När jag sitter där på mitt tåg mellan Linköping och Uppsala hinner jag tänka många tankar. Om det är möjligt brukar jag försöka hugga en fönsterplats eftersom jag då kan sätta upp ena foten på en list som går utmed väggen och därmed få en skönare tänkarställning.

Är det mörkt ute tittar jag ibland på den något förvridna reflektionen av mig själv i glaset. Jag fokuserar min egen blick och funderar på vad andra ser där. Vad ser man när man tittar in i mina ögon? Funderar man bara över den vattnigt blå färgen eller tittar man efter vad som finns bakom den? Ser man mina känslor, min glädje, kärlek och äventyrslust? Ser man min egen nyfikenhet på den som tittar på mig?

Varje gång jag har åkt förbi en punkt mellan Norrköping och Kolmorden har jag funderat över vilken enorm sjö som ligger där. Jag har tänkt att det är konstigt att jag aldrig har hört talas om den och varje gång lovat mig själv att kolla upp namnet. För någon vecka sedan gjorde jag det och ni kan kanske gissa hur mycket jag skämdes när jag insåg att den enorma sjön är Bråviken, alltså en del av Östersjön. Stor sjö, jo jag tackar jag.

När jag passerade Bråviken idag var klockan 17.44 och det var fortfarande tillräckligt ljust för att jag skulle kunna se rakt över viken. Jag slogs av insikten att det hade varit omöjligt för bara några veckor sedan och insåg i nästa ögonblick att om ytterligare några veckor kommer isen vara borta och vattnet flyta fritt.

Imorgon är det den första oficiella vårmånaden och jag känner i hela kroppen att vi är påväg i rätt riktning.

Eftermiddagen ägnade jag åt att busa med finaste Alice


Mamma fick ett ryck och gjorde fantastiskt goda våfflor som vi avnjöt i köket


På kvällen åkte vi ut till Kävelsbo för att fira fina Maria som fyllde hela 21 år!


Syster Anna var med också och hade en mycket snygg kjol på sig


Det var paketöppning


Och födelsedagsbarnet fick lyssna till en dikt som Karin hade skrivit


Här är skörden! Kolla den fina teckningen som Anna har gjort!


Sedan var det dags för mat!




Resten av kvällen pratade och skrattade vi konstant.
En så himla bra kväll med fina, fina vänner!

Dagen vigdes åt halva första säsongen av Flight of the Conchords tillsammans med Maria, syster Anna och Petra.



Vi parkerade oss i mitt TV-rum och laddade upp med te och digestivekex.
Väldig mysig var det och vi skrattde så vi höll på att svimma.


På kvällen åkte jag och Maria hem till familjen Ericsson för att mysa med Anna


Lukas höll oss sällskap


Vi inspekterade Annas nya systemkamera, tittade på fina kenyasaker, lyssnade på musik och pratade om allt mellan himmel och jord.

Har tillbringat dagen ute hos familjen Samuelsson.

Det första jag hör när jag öppnar ytterdörren är gnisslet från en fiol. Jag går in i salen och möts av denna syn


Det har flyttat in ett rådjur på logen.
Den går omkring på ladugårdsplanen, äter ensilage och är totalt orädd!


Klockan fyra drog vi igång tv:n, kokade kaffe och slog oss ner i soffan för dagens heliga stund; That 70's Show! Och allt kändes precis som det skulle



På toaletten hittade jag en barnbok om svenska språket, och på sidan om synonymer hittade jag lugubert! Jag skrattade högt och slogs genast av ett litet Uppsala-sug.


I skymningen gick vi en sväng runt ägorna.
Uppsala, detta är Tolen! Men vi såg inte skymten av något eijswally (isrally)

För några veckor sedan såg vi Chicago hemma hos Hära. Jäklar vad snygg den är!
Här kommer mina två favoriter från filmen

The cell block tango. Den här är så jäkla häftig, välkoreograferad och full av power.
Jag ryser, så snygg är den!


Här är en annan favorit som jag för övrigt har nynnat på hela dagen.

