Igår åkte jag och Sabina tåg från Uppsala för att möta upp Karin i Stockholm och sedan ta oss vidare ut på den sörmländska landsbygden. Där väntade nämligen Maria på oss i Markus nyhyrda hus.

Efter många långa kramar åkte vi och handlade ingredienser till en galet god soppa med röda linser, lök, citron, morötter, potatis och creme fraiche.

Sedan gick vi ut en sväng...

Det var så väldigt skönt att få komma ut på landet, se åkrar, andas frisk luft och uppleva ordentligt mörker. När jag kom hem var jag så trött att jag sov i elva timmar, men tänk vilken fin dag jag hade haft!

Det blev en så väldigt bra dag!

Nu är jag galet trött, men jag lovar att det kommer bilder imorgon.

Puss på er!

Idag fick jag ett vykort i brevlådan med en sneglande James Dean på.

Det var från Hära som skrev gulliga saker som fick mig att sakna henne ännu mer. Eftersom hon inte är här så jag kan ösa lite kärlek över henne så pussar jag på James istället.

Idag har jag skrivit tenta i historia och ikväll ska jag gå på disputationsfest i puderrosa klänning. Imorgon ska jag träffa mina finaste i Strängnäs.

Känns som en helt okej helg.

Bättre bild samt en ypperlig beskrivning på hur man gör båda frisyrerna finns att hitta hos Karins konstgrepp.

I vilket fall funderar jag på att antingen ha en stor munk-bulle...

(Attans vad svårt det är att ta kort på sitt eget hår!)

...eller uppsnurrat i nacken.

Tänk er att håret är lockigt till att börja med, och att det dessutom är nytvättat istället för tvådagars-smutsigt. Addera sedan mörkblå balklänning i gudinnemodell.

Vad tycker ni?

Idag kände jag mig lite ensam och ringde då till Jessica, som det var alldeles för länge sedan jag träffade. Som tur var hade hon en stund över som hon kunde spendera på mig, så jag kastade mig på cykeln och tog mig hem till henne.

Det var härligt höstväder, så vi bestämde att en promenad skulle sitta fint.

Vi hann inte gå långt innan vi passerade Uppsalas gamla kyrkogård, och bestämde oss för att gå in och kika. Mitt på kyrkogården ligger Stillhetens kapell, det har sådana där dörrar som gör att man känner sig liten.

Nu tänkte jag att ni ska få se några av mina favoriter!

Nu har jag tappat bort källorna, men det är säkerligen någon från Lolitas, Niotillfem, Unicornhurricane eller Elsa Billgren.

Ikväll möttes jag och Sabina på café Linnehörnan för att ta en fika tillsammans. Sabina har nämligen fyllt år och vi har inte haft tid att träffas förrän nu. Det är ju ganska galet; trots att vi bor i samma stad träffar jag periodvis Sabina nästan lika sällan som jag träffar resten utav mina finaste.

Men idag var det i alla fall dags! Vi bunkrade upp med te, mackor och chokladboll, värmde upp genom att sammanfatta och utvärdera allt som hänt sedan sist och kom så slutligen fram till kvällens höjdpunkt; presenten!

Sabina fick en stor glasskål på fot och med lock från Åhléns, som jag glömde att ta kort på eftersom jag var fullt upptagen med att skratta åt att Sabina satt och studsade i fåtöljen medan hon ropade "Jag älskar presenter! Jag älskar presenter!"

Det var så fantastiskt skönt att träffa henne.

Efter mycket jobb, många skratt och lite stress var vi sedan redo klockan 19, och det blev verkligen lyckat! Eftersom jag sprang runt lite som en skållad råtta och serverade, plockade undan och hängde i köket under middagen hann jag inte ta några bilder, men någon passade tydligen på under mitt välkomsttal.

Såhär såg det ut, man kan ju faktiskt ana mitt lockiga hår och nya grå knytblusen.

Vi fikade, tittade på slottet, pratade, gick runt i stan och sedan blev jag bjuden på god linsgryta i Annas och Ludvigs lägenhet. Så fruktansvärt skönt att träffa dem!

Vi var ett gäng från kören som gick för att bli uppvaktade.

Här är jag och min bordsdam Sigrid.

Emelie.

Anna (en till!)

Linnea och mycket vin.

Här sjungs Smedsvisan, en utav mina favoriter!

Efter middagen blev det dans vilket var väldigt roligt, men jag och min fortfarande halvsjuka kropp blev helt utslagna vid tvåtiden och gick hem och sov. Bra kväll!

Jag säger absolut inte att jag kommer sluta blogga, jag kommer inte heller ta en paus, men jag vill bara förvarna om att inläggen kommer vara ganska sporadiska en tid. Jag vill inte behöva tvinga mig själv till att blogga, då är det något som är fel. Jag har hela tiden bloggat för min egen skull, för att jag tycker det är roligt och för att det har gett mig någonting och jag vill att det ska fortsätta vara så.

Dessutom vill jag ha lite "kvalitet framför kvantitets"-tänk och kunna känna att de inlägg jag verkligen skriver är bra. Jag kommer fortsätta med videobloggarna också, för det är något som jag har börjat tycka om att göra.

Sådär älsklingar, vi hörs snart igen!