Snöbus och andra roligheter

Senaste veckan har varit full av skoj!

I lördags var det Luccegasque på VG. Det innebär att kören går luciatåg, och det är ju en aktivitet som är väldigt trevlig att genomföra. Efter nationens sittning blev det intensiv dans till Den flygande bokrullen och det var precis så galet bra som jag mindes från de tidigare åren. 

På söndagsmorgonen masade jag mig upp redan klockan 6 för att gå luciatåg igen, hemma hos nationens kuratorer och Inspektor den här gången. Det är väldigt mysigt och väldigt jobbigt på samma gång, efteråt sov jag till klockan 16 och vaknade alldeles desorienterad.

I måndags blev det kalas igen. Det var nämligen dags för VGs personalfest då nationens ämbetsmän och de som jobbat minst tre gånger under terminen blir bjudna på resterna från julbordet och diverse drycker till det. Det här var min första personalfest så jag hade inte riktigt några förväntningar alls, men jädrar i min lilla låda vad roligt jag hade!

Igår hade vi så terminsavslutning med kören. Det bjöds på mer eller mindre entusiastiskt snöbollskrig, sopsäcksåkande och tävlingar i snön. När vi började känna oss frusna låste vi upp VG och satte oss i Stora salen för att dricka choklad och trivas tillsammans en stund. Det lektes även diverse lekar, bland annat leken Tarzan med Greveholmstema vilket blev otroligt roligt.

Jag har alldeles glömt bort att ta med kameran på de här tillställningarna, men några suddiga mobilbilder från igår kan jag åtminstone bjuda på!

18. En bild på din familj

Om man ska räkna in bröder med respektive, barn och svärföräldrar i min familj, vilket jag gör, så blir den ganska stor och svårfångad på bild.

Istället kan ni få beskåda hur mina föräldrar så ut när de förlovade sig en nyårsafton vid tidernas begynnelse. (Nejdå, men i början av sjuttiotalet. Därav min ömma moders fantastiska polisonger.)

Detta var den artonde dagen ur Emily Dahls julkalender.

17. En bild på dig som tonåring

Om man vill vara petig så har jag inte hunnit fylla tretton här, eftersom den är tagen på våren, och klassas alltså inte som tonåring. Detta är dessvärre det närmaste jag har på den här datorn, så ni får hålla till godo med den!

Att jag plockar gullvivor på bilden är ganska tydligt. Varför jag tyckte så mycket om de där byxorna är dock ett mysterium.

(Dag sjutton av Emily Dahl-kalender!)

16. En bild på dig som barn

Hur gammal kan jag vara på den här bilden, sex år kanske? Jag är mig ganska lik tycker jag. Näsan, ögonen och kindbenen är verkligen desamma. Samma frisyr till och med. Möjligen har jag lite tätare mellan framtänderna nu.

(Sextonde dag av das Emily Dahl-kalender, ja!)

14. En bild på dig som du inte visste om att den togs

Jag funderade faktiskt på att ha den här bilden härom dagen under En utav de bästa kvällarna av ditt liv. Den är tagen sommaren 2011.

Mina finaste och jag hade kört ett Halv åtta hos mig-inspirerat middagsbjudande under sommaren, för att säkerställa att vi skulle träffas allihop någorlunda regelbundet.

När det var Karins tur åkte vi till den här fantastiska lilla udden utanför Björsäter, där vi hade den kanske lyxigaste picknicken jag ätit i mitt liv.

Det var dock inte maten som gjorde kvällen så fantastisk, utan det var stämningen. Under året innan hade vi alla flyttat iväg till nya städer och nya utbildningar, och vi var nog alla lite vilsna på olika sätt. Den här kvällen gjorde vi upp planer, analyserade och spekulerade. Vi ältade lite och skrattade massor. Vi badade nakna i mörkret, blev arga på diverse samhällsnormer och insåg vilken tur det är att vi har varandra.

Bilden togs av Karin när hon var på väg tillbaka efter att ha hämtat något i bilen.

(Detta var dag fjorton i Emily Dahl-kalendern.)

12. En bild på någon du saknar

Hära. Denna fantastiskt frispråkiga och härliga varelse, henne saknar jag att ha i min vardag. Jag saknar att kunna svänga in till hennes hus på vägen hem, i högsta hugg ha en påse matingredienser från landets dyraste icabutik som hon sedan förvandlar till lämplig måltid åt oss medan jag sitter i soffan och dricker te.

Förresten fick jag en smärre chock när jag såg Jakten på det perfekta livet. Hanna Hellquist och Hära är skrämmande lika, både till utseende och sätt. Om någon skulle avslöja att de egentligen är systrar skulle jag inte ifrågasätta det en sekund.

(Tolfte dagen av Emily Dahl-kalender)

10. En bild på ditt favoritdjur

Aslan. Skapar världar, har magisk andedräkt och kommer med våren.

Hallå liksom.

