Fullt hus
Har idag både varit hundvakt och barnvakt. Nova var det som behövde vaktas, som tur är är mamma hemma och är sjuk så hon kunde ägna sig åt Alice. Det är inte det lättaste att ha båda två kan jag tala om. Såfort jag klappar Nova ropar Alice "Komma Lelin!" och när jag busar med Alice kommer Nova och tränger sig mellan. Men jag tycker om dem så mycket båda två, så det är bara roligt.
Snön ligger kvar. Det var så himla tyst när jag var ute och gick förut, det är som att snön tar bort alla bakgrundsljud. Det enda som hördes var knarret under skosulorna.
När jag kom och skulle gå nerför backen från Eksäter till Höjdvägen var den plogad men inte sandad. Så himla halt det blev! Jag ställde mig och bokstavligen åkte flera meter, fastnade sedan på något litet sandkorn och höll på att ramla. Nova tyckte det var stenkul och tog tag i kopplet och började busa. Jag tänkte på hur det hela måste se ut, en stapplande människa i mjukisbyxor och gigantisk mössa, och en halvgalen labrador på sex månader som hoppar runt som en annan studsboll. Började fnissa för mig själv och fortsatte glida ner.
Halvägs ner tappar jag koncentrationen och gör en sån där filmramling, där jag först halkade upp i luften och sedan rakt ner på backen. Då kan jag inte hålla mig längre utan får årtiondets skrattatack för mig själv, där jag ligger på rygg och kravlar. Nova trodde det var någon ny sorts lek och hoppar upp på mig och försöker slicka mig i ansiktet. Det gjorde ju inte att jag skrattade mindre precis. När jag till slut lyckas ta mig nerför backen ser jag att det står en tant där och röker. Hon tittar roat på mig och säger "Det är visst halt idag?". Hon måste ju ha hört min skrattatack, med tanke på hur tyst det måste jag ha hörts i hela grannskapet.
Snön ligger kvar. Det var så himla tyst när jag var ute och gick förut, det är som att snön tar bort alla bakgrundsljud. Det enda som hördes var knarret under skosulorna.
När jag kom och skulle gå nerför backen från Eksäter till Höjdvägen var den plogad men inte sandad. Så himla halt det blev! Jag ställde mig och bokstavligen åkte flera meter, fastnade sedan på något litet sandkorn och höll på att ramla. Nova tyckte det var stenkul och tog tag i kopplet och började busa. Jag tänkte på hur det hela måste se ut, en stapplande människa i mjukisbyxor och gigantisk mössa, och en halvgalen labrador på sex månader som hoppar runt som en annan studsboll. Började fnissa för mig själv och fortsatte glida ner.
Halvägs ner tappar jag koncentrationen och gör en sån där filmramling, där jag först halkade upp i luften och sedan rakt ner på backen. Då kan jag inte hålla mig längre utan får årtiondets skrattatack för mig själv, där jag ligger på rygg och kravlar. Nova trodde det var någon ny sorts lek och hoppar upp på mig och försöker slicka mig i ansiktet. Det gjorde ju inte att jag skrattade mindre precis. När jag till slut lyckas ta mig nerför backen ser jag att det står en tant där och röker. Hon tittar roat på mig och säger "Det är visst halt idag?". Hon måste ju ha hört min skrattatack, med tanke på hur tyst det måste jag ha hörts i hela grannskapet.
Julstämning vol 2
Vintern slog till såhär lagom med en månad kvar till jul. Just nu är det sådär fint snöigt ute, helt vindstilla och med snön fortfarande kvar på marken och i träden. Sitter hemma i köket, har tänt ljus och har precis ätit mannagrynsgröt. Då slog julkänslan till igen.
Jag längtar verkligen till jul i år! Jag har alltid tyckt om "the spirit" med julen. Att man träffar sådana som man tycker om, äter god mat, skrattar, är snälla och ger varandra saker. Det är ju underbara traditioner! Så mycket kärlek. I år blir det ännu roligare eftersom alla kommer hem och man kan få träffa alla som man saknar.
Snart ska jag bättra på julstämningen ännu mer, ska nämligen bege mig till något så medelålders som ett ljusparty.
