Jag mötte upp finaste Karin vid Kulturhuset.

Vi skulle nämligen titta igenom Teater Såklarts kostymförråd, eftersom Karin letade efter en klänning till en konsert. Vi hittade massor av spännande saker, bland annat Paminas cape från när vi gjorde Trollflöjten för två år sedan.

Vi passade på att låsa upp Kenyaföreningens secondhand i samma byggnad för att ta oss en titt. Karin hittade ett par gamla vita Levis 501, provade dem, utropade "Jag känner mig som Baby i Dirty Dancing!" och utförde en spontan dans.

På väggarna hänger massor av bilder från Together. Bland annat den här på mig, Mike och Anna. Den är från när vi skulle säga hej då, och det syns verkligen att jag hade gråtit.

När vi gick ut från Kulturhuset igen fick vi syn på Petra, Malin och Josefin, så då var vi tvugna att springa och hälsa!

Sedan gick vi och köpte en toscakaka på Ica inan vi gick hem till familjen Ericsson där Lucas mötte oss i trädgården.

Sabina kom dit precis efter oss.

Och Anna var där såklart!


Finingar!

Efter en stund kom Maria också.

Då åt vi toscakakan och lyssnade på ljuden från Kopparvallen där ÅFF spelade match.


När de andra hade åkt hem gick Anna och jag på en promenad.

Jag kommer inte ihåg vem utav mina vänner i Uppsala som jag pratade om Solkanonen med, men här kan ni se den i alla fall!

Vi slog och ner vid bysjön och pratade. På andra sidan kan ni ana Adelsnäs slott mellan träden, där bor baronen. Ja, vi har en sådan i Åtvidaberg.

På vägen hem fick vi syn på gamla vänner som kastade amerikansk fotboll på en gräsplan.
Emil var gladare i verkligheten.

När jag skulle hämta min bil vid Kulturhuset igen körde två killar förbi på moped och tutade på mig. Det var egentligen först då som jag insåg att jag verkligen är i Åtvidaberg.