Frihet!

Idag har jag haft mitt sista seminarium för terminen och har därmed officiellt fått sommarlov! Visserligen har jag en uppsats till som ska skrivas och lämnas in, men det känns ändå väldigt skönt.
När jag var ledare på ett sommarlovsläger för några år sedan var det en unge som en dag klädde av sig till bara kalsongerna och sedan sprang runt med armarna rakt ut samtidigt som han ropade "frihet!". Så har jag lust att göra nu.
Nu laddar jag inför resan till Riga med kören på fredag!

Sommarfest

Igår hade vi sommarfest med kören. Den enda bilden jag tog under hela kvällen är denna från när vi promenerade över Fyrisån för att spela brännboll.
Sedan så sjöng vi, pratade skrattade, spelade kubb och hade det väldigt trevligt, fram tills det hade hunnit bli morgon och helt ljust ute. Det var fantastiskt roligt även om jag var väldigt trött på slutet.
När jag kom hem till slut hittade jag en ros på min dörr och blev mycket glad.

Det här med att frälsa världen

Alex Schulman skriver ett skämtsamt inlägg på sin blogg om att hans fru Amanda är bortrest och att han då alltid äter färdigmat från Findus. Genast får han en drös med kommentarer som förkastar hans matval, påpekar hur mycket tillsatser det är i och till och med kommer med hela recept på maträtter som "är mycket godare, nyttigare och går precis lika fort". Varför, varför, varför kan man inte bara låta honom äta sin färdigmat ifred? Är det så att någon annan tar skada av att Alexander Schulman sitter i Stockholm och äter micrad lövbit någon enstaka fredag ibland? På vilket sätt påverkar det världen negativt om Alexander Schulman får i sig lite e-nummer?
Ett liknande fenomen kan observeras bland människor som har börjat träna. Oj, vilken energi de har och vilka sunda människor de blivit! Nu måste vi frälsa alla andra och få dem att må lika bra! Det spelar ingen roll ifall man inte alls är intresserad av att träna utan nöjer sig med att ta en promenad ibland. Då kommer nämligen frågor som "hur långt går du?", "har du någon favoritrunda?" eller "du har inte funderat på att börja jogga då, när du ändå är ute och rör på dig?".
Ytterligare ett exempel på rädda världen-fenomenet är människor som är i förhållanden och inte kan förstå hur någon kan vara lycklig som singel. Det ska paras ihop med bekanta, det ska uppmuntras och det ska frågas hur det gåååååår med killarna/tjejerna? Det spelar ingen roll om man förklarar att man inte letar, att man trivs som man har det och dyker det upp någon så gör det, och då får man ta det då.
För visst måste det sättet som man själv blir lycklig på vara det enda rätta även för alla andra?
Jag känner bara så här: Ska man inte få äta det man själv tycker är gott, sådant som man själv vill äta? Är det inte meningen att man ska träna för sin egen skull, för att man själv ska må bra, inte för att visa sig duktig för andra? Jag trodde dessutom att man blev tillsammans med någon för att man är kär i den personen, inte för att det förväntas av omvärlden att man har en partner. Eller?

Cigaretter och lockigt hår

Säga vad man vill om att röka, men en rykande cigarett gör sig förbannat bra på bild.
Särskilt bilder på musiker med mörkt lockigt hår, från någon gång under 60-talet.


Smoothies och film

I måndags kväll gick jag hem till Jessica och Viktor.
Vi gjorde smoothies med hallon och blåbär som blev väldigt goda.
Här står Jessica och försöker sälja in underverket.
Viktor spelade lite gitarr.
Sedan tittade vi på två filmer på raken och hade det allmänt mysigt.

Märklig känsla

Under högstadiet och gymnasiet hade jag jeans på mig nästan varje dag. Ett par jeans med ett svart linne var min uniform under så många år att jag till slut inte funderade på vad jag skulle ta på mig, det gick av gammal vana. Efter studenten hade jag tröttnat lite på mig själv och jag upptäckte då andra kläder som jag egentligen trivdes mycket bättre i. De senaste tre åren har jag haft på mig jeans kanske fem gånger totalt.
På lördag har vi vårkonsert med kören, så igår fick vi reda på vad vi ska ha på oss.
Ni kan gissa va? Ja, jeans såklart!
Så jag fick helt enkelt bege mig till H&M och inhandla ett par. Det är konstigt det där, hur många känslor som kan förknippas med ett klädesplagg, för direkt jag fick på mig dem så kände jag mig tre år yngre.
Samma känsla som då, jag hade till och med samma storlek som senast jag köpte ett par jeans. Men jag tror minsann att mina vader har krympt.

