Då kom Sabina och Anna åkandes i en bil, tog på mig ögonbindel och beordrade mig att sätta mig i bilen.

Efter ett fasligt kringelikrok-åkande saktade vi in och jag hörde en hund skälla hysteriskt utanför.

"Haha, är det Lukas?" frågade jag, och förstod att vi var hemma hos familjen Ericsson.

Så ledde de in mig i trädgården och när jag äntligen fick titta så stod där massor av människor som jag tycker om! Och det var uppdukat i trädgården, jazzmusik hördes inifrån huset och det bästa av allt; alla hade hatt på sig! Hurra!

Här är Jocke, Johanna och Karin!

Sabina och Jenny satt och såg tvilling-aktiga ut

Det serverades kaffe!

Och småkakor som Karin hade gjort!

Jag var helt uppskruvad i säkert en halvtimme och kunde inte sluta uttrycka små glädjetjut, skratta och säga "ÅH! Vad jag tycker om er!"

Christoffer, Emil och Christoffer kände sig coola

Finingar

Ludvig och Johanna

Och jag var så himla glad!

Alla tog kort, mingalde, skrattade och spred glädje.

Sedan fick jag öppna presenter!

Framåt natten kom gitarren fram, precis som det ska vara!

Här är Christoffer och Maria

Efter att vi hade lekt lekar som jag fick lotta fram genom att dra lappar ur en hatt, dansat, pratat, gjort en flaskorkester, skrivit fina saker till mig i en bok och kramats massor gick finingarna hem och jag somnade i ett varmt men mysigt rum tillsammans med de här sötnosarna.

TACK så mycket för en fantastisk kväll, jag tycker om er så mycket!

Tack, tack, tack, tack!