Såhär fint är det just nu utanför mitt fönster!
So long, my darlings!
Jag längtar verkligen till jul i år! Jag har alltid tyckt om "the spirit" med julen. Att man träffar sådana som man tycker om, äter god mat, skrattar, är snälla och ger varandra saker. Det är ju underbara traditioner! Så mycket kärlek. I år blir det ännu roligare eftersom alla kommer hem och man kan få träffa alla som man saknar.
Snart ska jag bättra på julstämningen ännu mer, ska nämligen bege mig till något så medelålders som ett ljusparty.
Såhär fint är det just nu utanför mitt fönster!
So long, my darlings!
Nu har det hänt
Idag när jag stod vid centrum och väntade på bussen stod en man brevid mig. Jag märkte att han kollade på mig ibland och började undra vem han var. Precis när man ser bussen tvärs över ICA-parkeringen tar han två steg fram mot mig.
Han: Hey! I remember you!
(What the hell?)
Jag: Really?
(Vad är det här för människa??)
Han: You are friend with the guys that use to play at Gruvan!
(Åh, tack gode gud! Det är bara Flörtiga DJ:n)
Jag: Oh! Yes I am.
Han: What happened to the band? The haven't played for a long time.
Jag: Two of the guys are in Oslo, Norway. So they can't play together right now...
Han: Okey! Tell them that they are really good!
Jag: Sure, I will
Jaha.
Så nu är det offentligt.
Jag är allmänt känd som Groupien...
Han: Hey! I remember you!
(What the hell?)
Jag: Really?
(Vad är det här för människa??)
Han: You are friend with the guys that use to play at Gruvan!
(Åh, tack gode gud! Det är bara Flörtiga DJ:n)
Jag: Oh! Yes I am.
Han: What happened to the band? The haven't played for a long time.
Jag: Two of the guys are in Oslo, Norway. So they can't play together right now...
Han: Okey! Tell them that they are really good!
Jag: Sure, I will
Jaha.
Så nu är det offentligt.
Jag är allmänt känd som Groupien...
Update
Har idag haft en allmän mysdag. Hade tänkt sova länge i morse, men lyckades ändå vakna halv nio... Gick i alla fall upp och läste lite i Luftslottet som sprängdes i vardagsrummet. Sedan kom mamma hem och vi åt frukost tillsammans.
Jag delade ett vänskapsäpple med min kanin och städade hans bur.
Maria kom hit på eftermiddagen och vi var ute och gick en sväng.
Har nu slängt ihop en kladdkaka som jag och Kim senare ska bege oss med till The Ressidens of the Ericsson family.
Där är mina favorittjejer och repar, och jag ser fram emot mys, prat och skratt.
Just det! Angående det lösenordsskyddade inlägget igår. Det står faktiskt inget i det utan jag skulle bara prova om det överhuvud gick att taget göra så...
Puss och kram
Jag delade ett vänskapsäpple med min kanin och städade hans bur.
Maria kom hit på eftermiddagen och vi var ute och gick en sväng.
Har nu slängt ihop en kladdkaka som jag och Kim senare ska bege oss med till The Ressidens of the Ericsson family.
Där är mina favorittjejer och repar, och jag ser fram emot mys, prat och skratt.
Just det! Angående det lösenordsskyddade inlägget igår. Det står faktiskt inget i det utan jag skulle bara prova om det överhuvud gick att taget göra så...
Puss och kram
Lösenordskyddat inlägg
Snödag
I morse tog jag bussen vid 09.05 från stationen. Kallt som tusan var det att vänta, men bussen kom till sist så vi frusna själar fick gå in i värmen. Var massa folk på bussen och jag började undra vad alla barn gjorde där, men fick senare höra att det tydligen var studiedag idag. Ungarna skulle säkert till simhallen!
Klev av i Grebo och tillbringade några timmar i stallet. När jag kom hem började stora snöflingor falla ner mot marken. Träffade Maria på Sandelius. Vi satt där inne och tittade på snön, drack kaffe, myste och pratade. Så himla skönt att vara inomhus i sånt väder!