Dagen efter-solning

I söndags efter balen gick Isabella och jag och solade bland maskrosorna.
Vi skrattade väldigt mycket, hade djupa (och i efterhand ganska obegripliga) diskussioner samt analyserade allt som hade hänt under kvällen och natten.
Väldig dra bakisdag.

Vårbalen

Igår träffades jag, Sabina, Isabella och Camilla för att gemensamt ta bussen från Flogsta till centrum. Det blåste ganska mycket men var ändå varmt och skönt i luften.
Vi skulle träffa kören för att sjunga upp och sedan framföra några sånger inför gamla körmedlemmar innan vi promenerade till VG.
Jessica och Viktor var där och var båda väldans tjusiga.
Efter att vi hade fått varsin fördrink och sjungit på balsittningen på VG gick vi över till andra sidan ån och Hotell Hörnan. Där skulle vi nämligen ha våran egen sittning.
Här är Anna We och Kajsa, eller Piff och Puff om man så vill.
(På just denna bild blir det dock Puff och Piff)
Vi åt mat, sjöng och hade fantastiskt trevligt.
Jag höll tal till mannen och såg då ut såhär:
Vi fick lyssna till serenader igen, hurra!
När våran sittning var klar vid midnatt gick vi tillbaka till VG igen för att gå på släppet där. Där dansade och pratade vi tills klockan fyra då VG stängde.
Vid den tidpunkten hade det hunnit bli ljust igen och jag såg ut såhär:
Och Anna och Sara såg ut såhär:
Vi blev alla bjudna på efterfest och två backar öl att dela på hemma hos Linnea.
Det var mycket trevligt och vi skrattade konstant fram till klockan sju.
Då var vi hungriga och gick på jakt efter någonstans att äta frukost som inte kostade hundra kronor. Det enda som hade öppet var McDonalds, så på detta glamourösa ställe avslutades våran vårbal.
En sådan väldigt fin kväll, natt och morgon!

Redo för vårbal!

Här sitter vi iordningfixade och ska gå på vårbal!
Vi är superpirriga!

Serenadkväll

Klockan sju ikväll samlades Västgöta nationkörs damer hemma hos Johanna. Där åt vi mat, sjöng och hade det allmänt trevligt tillsammans.
Alla var lagon fnittriga och pirriga, för imorgon är det dags för vårbal.
Fram emot midnatt hördes plötsligt ett mycket angenämt ljud utifrån gatan.
Där stod våra fina herrar iklädda frack och sjöng serenader för oss nedanför balkongen.
Vi hissade ner en påse med diverse förfriskningar till de skönsjungande och senare fick de komma upp för varm choklad, öl och umgänge.
En så väldigt, väldigt fin kväll!

Flickr

Nu finns jag på Flickr! Kommer lägga ut bilder då och då, väldigt blandat och lite hur som helst.
Mycket nöje!
Min photostream hittar ni här!

Okej, bara en till!

Så, nu ska jag lugna mig.

Av ingen särskild anledning alls

Jag har några bilder från när vi var i Vadstena för en vecka sedan som ni inte har sett än. Jag tänkte visa dem nu, av ingen särskild anledning egentligen mer än att jag tycker om att Vättern ser så mjölkig ut.

Nöjd

Igår var körens årsmöte, så nu är jag invald i styrelsen som klubbverkare. Det innebär att man ordnar körens fester och övningshelger, alltså sådant som inte är rent sångrelaterat. Åh, det här ska bli så roligt!
Efter årsmötet var vi ett ovanligt stort gäng som gick ner till Djäknen för att umgås och det var himla trevligt. Jag drack en cider samt två öl och lyckades bli extra fnittrig och pratglad på det.
Fin kväll!

BU!

Jag försöker plugga men det går inget vidare, så jag har lagt en ansiktsmask istället.
Varje gång jag gör det hemma så tittar mamma på mig och ropar "Näe Elin, du får inte visa dig sådär! Du ser så otäck ut!"
Så bu på er mina fina!
Själv tycker jag att det otäckaste är att jag inte kan röra en muskel i ansiktet när masken har torkat, därav den något hopbitna minen.

