Café Berget
Idag åkte vi in till Linköping för att inhandla sådant som tavelramar, almanackor och böcker. Sedan gick vi för att fika på Café Berget som är väldigt mysigt men ganska dyrt.
Vi pratade om högt och lågt...
... och jag drabbades av en pms-attack som gjorde att jag blev superkänslig en stund, vilket kan skönjas på denna bild (enda gången jag har hundögon).
Söderköping med mina finaste
Idag åkte jag, Anna och Sabina från Åtvidaberg, hämtade upp Karin i Björsäter och fortsatte sedan till Söderköping.
Där skulle vi gå till Smultronstället och äta glass! Vi hade visserligen varit där allihop tidigare i år, men då i andra sällskap. Och det är ju ändå fantastiskt mysigt och väldigt gott!
När glassarna var uppätna och vi hade stönat och stånkat en stund gick vi sedan för att spela minigolf...
...men det visade sig att de hade stängt för säsongen! Så då satte vi oss vid ån och pratade i stället.
Hej hej!
När vi kände oss nöjda åkte vi sedan hem till Åtvidaberg och satt i second handen några timmar i stället.
En helg i Dalarna
I fredags åkte jag från Åtvidaberg till Dala-Järna för att hälsa på Hära. Hela resan tog 6,5 timme så jag var ganska trött när jag kom fram.
Vi hade precis satt oss ner på verandan när Thomas ringde och berättade att jag hade blivit faster för tredje gången.
För att fira detta skålade vi med Häras hemgjorda hallonsaft.
Hära har gjort små installationer i huset som var och en representerar hennes olika Uppsalavänner. Min är kökssoffan med massor av kuddar från Indiska, är den inte fantastisk?
På kvällen åkte vi sedan till Äppelbo (Jessica!) för att se på en skogsteater som hette Trollbröllopet. Det var mysigt men aningens svårt att förstå då hela teatern med undantag av en scen framfördes på Äppelbomål! Som tur var fanns en ordlista i programmet och när jag blev alldeles borttappad fick Hära agera tolk.
På lördagen började vi med att åka på loppis inne i Dala-Järna. På vägen såg vi det här huset som jag blev lite kär i.
Hära blev också förälskad, fast i en soffa på loppisen. Den kostade 125 kronor så hon slog till direkt. När mannen med såld-lapparna frågade när hon ville hämta den hojtade hon "Äh, jag tar den nu med en gång!" och så lade vi den på takräcket och körde hem...
Efter den lilla eskapaden satte vi oss i bilen igen och körde mot Malung och Häras sommarstuga. Där skulle jag nämligen få se en myr, för det har Hära och jag pratat om länge!
Sedan plockade vi blåbär.
Vi råkade få med massor av odon också men var glada ändå.
Sommarstugorna på vallen där Häras föräldrar och farmor har sina är verkligen stugor. Små och röda eller träfärgat grå, utan rinnande vatten eller isolering. Häras farmors stuga är byggd på 1800-talet.
Genom alltihop rinner en fantastisk liten bäck.
Efter att ha blivit bjudna på nygjord ost efter urgammalt och väldans långsamt recept åkte vi sedan hem igen.
Hära och hennes Mr. D har två fina katter hemma.
Den ena heter Lisa...
...och den andra heter Curry.
Vi hann med en helt galet stereotyp Dalarnafest också, med ett ölhävartävling, människor iklädda mjukisbyxor, ett band som skulle spela men där sångaren hade däckat i en fåtölj och där det istället vingalde upp någon från publiken och ropade "BIRA, BIRA, BIRA!" i mikrofonen och det fanns en bar med neonslingor i ladan.
Tyvärr fick jag inte med mig kameran dit, men jag satt och bara gapade under väldigt lång tid. Kändes som att jag hamnat mitt i en film av Ulf Malmros.
Nu är jag hemma igen, men på vägen hann jag kika på min nya brorsdotter.
Hon heter Molly och är alldeles perfekt.
Min gårdagskväll i svartvitt
Igår kväll åkte jag till Anna igen, denna gång för att träffa henne och Sabina.
Jag försökte ta en snurrbild med min kjol men blev i stället attackerad av en uppspelt Lucas.
Sedan gick det bättre.
Vi ville göra scones och letade upp ett recept med valnötter i på internet.
Himla bra och goda blev de!
Sedan drack vi te...
... och skrattade resten av kvällen
Golfmat och prat
Klockan tolv ungefär mötte jag upp Karin och Anna.
Vi skulle nämligen gå till Golfrestaurangen och äta lunch.
Anna och Karin åt biff Lindström som de verkade mycket nöjda med.
Själv åt jag en sallad med rostade rödbetor och fetaost som var hur god som helst.
Vi satt kvar ganska länge och pratade om våra planer inför hösten, och sedan gick vi hem igen till familjen Ericsson.
Vid Klockarängen stannade vi för att ta några bilder på Karin. Hon behöver nämligen ett neutralt huvudporträtt att ha på sitt passerkort i höst, när hon ska gå omkring på Kungliga Musikhögskolan och vara cool.
Jag tycker att hon ska ha någon av dessa:
Fagersannavisit
Jag har varit i Västergötland i några dagar för att hälsa på fina Anna.