(Lucka tio i Emilys julkalender)

8. En bild från en utav de bästa kvällarna i ditt liv.

Vårbalen 2011 var en sådan där magisk upplevelse för mig. Jag hade varit med i kören i två terminer och hade  kommit ganska många korister så nära att jag kände mig avslappnad med dem, medan det fortfarande fanns massor kvar att upptäcka om varandra. Jag älskar det stadiet i att lära känna nya människor, när man har kommit förbi den lite uppstyltade första fasen och kan koncentrera sig på att fördjupa det som redan finns!

Vårbalen äger rum i maj som är min absoluta favoritmånad. Träden var sådär skirt gröna, jag hade en nyinköpt balklänning på mig och härliga människor runt omkring mig. Det var en sådan där kväll som aldrig verkade ta slut, där ingen blev trött och där alla fortsatte umgås av bara farten trots att klockan blev helt ohyggligt mycket.

Om man ska vara noga är inte bilden tagen under kvällen, men däremot när kvällen har övergått i natt som har övergått i morgon som har övergått i förmiddag. Här är klockan tio och vi är påväg för att äta frukost på McDonalds av alla ställen.

(Detta var Emily Dahl-kalenderns åttonde dag)

7. En bild på dig när du ser ut så som du alltid skulle vilja se ut

Dag sju i Emily Dahls julkalender!

Mitt hårs tillstånd är nog det som mest påverkar hurpass fin jag känner mig. Bäst trivs jag i lockigt hår, och kanske allra bäst i hur håret brukar se ut dagen efter en festkväll.

Den här bilden togs dagen efter vårbalen i år och på den har håret, enligt min mening, de perfekta dagen efter-lockarna.

Förutom håret tycker jag att man ser i ögonen att jag är så himla glad och nöjd (om än något trött) och ifall en kunde se ut på det viset hela tiden vore det ju fantastiskt.

Ny header!

Igår fick jag en idé till en ny header till bloggen. Klockan var då 23.00 och jag fick för mig att sätta igång direkt, något som såhär i efterhand inte var det smartaste jag gjort eftersom jag sedan inte kunde slita mig.

Fem timmar och 22 lager i Photoshop senare var den klar:

 

Det är första gången i mitt liv som jag försöker mig på något som över huvud taget liknar en illustration, så jag utgick från ett foto. Närmare bestämt det här:

6. En bild på någon du älskar

Även om det finns många som jag skulle kunna säga att jag älskar kan ingenting mätas mot det som jag känner för mina brorsdöttrar. Det är en sådan där kärlek som nästan gör ont i bröstet, som gör det lite svårt att andas om man släpper fram känslan helt. Jag har funderat på det där och försökt tänka mig in i hur oerhörd kärleken till mina eventuella framtida egna barn kommer vara, när jag kan känna såhär för någon annans barn.

Det är nästan lite skrämmande, men mest väldigt fint.

(Nej det gick inte att välja en enda bild här, då jag inte har någon med alla tre tillsammans.)

Alice

 

Agnes

 

Molly

(Detta var sjätte dagen i Emily Dahls julkalender)

5. En bild på dig som togs i somras

Dag fem av Emily Dahl-kalender, även om det bara är andra gången jag deltar.

Den här bilden togs en varm julidag i somras. Kajsa och jag kände oss en aning instängda i det sommarsävliga Uppsala, tog våra cyklar och begav oss lite spontant till Sunnersta för att få se annat vatten än Fyrisån.

Det blev en sådan där härlig utflykt som ger ny energi och lite perspektiv på saker och ting, precis det jag behövde just då.

Det är något speciellt med att cykla förbi fält med en sommarklänning fladdrande om benen och prata om livet med en vän.

 

3. En bild på din bästa vän

Emily Dahl-kalendern idag bjuder på bild på ens bästa vän.

Det här blir ju lite knepigt eftersom jag inte har någon sådan. Jag har många fina vänner som jag värderar väldigt högt, men ingen som jag kan sätta över någon annan.

Dock finns ju de som har känt mig längst och som förstår precis som jag fungerar.

Det är Anna, Karin, Maria och Sabina såklart, de som utgör en sådan stor trygghet för mig. Även om vi inte kan träffas så ofta vet jag att någon av dem alltid finns ett telefonsamtal bort, att de lyssnar till även de löjligaste funderingar, kommer med kloka råd och tar det jag säger på allvar.

Bilden är tagen en sensommarkväll 2008. Vi hade fotat bandbilder hela dagen och när skymningsljuset smög sig på hade vi hunnit bli både trötta och fnissiga. Plötsligt började någon dansa på ett svepande sätt mitt i kohagen och de andra följde efter likt några slags mystiska väsen.

Jag tycker att bilden symboliserar den andra fantastiska sidan av vår vänskap. För även om vi är väldigt bra på att prata om allvarliga och viktiga saker tillsammans delar vi även en ganska knasig humor och kan skratta tillsammans hög, varmt och länge.

Tillsammans har vi en förmåga att se det komiska i även de tyngsta situationer och det är något som jag är så väldigt tacksam för.

Hos Maria med mina finaste

I helgen har jag och alla mina finaste samlats i Valsberga hos Maria!

Följande saker förtärdes: lussekatter, glögg, pepparkakor, rotfrukter i ugn med blåmögelostsås, banankaka, vin, öl, storslagen frukost och stora mängder kaffe.