Att offra sig för konsten

Igår var det städdag på VG. Kören hade ansvar för stora salen där vi tvättade fönster och element, torkade kristallkronor och moppade golv. På slutet var det bara en kristallkrona kvar att torka och eftersom det bara fanns en stege att stå på så sa Kajsa och jag att de andra kunde gå.
Precis när de andra försvunnit hände allt på en gång. Först fick vi reda på att massor av tung musikutrustning skulle bäras upp på övervåningen. Sedan lyckas Kajsa välta ut hinken med vattnet som vi använt till att tvätta golvet med. Det rinner iväg över golvet i en stor våg. Jag tar då ett hjältemodigt språng fram med moppen i högsta hugg för att rädda situationen, men halkar något enormt i vattnet och landar pladask på höften medan jag samtidigt tar emot mig med endast vänster ringfinger.
Jaha, fingret är stukat. Till råga på det hade Kajsa fått ett bord på foten tidigare under dagen och kunde inte gå ordentligt. Alltså bar vi musikutrustningen på ett icke så effektivt sätt; jag med endast en hand och Kajsa haltandes.
Men jösses, vad vi skrattade.
Om ni granskar ringfingret ser ni att det nu har antagit en spännande form, lite som en aubergin.

Anna och promenad längs med ån

Idag har jag ätit med Anna och pratat igenom livet.
Anna skulle med tåget till Stockholm så jag följde henne till stationen och promenerade sedan längs med ån. Här kan ni se fina Västgöta nation på andra sidan.
Det växer stora kastanjeträd längs med Fyrisån. De blommar just nu och hänger ner mot vattnet och det luktar så fantastiskt gott.
Jag satte mig en stund och läste, njöt av solen och tittade på Domkyrkan.
Sedan gick jag vidare och fick syn på syrener som höll på att slå ut. Det fick mig att tänka på Hära och le lite för mig själv.
(Om ni undrar varför så kan ni läsa om det här)

Takhöjd och lampa

När jag anlände till Uppsala idag träffade jag Viktor för att förbereda en superproffsig presentation som vi ska hålla på ett seminarium imorgon.
Viktor och Jessica har nästan löjligt högt i tak.
Vi beundrade även min lampa som jag köpte på promenaden från stationen till deras lägenhet.
Den har fransar och ett fint mönster i tyget och jag är nog lite kär.

En fantastiskt fin dag

Igår körde jag till Lunnevad för att hämta upp Karin och sedan åka till Vadstena. Innan vi åkte vidare drack vi kaffe med Maria och pratade om var alla kommer hamna i höst, nu när antagningsbeskeden till de olika musikhögskolorna har trillat in.

Sedan packade vi in oss i bilen och åkte till Vadstena där Anna mötte oss med pincurls i håret.

Vi gick för att köpa glass, men på vägen var vi tvugna att titta på några fantastiskt fina tulpaner.

När glassen var inhandlad satte vi oss vid Vätterns strand för att äta den, men var efter en stund tvugna att retirera några meter när ett mycket närgånget svanpar kom på besök.

Anna gick sedan för att bli sminkad och förberedas för kvällen. Karin och jag bestämde oss för att gå ut på piren och titta.

Där var otroligt vackert men så mycket knott att man helst ville springa.

Vi försökte ta en swoosh-bild, men det gick sådär...

Sedan var det dags att bege sig till lokalen där Annas skola satte upp kortoperan Telefonen och operetten Tiggarstudenten. Det var premiär igår och när vi kom dit var alla bubbliga och förväntansfulla.

Och föreställningen var så otroligt bra och väldigt rolig!
Ludvig och Anna var såhär fina!

Utan cykel ingen student

Jag har varit utan cykel sedan i julas. Först gick den sönder, sedan blev den stulen. Jag ska säga er något om studenter i allmänhet och studenter i Uppsala i synnerhet: är man student så cyklar man. Oavsett väder, packning, väglag eller eventuella skador förväntas man använda cykeln för att ta sig från punkt a till punkt b. Således har jag känt mig något utanför när jag har färdats via buss eller genom att promenera.
Men nu har jag fått en ny partner av min kära bror, eller snarare min kära brors kära svärmor! En cykel full av orginalitet och själ, en cykel att uppleva massor av äventyr med!
Jag vill så gärna ge henne ett namn. Hon är ju tydligt en kvinna, titta bara på hennes feminina kurvor! Något tryggt och moderligt ska hon heta. Berit kanske? Eller så får hon heta Ingrid efter den goda kvinna som skänkte henne till mig.
Vad tycker ni?

Sol å sånt


Jag lade mig i trädgården för att sola när det fortfarande var dagg i gräset.

Äppelträdet har börjat blomma och överallt flyger det humlor och bin..

