Kolla
Hittade en bild från Osloresan. Satte mig och photoshoppade lite.
Haha, tänk er att det är en gammal film och att jag just har fått syn på ett ufo!
Haha, tänk er att det är en gammal film och att jag just har fått syn på ett ufo!
Äntligen!
Igår tog jag körkort!
Och det känns så bra!
Det var på tiden, kan man säga.
Ikväll ska vi till Sabina och kolla på Love actually, prata massor och äta tårtan som Maria har gjort åt mig.
Om herrskapet funderar över hur den smakar, kan kan jag tala om att det smakar choklad och kaffe och är mycket god!
Saknad
Igår var det sju år sedan min famor dog. Jag har tänkt mycket på henne den senaste tiden. Jag skulle så gärna vilja träffa henne nu, visa vilken person jag har utvecklats till. Jag var 11 år när Farmor dog, så mycket har förändrats sen dess. Jag kände mig så osäker, var så liten. Jag önskar att jag fick sitta ner och prata om mitt liv, berätta om mina tankar, drömmar och ideal. Berätta vilken människa jag hoppas bli. Vilka jag umgås med och hur bra de får mig att må. Men framför allt skulle jag vilja lyssna, höra henne berätta om sina tankar och funderingar.
Farmor var lång och smal, såg nästan bräcklig ut, ändå minns jag henne som en mycket stark kvinna. Så mycket värme och omtanke rymdes i den kroppen. Ett utav mina tydligaste minnen är hur hon varje julafton stod i sitt kök på Smällgatan och stekte de mest underbara köttbullar. (Dea fick förövrigt en burk köttbullar av henne i inflyttningspresent nät han flyttade till Nannersbo) "Ät ni", sa hon. "Jag kan äta senare! Nej, nej, jag diskar! Jag trivs så bra här i köket." Hon ville alla väl och blev nästan generad när man berömde henne. Mamma har berättat att Farmor, när de fortfarande bodde på Stålvägen, ofta skakade på huvudet och muttrade om barnet i grannhuset som alltid sov med öppet fönster. Hon trodde att barnet skulle frysa.
Farmor är en utav mina största förebilder. Jag hoppas att jag blir som hon när jag blir gammal.
(Förövrigt gick teoriprovet bara bra!)
Puss och kram
Farmor var lång och smal, såg nästan bräcklig ut, ändå minns jag henne som en mycket stark kvinna. Så mycket värme och omtanke rymdes i den kroppen. Ett utav mina tydligaste minnen är hur hon varje julafton stod i sitt kök på Smällgatan och stekte de mest underbara köttbullar. (Dea fick förövrigt en burk köttbullar av henne i inflyttningspresent nät han flyttade till Nannersbo) "Ät ni", sa hon. "Jag kan äta senare! Nej, nej, jag diskar! Jag trivs så bra här i köket." Hon ville alla väl och blev nästan generad när man berömde henne. Mamma har berättat att Farmor, när de fortfarande bodde på Stålvägen, ofta skakade på huvudet och muttrade om barnet i grannhuset som alltid sov med öppet fönster. Hon trodde att barnet skulle frysa.
Farmor är en utav mina största förebilder. Jag hoppas att jag blir som hon när jag blir gammal.
(Förövrigt gick teoriprovet bara bra!)
Puss och kram
Rubrik
Jag ska nu begå en smärre synd och berätta att morgondagen är dagen då jag gör teoriprovet till mitt körkort. Det är ganska roligt faktiskt, massor av människor frågar när jag kör upp, och när jag svarar blir de helt förskräkta och utbrister "Men det kan du ju inte tala om!". Varför fråga då liksom? Men det känns bra inför uppkörningen i alla fall, det är inte många dagar kvar nu. Det ska bli så skönt att kunna bjuda igen till alla som har skjutsat mig de senaste åren! Främst Maria då.
Jag har länge varit den som har åkt med alla andra. Både i bilar och i livet. Jag följer snällt med, anpassar mig och ler. Det kan låta tragiskt men faktum är att jag trivs med det! På så sätt får jag många möjligheter och träffar många människor som jag inte hade kommit på tanken att prata med på egen hand.
Jag tror faktiskt att det ibland är en fördel att vara lite avvaktande, att checka läget och se vad som händer. Jag har ett mål; att aldrig döma människor innan de har fått en chans att visa för mig hur de verkligen är. Jag kan berätta att jag misslyckas. Ganska ofta till och med.
Men det är roligt att kunna omvärdera människor, att inse att de är både roliga, varma och omtänksamma. Tyvärr blir det ju ibland åt andra hållet också, de som verkade så trevliga visar sig ibland vara allt annat än just det. Det tar ju ett tag innan man slappnar av med nya människor, jag längtar alltid till den här nya människan visar sitt riktiga jag. Jag avskyr att se mig själv sätta upp en annan bild av mig själv, att inse att alla andra gör samma sak. Men till slut kryper alltid den rätta personen fram. Oftast blir jag glatt överraskad. Det finns så många fantastiska människor.
Tankfulla kramar
Jag har länge varit den som har åkt med alla andra. Både i bilar och i livet. Jag följer snällt med, anpassar mig och ler. Det kan låta tragiskt men faktum är att jag trivs med det! På så sätt får jag många möjligheter och träffar många människor som jag inte hade kommit på tanken att prata med på egen hand.
Jag tror faktiskt att det ibland är en fördel att vara lite avvaktande, att checka läget och se vad som händer. Jag har ett mål; att aldrig döma människor innan de har fått en chans att visa för mig hur de verkligen är. Jag kan berätta att jag misslyckas. Ganska ofta till och med.