Efter att ha fått vänta på mitt tåg i två timmar är jag till slut hemma i Åtvidaberg. Det är något speciellt med Åtvid ändå. Någonting i luften.

Att sitta i vardagsrummet och höra de människor jag älskar så mycket stöka runt i resten av huset. Veta att imorgon kan jag träffa mina tjejer hela dagen, utan någon som helst tidspress. Känna mig så totalt avslappnad. Få maten lagad, serverad och diskad. (Diskmaskin alltså, vilken fullkomligt genial uppfinning!)

Här vet jag namnen på alla gator, vet var de bästa genvägarna finns, kan namnet på snubben som kör plogbilen. Här har jag lärt mig prata, cykla, älska och sörja. Här har jag skrattat, sjungit, lekt och skrikigt. Här har jag fått mina värderingar och ideal. Här har jag formats till den jag är.

Jag älskar Uppsala och alla mina vänner där, men Åtvid är ändå Åtvid.

I brist på annat (och för att skjuta upp tentaplugget så länge som möjligt) kommer här en liten update på hur mitt rum ser ut. Jag vet att jag lade upp bilder när jag precis hade flyttat hit, men det har faktiskt hänt en del och dessuton har det kommit till nya läsare.

Så, här kommer det!




Jag jagar in på myrorna så ofta jag kommer ihåg för att försöka hitta en tavla i guldram att ha ovanför sänggaveln.
Dessutom vill jag så gärna ha en stor, mysig fåtölj under fönstret. Kanske den här?

Det är så intressant att se hur folk väljer att möblera sina rum. Alla som bor i Flogsta har ju samma utgångsläge, men inte ett rum jag varit inne i har varit likt något annat.
Mysigast av alla är Lines rum! Ni skulle se det, så fantastiskt ombonat och varmt!

Jag har en tendens att gör allting i perioder. En period dricker jag te varje dag, en annan gör jag smoothies, en tredje äter jag riskakor med keso. Jag lyssnar på en viss artist som besatt, det började med Ted Gärdestad på högstadiet, vidare till Lars Winnerbäck, förbi Laakso, Johnny Cash, Billie the Vision and the Dancers, Bob Dylan,  Queen... Klädmässigt blir jag helt nere i en viss stil. För att inte tala om den stora blomsterperioden förra vintern.

Jag fascineras ofta av en speciell tv-seriekaraktär. Förra året var det Blair Waldorf i Gossip Girl. Just nu är det Joan Holloway i Mad Men. Tina sa en gång att jag påminner om henne och det är en av de finaste komplimanger jag fått.
Jag är förresten helt nere i Mad Men i allmänhet. Män i kostym och hatt kombinerat med kvinnor i vackra klänningar. Kan det bli bättre?

Åh vad jag längtar till våren och sommaren! Jag behöver sol, jag behöver humlor och glass under äppelträdet. Jag vill lägga mig ner och känna doften av gräs och jord från marken. Jag längtar efter att svepa bort myror från mina ben.

Att ligga en hel dag vid en sjö tillsammans med människor som jag tycker om, läsa lättsmälta veckotidningar och prata om pojkar. Kasta mig i vattnet och skrika rakt ut för att det egentligen är lite för kallt.

Ge. Mig. Värme. Nu!

Här, en halv vecka senare, kommer några bilder från i fredags. Tanken var att vi skulle gå ut, men när det var dags att röra på sig var vi så upptagna med att sjunga med till gamla disneylåtar, bugga och ta konstiga kort att vi beslutade oss för att stanna hos Hära. Det blev minsann bra det också!

Vet ni hur gott det är med stekt zuccini? Mycket, mycket gott!






Jag ska revolutionera världen med denna gest!


Och bara för att den är så rolig så bjuder jag på den här

Åh vad jag är förälskad i den här staden! Jag ler åt faktumet att så otroligt många caféer, platser och byggnader heter något med Linné. Jag fullkomligt avgudar alla vackra namn! Carolina Rediviva, Gustavianum och Luthagsesplanaden. ÅH, Luthagsesplanaden! Är det inte det vackraste namn som finns!?

