikan över året som gått.
Johanna och Erik.
Lars.
Till bordet hade jag ingen mindre än självaste herr Sidenvall!
Sonia, Magdalena och Benjamin.
Nya Lars.
Plötsligt blev det ett himla ringande i mobiltelefoner och alla herrar försvann ut.
Här är Jenny.
Alltså, Lena i bakgrunden på den här bilden! ÅH!
Anna och Magda.
Isabel.
Lena, Hanna och Emelie.
Jag.
Så kom herrarna in igen! Fler serenader, hurra!
Sedan blev det ännu mer sång! Här sjungs Smedsvisan.
Och slutligen O gamla klang!
Här är Jacob och Kajsa.
Jag hade bara kaffe kvar att skåla med.
Caroline.
Jag älskar syskonen Johanssons synkronisering i bakgrunden på denna bild!
Så var det dags att gå tillbaka till VG för att gå på släppet.
Vid Fyrisån blev jag dock hejdad och uppmanad att sätta mig ned under en kastanj.
Och så fick jag en till serenad!
Det är tradition att den som är nyvald ordförande för kören får just en egen serenad vid vårbalen.
(Har jag glömt att berätta att jag blivit vald till ordförande förresten? Det har jag blivit! Så. Himla. Pepp!)
Åh, alltså!
Det var Till Österland som sjöngs. Vid strofen "Jag där vill bygga en hydda" provades det nya greppet att bilda en mänsklig hydda runt mig.
Oväntat, men väldigt tryggt!
Så gick vi till slut till VG, umgicks ännu mer, dansade styrdans och hade det väldigt bra.
Vårbal, alltså. Det är något magiskt med det.
Kommentarer
Trackback
