Det finns en helt underbar blogg dit man kan skicka in bilder på sina föräldrar och hur de såg ut back in the days. Där finns fantastiska foton på föräldrar som är hur coola som helst!
http://myparentswereawesome.tumblr.com/

Här är mitt bidrag. Detta är mina föräldrar när de förlovade sig på nyårsafton 1970/1971.

Åh, jag hittade de här när jag tömde pappas kamera!
Visst är hon underbar?

Jag är hemma i Åtvid över helgen, och igår var hela släkten här för att fira mamma. Jag ägnade kvällen åt att pussa på brorsbarn, lukta på kusinbarn och äta så mycket att jag hamnade i någon slags koma.

Av någon anledning hamnar alltid alla "barn" i sofforna medan gamlingarna sitter vid bordet.



Det här är min kusins dotter Ella. Visst är hon underbart söt?


Alice är min äldsta brors dotter, och Emmie är min yngsta brors bonusbarn.


Åh vad jag tycker om dem allihop!

... fyllde 60 år igår! Mamma och pappa kom hit till Uppsala för att bo på hotell en natt (mest för att mamma ville kunna skriva "bortrest" i ingen-uppvaktning-annonsen...)
Vi gick och åt på Tzatziki, som är en grekisk restaurang. Det var så gott!

Uppsala visade sig verkligen från sin bästa sida, med frost i träden, julbelysning och en stor fullmåne på himlen.


Mina fina föräldrar efter maten

Titta vilka underbaringar vi fick besök av imorse!
Vi gav dem godis, vågade inte annat

Igår var det sju år sedan min famor dog. Jag har tänkt mycket på henne den senaste tiden. Jag skulle så gärna vilja träffa henne nu, visa vilken person jag har utvecklats till. Jag var 11 år när Farmor dog, så mycket har förändrats sen dess. Jag kände mig så osäker, var så liten. Jag önskar att jag fick sitta ner och prata om mitt liv, berätta om mina tankar, drömmar och ideal. Berätta vilken människa jag hoppas bli. Vilka jag umgås med och hur bra de får mig att må. Men framför allt skulle jag vilja lyssna, höra henne berätta om sina tankar och funderingar.

Farmor var lång och smal, såg nästan bräcklig ut, ändå minns jag henne som en mycket stark kvinna. Så mycket värme och omtanke rymdes i den kroppen. Ett utav mina tydligaste minnen är hur hon varje julafton stod i sitt kök på Smällgatan och stekte de mest underbara köttbullar. (Dea fick förövrigt en burk köttbullar av henne i inflyttningspresent nät han flyttade till Nannersbo) "Ät ni", sa hon. "Jag kan äta senare! Nej, nej, jag diskar! Jag trivs så bra här i köket." Hon ville alla väl och blev nästan generad när man berömde henne. Mamma har berättat att Farmor, när de fortfarande bodde på Stålvägen, ofta skakade på huvudet och muttrade om barnet i grannhuset som alltid sov med öppet fönster. Hon trodde att barnet skulle frysa.

Farmor är en utav mina största förebilder. Jag hoppas att jag blir som hon när jag blir gammal.


(Förövrigt gick teoriprovet bara bra!)

Puss och kram