 

 

Vi pratade också. Mycket, länge och analyserande sådär som vi är så alldeles speciellt bra på tillsammans.

Efter att ha sovit några timmar vaknade vi upp till strålande väder och rimfrost på verandafönstren.

 

Vi fick besök av grannens katt som var kelig och busig på samma gång.

 

 

Efter frukost gick vi en liten promenad och njöt av vädret, tystnaden, lugnet och att vara tillsammans.

 

 

En sådan fantastiskt bra helg!

 

Emily Dahl-kalendern

Eftersom det ju går lite trögt med uppdateringen här tänker jag hoppa på Emily Dahls eminenta julkalender, där man publicerar en bild om dagen enligt ett visst tema. Kanske uppdaterar jag inte precis varenda dag, men i alla fall de dagars som jag tycker att jag har vettiga bilder till.

Jag börjar imorgon tänker jag. 

Tills dess kan ni njuta av bilderna som snart dyker upp från min träff med mina finaste i helgen.

Glädjen i det!

 

Snö! Äntligen!

Tänk er att vara förkyld och ynklig och önska att man hade en mamma i närheten som kunde ta hand om en. Sedan går man ut för att handla, går genom den nyfallna snön, känner den friska luften, kommer fram till ån och får se att någon har tänt julbelysningen. Dessutom vet man att man om bara några dagar får träffa sina allra bästa vänner, och efter det väntar en tid av intensivt sjungande och umgänge innan det är dags för jul.

Kan man bli annat än glad och upprymd då?

Glädjen när detta hittas i tidningen!

Höstbalen

I lördags var det så dags för årets höstbal, eller gåsmiddag om man ska vara noga, på Västgöta nation!

Kören satt på övervåningen även detta år, men denna gång i Referensen istället för i Kinnekulle.

Hanna och Jonas

 

Johanna och Kristoffer

 

Kajsa och Tobias

 

Jag hade uppsatt hår och lyckades hålla mig från att riva ner det ända tills det var dags för dansen efter sittningen!

 

I mitten kan man skåda min nyfunna vän Lena.

 

Johanna

Lotta

 

Emelie

 

Björn höll talet till kvinnan.

 

Och jag fick en spontan serenad av Hanna när herrarna var ute för att förbereda sig inför sina.

 

Vi hann med att sjunga på nationens sittning i Stora salen också, och det blev hur lyckat som helst.

Efter middagen bjöds det styrdans och annan dans fram till fyra när jag (för kanske första gången i mitt liv) bestämde mig för att inte följa med på efterfest utan istället gick hem och lade mig, mycket nöjd med kvällen.

Serenadnatten

I fredags var det kvällen innan balen och således dags för serenadsjungning! På hösten sjunger damerna för herrarna vilket vi som vanligt hade repat inför under största möjliga sekretess.

Vi började med att sjunga upp, äta mat och sista minuten-repa lite hemma hos Linnea och Jakop.

 

 

Eftersom herrarna befann sig bara på andra sidan ån hemma hos Marcus och Anna fick vi gå en ordentlig omväg för att hinna hitta lämpliga serenadoffer på vägen.

Vi gick vägen förbi VG...

 

... där vi sjöng för en andre kurator som råkade jobba sent.

 

Dessutom hittade vi en hel del främlingar längs vägen som vi spontansjöng för och det var (nästan alltid) så himla fint att se deras reaktioner! De allra flesta blev väldigt glada och smickrade och tackade oss varmt efteråt.

 

Till sist kom vi fram till våra egna herrar där vi sjöng nedanför balkongen innan vi blev bjudna på punsch, bullar, varm choklad och härligt umgänge.

Ett livstecken

Hej på er!

Jag har inte gått under jorden, jag lovar! Jag fick ju en sådan här bloggdipp förra hösten också, men då gick den över efter ett tag. Det finns alltså hopp!

Allt är fint med mig. Jag pluggar och sjunger och träffar människor. Som vanligt alltså.

De senaste två helgerna har jag tagit det lugnt eftersom jag kände att det varit lite väl mycket kalasande innan dess. I stället för att förtära alkohol har jag alltså umgåtts genom tedrickande och kortspelande, något som ju är utomordentligt trevligt.

Nu i helgen kommer dock min renlevnadsperiod att ta slut, för då är det äntligen dags för höstbal!

Jubel och fröjd!

 

Såhär har senaste tiden sett ut genom mitt instagramflöde:

Förra helgens myshäng med Emelie bjöd på hemmagjord tårta och kaffe i prästgårdskopparna.

 

Det var en dramatisk himmel över Botaniska trädgården en dag när jag gick till skolan.

 

Den här helgen har jag delvis spenderat på landet med Hanna. Vi köpte godis, såg på film och så sov jag på en madrass och kände mig som tolv år på ett väldigt mysigt sätt. Dagen efter gick vi på promenad och jag blev visad diverse smultronställen.

 

Sista bilden är från min vanding till Ica tidigare ikväll. Det är få saker som får mig att känna mig så liten som att titta upp mot domkyrkan.