Ikväll har familjen varit hemma hos Dea och firat Anna som fylle år idag. Är även Elisabeth som har namnsdag vilket innebär att vi var 7 stycken på plats som hade namnsdag! Både mamma och jag heter Elisabeth, och sen har det blivit så himla konstigt att båda mina bröders sambor + döttrar och även en brors svärmor heter Elisabeth! Ganska roligt slump...
Inser precis att jag har missat halva Grey's Anatomy, så nu ska jag springa och kika på slutet!
Pusspuss
Jag har för lite att göra...
Har pratat med Karin väldigt länge för att välja ut en bandbild till In Vocal Veritas som ska vara med på välgörenhets-cdn. I alla fall sa Karin någonting om att jag är den osynliga bandmedlemmen och borde vara med på kortet utan att det syns.
Så bara för att jag just nu har ganska tråkigt satte jag mig och fixade lite... Här är resultatet!
Ser ni mig?
Om någon missar mig helt kan jag avslöja att jag finns under Marias fot och ser ut såhär:
Så bara för att jag just nu har ganska tråkigt satte jag mig och fixade lite... Här är resultatet!
Ser ni mig?
Om någon missar mig helt kan jag avslöja att jag finns under Marias fot och ser ut såhär:
Julstämning
Såklart lyckades jag missa bussen hem från Linköping efter min körlektion idag. Det var en timme till nästa buss, kallt, regnigt och blåsigt, så jag gick in till Espresso House och beställde en chailatte att ta med.
Jag tog en klunk, kollade ut genom fönstret på alla människor, och slogs av en jättestark julkänsla! Fick en sån där "snart är det dags"-feeling för några veckor sedan när vi drack glögg i Repan, men det här kändes som att det skulle vara julafton imorgon allra minst!
Precis när jag kliver ut på gatan blir jag infångad av en dam med en svart mapp som frågar om hon får ställa några frågor till mig. Jag hade ju inget annat för mig så det gick jag med på. Hennes första fråga var hur ofta jag äter kaviar. "En gång om året kanske", svarade jag och hon såg lite stött ut. Senare visade sig att hon arbetade för Kalles kaviar.
När hon är klar med frågorna strosade jag vidare upp mot Filbytertorget, kollade i skyltfönstren och dricker min chailatte. Julkänslan blev bara starkare och jag går där och ler för mig själv. När jag är i höjd med Bodyshops nya lokal (föresten är det inte långt kvar till de öppnar igen. Hurra!) är det någon som säger "Är det kaffe?" högt precis bakom mig. Jag vänder mig om och ser en man i 60-årsåldern. Han har en skinnmössa på huvudet och är klädd i jeans. Jag har aldrig sett honom förut i hela mitt liv.
"Mmm?" säger jag (orka förklara för en 60 år gammal man vad en chailatte är). "Är det gott?" frågar han samtidigt som han går upp jämsides med mig. "Jadå, det är det!" svarar jag och börjar undra va det är för en människa. "Vad bra!" utbrister han och fortsätter förbi mig och försvinner bland de andra människorna. Kvar står jag som ett frågetecken.
Jag bestämmer för mig själv att det måste vara min julstämning som sprider sig till alla andra runt omkring mig och gör att två vilt främmande människor vill prata med mig på en och samma dag. Ska det va, så ska det va, tänker jag och drar igång O helga natt med Jussi Björling på ipoden.
Jag tog en klunk, kollade ut genom fönstret på alla människor, och slogs av en jättestark julkänsla! Fick en sån där "snart är det dags"-feeling för några veckor sedan när vi drack glögg i Repan, men det här kändes som att det skulle vara julafton imorgon allra minst!
Precis när jag kliver ut på gatan blir jag infångad av en dam med en svart mapp som frågar om hon får ställa några frågor till mig. Jag hade ju inget annat för mig så det gick jag med på. Hennes första fråga var hur ofta jag äter kaviar. "En gång om året kanske", svarade jag och hon såg lite stött ut. Senare visade sig att hon arbetade för Kalles kaviar.