Men det är roligt att kunna omvärdera människor, att inse att de är både roliga, varma och omtänksamma. Tyvärr blir det ju ibland åt andra hållet också, de som verkade så trevliga visar sig ibland vara allt annat än just det. Det tar ju ett tag innan man slappnar av med nya människor, jag längtar alltid till den här nya människan visar sitt riktiga jag. Jag avskyr att se mig själv sätta upp en annan bild av mig själv, att inse att alla andra gör samma sak. Men till slut kryper alltid den rätta personen fram. Oftast blir jag glatt överraskad. Det finns så många fantastiska människor.
Tankfulla kramar
Oh Lord
Insåg nyss att jag missade reprisen från Gossip Girl igår. Googlade istället runt efter lite bilder.
Herregud säger jag bara. Chuck Bass. Jag blir alldeles svag.
Ge mig! (Okej då, minus elakheterna. Plus värme och omtänksamhet. Hrm, ja...)
Herregud säger jag bara. Chuck Bass. Jag blir alldeles svag.
Ge mig! (Okej då, minus elakheterna. Plus värme och omtänksamhet. Hrm, ja...)
Realeaseparty
Har ikväll varit i stora kyrkan för att lyssna på Åtvidabergs musikutbud.
Ack jag partiska människa tyckte mest om In Vocal Veritas, med blev även riktigt imponerad av flera andra.
Nu raringar tänkte jag berätta vad jag gjort de senaste dagarna, men slogs av akut trötthet. Därför ska jag nu ägna några minuter åt Anne Franks dagbok och sedan sova.
Kompenserar med en snabb resumé: Karins lägenhet, prat, spel, hosta, Alice.
Pusspuss
Torsdag
Jag fick äntligen hem min gitarr för några dagar sedan, köpte den för mina stipendiepengar plus lite till. Sitter just nu och pluggar ackord för glatta livet. Mina stackars fingrar som är vana att ha långa naglar protesterar ganska vilt redan efter några minuter... Har precis tragglat mig genom Blinka lilla stjärna och Vem kan segla, och jag kan ju tala om att jag nog inte är någon naturbegåvning direkt... Men roligt är det!
Har idag varit och fikat på Sandelius med Maria och Kim. Det måste ju vara topp-tre bland de mest trivsamma ställena i Sverige?
Följde sedan med ner till skolan och satt med på kören. Om en stund kommer Maria hit och vi ska ta en pratrunda.
Pusspuss
Long time no seen
Sorry älsklingar. Har verkligen inte haft tid att uppdatera här de senaste dagarna, men nu är jag tillbaka!
Har idag haft en sån där dag som gör att man blir varm i hela kroppen. Efter att jag var i stallet på morgonen träffade jag Sabina och Karin på Ica-parkeringen. Vi åkte hem till mig, tanken var att vi skulle färga mitt hår. Här hemma var min mamma med sina kusiner Dagmar och Dagmar, de hade sin årliga lutfiskmiddag så det luktade i hela huset.
Vi drog fram potatisgratäng och nån köttgryta som blev över när vi firade Mamma igår. Maria anslöt någon gång under tiden och sedan satt vi och pratade om allt och inget, sådär som man bara kan göra med sådana som man tycker om och känner sig trygg med. (Pratade bla. om nyår och kom på riktigt roliga idéer) Maten tog så småningom slut, och vi pratade oss även igenom kaffe, saffranskaka, kex, brieost, läst och ganska många äpplen...
Till slut kom vi i alla fall till skott och färgade mitt hår, så numera är det "riktig kastanj, mellanbrun". Åkte sedan ner till skolan och lyssnade på Musikprofilens terminskonsert.
Åh, det är sådana här dagar som gör livet lätt att leva! Dagar när det egentligen inte händer något speciellt, men som man spenderar med sådana man tycker om. Ofta behövs det så lite för att jag ska trivas och må bra, det räcker att jag har mina vänner runt mig. De får mig att känna mig värdefull. Att få vara tillsammans med dem kan göra vilken halvdeppig dag som helst till en glädjefest.
Puss och kram
Har idag haft en sån där dag som gör att man blir varm i hela kroppen. Efter att jag var i stallet på morgonen träffade jag Sabina och Karin på Ica-parkeringen. Vi åkte hem till mig, tanken var att vi skulle färga mitt hår. Här hemma var min mamma med sina kusiner Dagmar och Dagmar, de hade sin årliga lutfiskmiddag så det luktade i hela huset.
Vi drog fram potatisgratäng och nån köttgryta som blev över när vi firade Mamma igår. Maria anslöt någon gång under tiden och sedan satt vi och pratade om allt och inget, sådär som man bara kan göra med sådana som man tycker om och känner sig trygg med. (Pratade bla. om nyår och kom på riktigt roliga idéer) Maten tog så småningom slut, och vi pratade oss även igenom kaffe, saffranskaka, kex, brieost, läst och ganska många äpplen...
Till slut kom vi i alla fall till skott och färgade mitt hår, så numera är det "riktig kastanj, mellanbrun". Åkte sedan ner till skolan och lyssnade på Musikprofilens terminskonsert.
Åh, det är sådana här dagar som gör livet lätt att leva! Dagar när det egentligen inte händer något speciellt, men som man spenderar med sådana man tycker om. Ofta behövs det så lite för att jag ska trivas och må bra, det räcker att jag har mina vänner runt mig. De får mig att känna mig värdefull. Att få vara tillsammans med dem kan göra vilken halvdeppig dag som helst till en glädjefest.
Puss och kram
