Det här är en av mina absoluta favoritfilmer. Dels är jag en sucker för motljus och vackra vyer, men största anledningen till att jag älskar den här filmen är det försiktiga tempot. Hela fimen är så försynt och fint berättad, som tittare tvingas man vänta i det ljuva vemod som genomsyrar hela filmen. Men trots detta vemod är det en film fylld av hopp och kärlek, något som får mig att se den om och om igen.