Jag älskar att resturangen i Engelska parken heter Matikum!
Jag älskar att gå längs Fyrisån och se hur väl de har bevarat alla gamla hus.
Jag tycker om att så gott som alla affärer har studentrabatt.

Jag älskar nationerna, den öppna stämningen och att ett glas vitt vin kostar tjugo kronor.
Det finns människor överallt och var jag än befinner mig hamnar jag i intressanta konversationer.

Jag älskar det faktum att jag en gång blev stoppad av en vilt främmande man på gatan som frågade vad "försöka" heter i imperativ. När vi gemensamt hade kommit fram till att det måste vara "försök" så tackade han mig och gick iväg.

Jag älskar att jag tyckte mig känna lukten av vår i luften tidigare idag.

Jag trivs så bra på kullerstensgator.

Är redan sen till Hära, dit jag ska gå för att äta god mat och sedan möta upp andra trevliga människor på någon nation. Ha det så bra ikväll alla fina, vi hörs imorgon!

Laddar upp med nya festbild-minen, it's a winner!

Ännu en film som Anna har visat mig. Det här är en märklig film, men den är fin. Framför allt är den väldigt vacker att titta på, med fantastiska färger och väskor to die for. Själva berättelsen är också vacker, med en härlig blandning av humor och djupaste allvar. Om brödraskap, kärlek, längtan, glädje, sorg och viljan att hitta en djupare mening.

The Darjeeling Limited gör mig otroligt sugen på att tågluffa genom något främmande land.
Dessutom är jag lite småförälskad i Adrien Brody.

Vaknade upp i morse och kände mig låg utan någon speciell anledning. Börjar gå igenom mitt liv i huvudet för att försöka hitta en anledning till denna deppighet. Men nej, skolan går bra, jag har inte bråkat med någon, jag är frisk och kry, alla jag älskar mår bra. Sedan slår det mig. Det är februari.

1. En stor mugg chaite som är sådär hiskeligt varmt att jag måste blåsa på det i en kvart innan jag vågar dricka.


2. ELLE's trendbibel för våren 2010

När jag kom till Åtvidaberg för en timme sedan fick jag en mindre chock av de enorma snömassor som ockuperar alla vägkanter. Det är säkert dubbelt så mycket snö som i Uppsala!


(Fönstret uppe till vänster är mitt rum!)

Mamma ska ha symöte med sina tanter, pappa byter glödlampor och allt är som det ska vara.

Av någon konstig anledning blev jag inskriven vid Uppsala Universitet som Elin Nilssn. Utan o alltså. Detta namn har förföljt mig under hela höstterminen. Vid upprop på seminarier har lärarna tvekat vid mitt efternamn och jag har fått ropa "Nilsson! Ett helt vanligt Nilsson!".

Även mitt kårleg har burit detta lustiga efternamn, vilket har lett till att vakter på nationerna har skojat med mig och sagt att de tyvärr inte kan släppa in mig eftersom mitt namn på kårleget inte har stämt överens med mitt id.


Vid ett tillfälle gick jag till receptionen för att rätta till misstaget. Med stor spänning loggade jag några dagar senare in på studentportalen för att se om mitt namn hade blivit ändrat. Och visst hade det ändrats. Men till vad? Jo, Nilss0n! Med en nolla! Exotisk, inte sant?

Men så idag fick jag äntligen upprättelse! Kårleget för vårterminen dunsade ner i mitt postfack, och jag har äntligen fått mitt riktiga efternamn tillbaka. Halleluljah!

Först litteraturseminarium på morgonen som gick hur bra som helst. Börjar äntligen prata mer med de övriga i nya klassen, och det känns som att det kan bli riktigt fint så småningom.
Efter skolan följde jag med Viktor till Friskis och svettis och gymmade! Haha, det trodde jag aldrig skulle ske! Men det var riktigt roligt och det kändes verkligen att det var bra för mina stela axlar.

Som pricken över i, grädde på moset och körsbäret på cupcaken fick jag veta att jag klarade den där jäkla omtentan! Herregud, vilken underbar känsla! Just nu klarar jag vad som helst!

Och så crewhäng ikväll dessutom! Halleluljah!