När hon är klar med frågorna strosade jag vidare upp mot Filbytertorget, kollade i skyltfönstren och dricker min chailatte. Julkänslan blev bara starkare och jag går där och ler för mig själv. När jag är i höjd med Bodyshops nya lokal (föresten är det inte långt kvar till de öppnar igen. Hurra!) är det någon som säger "Är det kaffe?" högt precis bakom mig. Jag vänder mig om och ser en man i 60-årsåldern. Han har en skinnmössa på huvudet och är klädd i jeans. Jag har aldrig sett honom förut i hela mitt liv.
"Mmm?" säger jag (orka förklara för en 60 år gammal man vad en chailatte är). "Är det gott?" frågar han samtidigt som han går upp jämsides med mig. "Jadå, det är det!" svarar jag och börjar undra va det är för en människa. "Vad bra!" utbrister han och fortsätter förbi mig och försvinner bland de andra människorna. Kvar står jag som ett frågetecken.
Jag bestämmer för mig själv att det måste vara min julstämning som sprider sig till alla andra runt omkring mig och gör att två vilt främmande människor vill prata med mig på en och samma dag. Ska det va, så ska det va, tänker jag och drar igång O helga natt med Jussi Björling på ipoden.
Oh my
Just nu önskar jag att jag var med här:
Woodstock -69, shit vad grymt!
Den mannen hade ett seriöst förhållande med sin gitarr
Woodstock -69, shit vad grymt!
Den mannen hade ett seriöst förhållande med sin gitarr
What really matters
Jag har funderat på en sak. Så mycket skitsaker man (eller i alla fall jag) lägger energi på egentligen. Så många smågrejer som man går och funderar på, ältar, stöter och blöter. Varför låter man obetydliga grejer ta energi från en?
Jag kan gå en hel dag och fundera på exempelvis någonting som någon har sagt till mig. Vad menade han/hon? Var det inte kritik inbakat där? Borde jag ta illa upp? Så himla onödigt! Det som har hänt, har ju redan hänt. Det kan jag inte ändra i efterhand. Måste dock erkänna att jag har blivt mycket bättre på att inte tänka för mycket de senaste åren.
Jag ska försöka att i stället fokusera på det som verkligen betyder något. Mina vänner till exempel. De som alltid finns där när jag behöver dem, utan att kräva något av mig. De som jag kan slappna av fullständigt med. De som gör mig till den jag är, den jag vill vara. Vänner som tar fram mitt ultimata jag. De som lyssnar till mina åsikter utan att döma, som skrattar med mig när jag är glad och gråter med mig när jag är ledsen. Som bryr sig om att jag mår bra och vill att det ska gå väl för mig. Det betyder mer än allt.
En annan tanke slog mig härom dagen. Tänk så många människor som inte har den här gruppen runt sig. Som lever sina liv i ensamhet och tvingas klara upp alla situationer på egen hand. Till och med sådana som medvetet drar sig undan från andra människor och trivs bäst med sitt eget sällskap. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara. Jag är inte tillräckligt stark för att reda ut alla problem själv, att bara lita på min egen färdighet.
Men jag finner tröst i en sak som Ann sa i ettan på gymnasiet;
Jag kan gå en hel dag och fundera på exempelvis någonting som någon har sagt till mig. Vad menade han/hon? Var det inte kritik inbakat där? Borde jag ta illa upp? Så himla onödigt! Det som har hänt, har ju redan hänt. Det kan jag inte ändra i efterhand. Måste dock erkänna att jag har blivt mycket bättre på att inte tänka för mycket de senaste åren.
Jag ska försöka att i stället fokusera på det som verkligen betyder något. Mina vänner till exempel. De som alltid finns där när jag behöver dem, utan att kräva något av mig. De som jag kan slappna av fullständigt med. De som gör mig till den jag är, den jag vill vara. Vänner som tar fram mitt ultimata jag. De som lyssnar till mina åsikter utan att döma, som skrattar med mig när jag är glad och gråter med mig när jag är ledsen. Som bryr sig om att jag mår bra och vill att det ska gå väl för mig. Det betyder mer än allt.
En annan tanke slog mig härom dagen. Tänk så många människor som inte har den här gruppen runt sig. Som lever sina liv i ensamhet och tvingas klara upp alla situationer på egen hand. Till och med sådana som medvetet drar sig undan från andra människor och trivs bäst med sitt eget sällskap. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara. Jag är inte tillräckligt stark för att reda ut alla problem själv, att bara lita på min egen färdighet.