Utsikt och harmoni

Jag är hemma i Åtvidaberg såhär mitt i veckan, eftersom jag ska gå på opera i Vadstena på onsdag. Hela tågresan från Uppsala satt jag och läste, lyssnade på Simon and Garfunkel och kände mig harmonisk. Det är otroligt hur bra jag trivs just nu, precis som varje år i maj. Maj är verkligen min månad.
Tittar ut genom köksfönstret och gläds så mycket åt att det är ljust trots att klockan är nio, att det är är sådär skimrande grönt överallt och att både träd och tulpaner blommar.

Imorgon ska jag ligga i solen och läsa, samt pussa på brorsdöttrar.

Jessiktor och jag

Det blev ingen frunch för mig idag, i stället följe jag med Viktor och Jessica till Ikea. Där åt vi mat, suktade efter fina kök och en byrå samt diskuterade namn till framtida barn. När vi var klara följde jag med hem till dem och så gick vi till Ica Luthagen för att inhandla frukt till fruktsallad.
Så spelade vi bondespelet, åt fruktsalladen, tittade på Chuck och pussade på min nya kompis Åke som jag fick av Jessica och Viktor på Ikea.

Lovande dag

Jag har tagit på mig shorts idag och bestämt mig för att jag inte kommer frysa i det. Just nu väntar jag på att Anna ska ringa så vi kan gå till VG och äta frunch.
Efter det ska jag hem till Jessica och Viktor för att spela bondespelet. Det är som monopol fast bondeinspirerat, och jag skrattar varje gång jag hör dess namn.
Bondespelet, hahaha!

Kyckling?

Är det bara jag, eller ser valnötter ut som döda kycklingar? Så som de ser ut utan fjädrar och när de fortfarande är hela alltså.
Huga, tur att detta är det närmaste jag kommer till att äta en sån.
En död kyckling alltså, inte en valnöt. Valnötter gillar jag.

31 minuter att lyssna på

Vädret har ju varit lite nedstämt de senaste dagarna, men egentligen tycker jag inte att det gör så mycket. Då passar jag på att läsa någon bra bok, fundera lite eller lyssna på den här musiken.

Waaaah!

Jag har fått shrek-öron!

Funderar

Ska jag gå en promenad, eller ska jag inte?
Ledig idag, skönt. Kör ikväll, roligt. Borde plugga, vill inte.

Finalborg

I förmiddags träffades jag, Hära och Line på Storken för att fika/äta lunch/brunch såhär på finalborg. Dessutom är det Lines födelsedag, så det skulle vi såklart fira lite.
Vi var ganska trötta alla tre, jag bad om ett leende till följande bild och fick detta:
Hära slängde i sig sin pastasallad med kyckling och rapade sedan högt i den i övrigt ganska tysta lokalen. Sedan åt hon en äppeltosca och lade sig helt sonika ner i soffan.
Jag bad henne då att ta en bild på mig och fick detta halvhjärtade försök:
När jag inte nöjde mig så fick jag i stället detta:
(inte helt säker på att det var en förbättring...)
Jag har även hunnit med att uppträda med kören två gånger under dagen och det gick väldigt bra. Jag vet att jag tjatar lite, men jag tycker om dem. Jag lyckades även dricka en hel öl! (Ligger i ständig träning, känner mig inte som en äkta student när jag dricker cider...)

Bilder på mig under de senaste dagarna från Häras kamera

Fotokrig!
Utanför Domkyrkan.
Tar mustaschbild med Angelica.
Lockar håret.
Cirka klockan sju på kvällen igår. Ungefär där hade jag min peak.

Valborg

Vi började dagen med champangefrukost hos Jessica och Viktor klockan sju.
Sedan gick vi till Fyrisån där vi satte oss för att titta på forsränningen.
Här är Madde.
Hära, Viktor och Björn.
Line.
Jessica och Angelica.
Jag.
Det fotades hej vilt!
Sedan så väntade vi...
...och skrattade ganska mycket!
Sedan kom äntligen flottarna!
Det var en hel del som gick sönder eller människor som ramlade i, och då jublade publiken.
Här är min favorit; hippiefolkabussen!
Efter forsränningen gick jag på sillunch med kören som var väldigt trevlig men där jag glömde fota i vanlig ordning. Vi satt ute på en gård och sjöng och runt omkring stod familjer på sina balkonger och applåderade. Det var fint.
Vi gick sedan ett gäng till Universitetsparken för att lyssna på Orphei Drängar.
Här är Lotta.
Det var massor av människor och väldigt bra.
Sedan skulle jag återansluta med mina vänner i Ekonomikumparken, men eftersom det var så himlans kallt så hade de gått in till Viktor och Jessica. Där dansade, pratade, skrattade, lekte och sjöng vi sedan och när Hära och jag skulle gå hem såg Ekonomikumparken ut såhär.

RSS 2.0