Högtidsmiddag
Var hälsade!
Nu ska jag springa iväg till Stockholms nation för högtidsmiddag med Marskalkskonventet och Fanbärarkonventet. Därför sitter jag här i långklänning och pärlhalsband.
Jag är lite nervös, som alltid i sammanhang där jag inte vet vad jag ska vänta mig. Det blir säkert trevligt hur som helst, i värsta fall har jag nära hem.
Nu: bästa smilet på och mingelförmågan på uppvärmning.
Återkommer med rapport!
Höstpepp
Vad nu, kan man undra.
Var det inte igår som jag längtade otroligt mycket efter att våren skulle komma?
Jovisst. Men hösten, mina vänner! Hösten!
Idag har jag nämligen sökt fristående kurser.
Kolla bara!
Alltså!
En uppdatering i nutid
Det är väl en halv evighet sedan jag skrev ett inlägg som inte består av endast instagrambilder eller en återgivelse av vad som har hänt.
Men nu ni, nu sker det! Ett inlägg skrivet i presens och med bilder som är max fem minuter gamla!
Jag sitter på VG och pluggar. Dels för att Emelie och jag på riktigt har satt igång med vårat examensarbete och det är galet mycket som behöver läsas och tas ställning till. Men också för att jag skriver en tenta på lördag som jag missade på dess ordinarie tid. Är galet osugen men tvingad att läsa den enda bok som tentan handlar om. Ja ni hör ju, en enda bok! Jag måste bara skärpa till mig.
Apropå ingenting alls är det nästan spöklikt tom här idag.
Jag har sommarklänning, vårskor och vårkappa på mig idag i ren protest mot vinterns järngrepp.
"Elin, vad lyssnar du på i de där coola hörlurarna?" undrar ni nu.
"Den här spotifylistan", svarar jag: Känslan, första
Idag har jag för övrigt en såndär ljus hårdag. Efter att jag bestämde mig för att försöka få tillbaka min naturliga hårfärg har mitt hår haft lite svårt att bestämma sig för hur det egentligen ser ut. Vissa dagar är det klockrent ljusbrunt och andra dagar, som idag, mer mörkblont.
Hur som helst är nästan hela luggen nu min naturliga hårfärg utan att övergången mellan ofärgat hår och färgat/slingat är alltför markant.
Apropå luggen funderar jag på att låta den växa ut. Inte för att jag inte trivs med den, för det gör jag, utan för att jag helt enkelt vill ha någon form av förändring. Luggen kom till väldigt spontant en kväll hemma hos mina föräldrar när Anna och Maria var där på besök. Då fick vi för oss att klippa lugg på mig och eftersom jag ändå precis tagit studenten ropade vi lite cyniskt att "vad gör det om det blir fult? Vi kommer ändå inte att träffa några människor!". (Tur att vi hade fel på den punkten kan jag känna) Det är i alla fall snart fem (!!!!) år sedan. Så ja, det kanske är tid att låta luggen växa ut igen.
Så, nu. Nu är jag klar. Ja.
Våren och diverse tecken på dess ankomst
Den kommer ju nu, våren. Lite motvilligt kanske, men ändå!
I Åtvidaberg blommar krokusarna i rabatten...
...även om snön fortfarande ligger tjock på de flesta andra ställen.
Igår gick jag på promenad med Anna, och även om det var mycket snö vid Templet så var det ändå väldigt skönt att sitta där i solen och prata.
Vi har haft bröder med familjer på besök också!
Molly och Agnes börjar bli såpass stora att de verkligen har utyte av varandra nu och det är så himla roligt att se! Såhär såg det ut när Agnes var sugen på kakor härom dagen.
Innan jag tog tåget till Östergötland i fredags så satt jag vid Fyrisån och fikade med Johanna. Det var skönt och vi skrattade länge åt Johannas totala upprördhet när hon undrade hur tusan Norrlands nation hade kunnat sätta upp affischerna på de högst belägna fönstren på huset.
Och så har jag gått omkring med vårskor på grusiga gångvägar också.
Och suttit på caf'e i många timmar och fixat med körens nya häfte med standardsånger.