Men jag finner tröst i en sak som Ann sa i ettan på gymnasiet;
"Till och med de som väljer att leva som eremiter är beroende av andra människor,
annars har de ingen att ta avstånd ifrån"
Puss och kram
annars har de ingen att ta avstånd ifrån"
Puss och kram
Söndag
Gårdagen var en blöt upplevelse, dock inte för Maria och mig, a.k.a de filosoferande nykteristerna.
Fick dock chansen att prova på Absinte och det var ju en upplevelse i sig...
Tillbringade kvällen med att dansa fult, ha deeptalk och skratta åt perversa danser av mer berusade vänner. Ibland kan det vara riktigt underhållande att vara nykter och bara observera alla andra. Gick en väldigt lång väg hem på natten coh diskuterade genom livets stora frågor.
Idag har jag övningskört i Linköping med min kära fader. Tänka sig att det inte är långt kvar till jag har körkort! Så sjukt, ett tag trodde jag aldrig att det skulle bli av!
Kvällen har jag tillbringat med Chuck Bass och Lisbeth Salander.
Puss och kram
Fick dock chansen att prova på Absinte och det var ju en upplevelse i sig...
Tillbringade kvällen med att dansa fult, ha deeptalk och skratta åt perversa danser av mer berusade vänner. Ibland kan det vara riktigt underhållande att vara nykter och bara observera alla andra. Gick en väldigt lång väg hem på natten coh diskuterade genom livets stora frågor.
Idag har jag övningskört i Linköping med min kära fader. Tänka sig att det inte är långt kvar till jag har körkort! Så sjukt, ett tag trodde jag aldrig att det skulle bli av!
Kvällen har jag tillbringat med Chuck Bass och Lisbeth Salander.
Puss och kram
Lördag
Idag var jag och Maria och kollade på Öppet Hus på Facetten. Lyssnade på när musikprofilen spelade, det var riktigt spännande att se de nya ettorna. Träffade massor av människor som jag kände igen, riktigt roligt! Man blir så himla van att bara träffa de närmaste, så jag blev helt uppspelt när jag stötte på massa andra. Men som Maria sa; "Det är så skönt att känna att jag kan välja om jag vill gå hit!"
Haha, jag kommer ihåg när det var öppet hus förra året. Jag var så himla bakis och helt borta i huvudet. Jag tror även att den eftermiddagen var första gången som jag var med Anna utan att Maria var med.
Det känns som att det är så länge sedan! Helt sjukt att det bara har gått ett år, så mycket har förändrats! Tror jag är inne i någon sorts nostalgiperiod just nu. Såfort något händer utbrister jag "Kommer ni ihåg hur det var för ett år sedan?!"
Ikväll blir det spontanfest i repan! Får se vad som händer, utlovar genomgång och analys imorgon!
Haha, jag kommer ihåg när det var öppet hus förra året. Jag var så himla bakis och helt borta i huvudet. Jag tror även att den eftermiddagen var första gången som jag var med Anna utan att Maria var med.
Det känns som att det är så länge sedan! Helt sjukt att det bara har gått ett år, så mycket har förändrats! Tror jag är inne i någon sorts nostalgiperiod just nu. Såfort något händer utbrister jag "Kommer ni ihåg hur det var för ett år sedan?!"
Ikväll blir det spontanfest i repan! Får se vad som händer, utlovar genomgång och analys imorgon!
Världens bästa Karin...
...firade vi igår., en månad försent. Vi var här hemma hos mig och myste. Skulle försöka oss på uppdraget att laga mat tillsammans alla fem, och det gick faktiskt riktigt bra!
Vi gjorde paella med haloumiost till mig och räkor och musslor till de andra. Gott!
Sedan massor av prat om det mesta här i världen. Jag är så glad att jag har dem allihop! Har aldrig förut träffat en grupp där jag kan vara mig själv till 100%, utan att behöva tänka på hur jag är och vad jag säger. De här tjejerna betyder mer för mig än jag kan beskriva, tycker om dem så mycket!
