Rubrik

Jag ska nu begå en smärre synd och berätta att morgondagen är dagen då jag gör teoriprovet till mitt körkort. Det är ganska roligt faktiskt, massor av människor frågar när jag kör upp, och när jag svarar blir de helt förskräkta och utbrister "Men det kan du ju inte tala om!". Varför fråga då liksom? Men det känns bra inför uppkörningen i alla fall, det är inte många dagar kvar nu. Det ska bli så skönt att kunna bjuda igen till alla som har skjutsat mig de senaste åren! Främst Maria då.

Jag har länge varit den som har åkt med alla andra. Både i bilar och i livet. Jag följer snällt med, anpassar mig och ler. Det kan låta tragiskt men faktum är att jag trivs med det! På så sätt får jag många möjligheter och träffar många människor som jag inte hade kommit på tanken att prata med på egen hand.
Jag tror faktiskt att det ibland är en fördel att vara lite avvaktande, att checka läget och se vad som händer. Jag har ett mål; att aldrig döma människor innan de har fått en chans att visa för mig hur de verkligen är. Jag kan berätta att jag misslyckas. Ganska ofta till och med.
Men det är roligt att kunna omvärdera människor, att inse att de är både roliga, varma och omtänksamma. Tyvärr blir det ju ibland åt andra hållet också, de som verkade så trevliga visar sig ibland vara allt annat än just det. Det tar ju ett tag innan man slappnar av med nya människor, jag längtar alltid till den här nya människan visar sitt riktiga jag. Jag avskyr att se mig själv sätta upp en annan bild av mig själv, att inse att alla andra gör samma sak. Men till slut kryper alltid den rätta personen fram. Oftast blir jag glatt överraskad. Det finns så många fantastiska människor.


Tankfulla kramar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0