Senare på kvällen anslöt en grupp 91-or. Vi åt sån där efterrätt med glass, banan, maränger och chokladsås (totalt hjärnsläpp! vad heter det?!) och såg på Aristocats.
En mycket bra kväll!
Vi gjorde paella med haloumiost till mig och räkor och musslor till de andra. Gott!
Sedan massor av prat om det mesta här i världen. Jag är så glad att jag har dem allihop! Har aldrig förut träffat en grupp där jag kan vara mig själv till 100%, utan att behöva tänka på hur jag är och vad jag säger. De här tjejerna betyder mer för mig än jag kan beskriva, tycker om dem så mycket!
Senare på kvällen anslöt en grupp 91-or. Vi åt sån där efterrätt med glass, banan, maränger och chokladsås (totalt hjärnsläpp! vad heter det?!) och såg på Aristocats.
En mycket bra kväll!
Livet
Den här hösten har jag tänkt. Jag har försökt att lista ut vad jag vill göra med mitt liv.
Någon gång på mellanstadiet fick jag för mig att jag ville bli lärare, och det har legat i mitt bakhud ända sedan dess. Jag gick Barn- och fritid helt inställd på att jag ville bli förskollärare, och jag kan väl inte direkt säga att jag har ändrat mig. Jag tror att jag skulle trivas fantastiskt bra som det och att jag skulle trivas med mitt liv.
Men ändå.
Jag har någon konstig, vag känsla av att jag vill något annat. Arbeta i ett större perspektiv. Men jag vet inte vad! Jag blir så frustrerad på mig själv, för jag kan inte ens själv sätta fingret på vad jag menar, än mindre förklara det för andra. Kanske med flyktingfrågor, någon sorts hjälporgansisation eller liknande.
Hur ska jag gå tillväga för att nå dit när jag inte vet vad det är jag vill nå?
Samtidigt vet jag att man i arbetet som förskollärare gör ett otroligt viktigt jobb. Det är så mycket mer än att klippa och klistra, man hjälper barnen att lägga grunden till så många viktiga pusselbitar i livet. Dessutom är det otroligt stimulerande och roligt att arbeta med barn!
Min plan ser ut såhär:
-Jag ägnar hösten åt att känna efter och tänka ut exakt vad "den andra planen" består av
-Om jag inte förstår vad jag själv menar söker jag till lärarprogrammet. Jag tror i alla fall att jag skulle trivas ypperligt bra!
Grejen är att hösten börjar ta slut! Det är inte jättelångt kvar tills det är dags att söka, och då är det ju en fördel om jag vet vad jag vill göra...
Minnesanteckning till mig själv: SÄTT FART!
Haha! Mitt första riktiga inlägg blev visst lite djupare än vad jag väntat mig, men detta var vad som dök upp i skallen.
Utlovar både lättasammare och mer underhållande inlägg till framtiden!
Igång igen
Att skriva blogg.
Jag försökte mig på det för några år sedan på den här adressen. Det gick väl sådär.
Jag skrev några gånger med tröttnade sen. Tyckte väl att jag hade annat för mig.
Nu ger jag hela grejen ett nytt försök.
Som arbetslös, om än inte sysslolös, borde jag ha tid att sätta mig och skriva ned mina tankar och funderingar.
Jag vet inte än om vad, eller till vem, jag kommer att skriva.
Jag vet inte heller om mina inlägg kan vara intressanta för någon annan än mig själv, men jag hoppas det.
I think this can be the beginning of a beautiful friendship
Jag försökte mig på det för några år sedan på den här adressen. Det gick väl sådär.
Jag skrev några gånger med tröttnade sen. Tyckte väl att jag hade annat för mig.
Nu ger jag hela grejen ett nytt försök.
Som arbetslös, om än inte sysslolös, borde jag ha tid att sätta mig och skriva ned mina tankar och funderingar.
Jag vet inte än om vad, eller till vem, jag kommer att skriva.
Jag vet inte heller om mina inlägg kan vara intressanta för någon annan än mig själv, men jag hoppas det.
I think this can be the beginning of a beautiful friendship