En dag åkte vi till Karlsborgs fästning. När vi skulle beställa en guidad tur var biljetterna slut till den närmaste turen, så vi fick vänta en timme. Det gjorde inte så mycket, för vi hade nämligen fika med oss.
Efter en stunds väntan kunde vi sedan lära oss massor, bli skrämda åtskilliga gånger av höga ljudeffekter, få lite gratis spindelterapi samt gå runt i långa, mörka tunnlar.
Anna trivdes.
Såhär ser ena hörnet av fästningen ut.
Om man har skarpa ögon kan man faktiskt se kyrktornet i Vadstena på andra sidan Vättern, strax till vänster om höjden.
Annas föräldrar bor i Fagersanna utanför Skövde, och där har de fantastiskt fin utsikt.
Särskilt på kvällen när solen går ner.
Spännande moln finnas där också.
Nu sitter jag i Uppsala och är himla nöjd med min visit i Västegötland.
Tack, tack, tack Anna!
En dag åkte vi till Karlsborgs fästning. När vi skulle beställa en guidad tur var biljetterna slut till den närmaste turen, så vi fick vänta en timme. Det gjorde inte så mycket, för vi hade nämligen fika med oss.
Efter en stunds väntan kunde vi sedan lära oss massor, bli skrämda åtskilliga gånger av höga ljudeffekter, få lite gratis spindelterapi samt gå runt i långa, mörka tunnlar.
Anna trivdes.
Såhär ser ena hörnet av fästningen ut.
Om man har skarpa ögon kan man faktiskt se kyrktornet i Vadstena på andra sidan Vättern, strax till vänster om höjden.
Annas föräldrar bor i Fagersanna utanför Skövde, och där har de fantastiskt fin utsikt.
Särskilt på kvällen när solen går ner.
Spännande moln finnas där också.
Nu sitter jag i Uppsala och är himla nöjd med min visit i Västegötland.
Tack, tack, tack Anna!
Halv åtta hos Karin
Vi fortsätter våra Halv åtta hos mig-inspirerade middagar och ikväll hade det blivit Karins tur. Hon hade varit mycket hemlighetsfull innan och bett oss alla att ta med varsin filt och direkt när vi kom till henne i Björsäter så packade vi in oss i en bil och åkte till en lite udde i sjön Risten.
Där blev vi bjudna på en välkomstdrink...
...och snittar till det.
Till huvudrätt fick vi sedan ratatouille och fransk potatissallad med hembakat bröd och fetaoströra. Det var supergott och väldigt mättande.
Efter en stund reste sig alla upp och sjöng för mig (i stämmor måste poängteras) eftersom jag har fyllt år och vi inte har firat det ännu.
Desserten var fransk chokladtårta! Oj oj så god!
Efter maten bytte vi alla om till badkläder och badade i den nedgående solen.
Vi började prata om att vi alla har så olika kroppsformer och kom in på ideal och blev tillslut kollektivt arga över att bara en kroppstyp får plats i media, vilket ledde vidare till prat om självkänsla och att bejaka sig själv. På något vänster ledde detta till att vi provade varandras kläder och skrattade mycket åt att ett klädesplagg kan vara så rätt på en person men så väldigt fel på någon annan.
Här kan ni se Karin i Annas shorts och blus, som var ett av få plagg som alla var fina i.
Jag och Marias klänning.
När det började mörkna tände vi ljus och rökelse och svepte in oss i filtar.
Sedan pratade vi om rädslor, drömmar och förhoppningar. Om tvivel, prestationsångest och kärlek. Om hur viktigt det är att stötta varandra och om var vi ser oss själva om 6 1/2 år.
Jag är så otroligt tacksam över att jag har så kloka vänner och att vi kan prata om så viktiga saker med varandra. Det är nästan då vi är bäst, när vi skrattar och gråter tillsammans. Jag älskar oss.
Musik och trevligt sällskap
Ikväll har jag varit i Gamla kyrkan för att lyssna på konsert med Anna och Maria Carlsson. Temat för konserten var På liv och död, och det var fantastiskt bra!
Såhär såg de ut när de tackade för applåderna.
Efter konserten gick vi hem till familjen Ericsson för att umgås i trädgården.
Här är Ludvig och Johanna.
Jag, Anna och Linnéa.
Lucas var med också
Och så skrattade vi...
...och pratade fram tills det definitivt var natt och dags att åka hem.
En sådan väldigt fin kväll!
Mina finaste är i tidningen!
Halv åtta hos mig
Ikväll har mina finaste varit här. Vi har tänkt att ha middagar á la Halv åtta hos mig under sommaren, och jag var först ut.
Jag hade lagat mat alldeles själv och serverade champinjonsoppa till förrätt, potatis- och fetaostgratäng med soltorkade tomater och chévre chaud till huvudrätt och chokladpanacotta med färska jordgubbar till efterrätt.
Vi hade fantastiskt trevligt under kvällen, men hade halvt bestämt oss för att ha fotoförbud så att vi kunde koncentrera oss helt på att konversera.
När vi hade ätit klart fick jag ändå lov att ta några bilder.
Då hade det hunnit bli mörkt och såg ut såhär:
Fina vänner och vacker musik
Ikväll åkte jag, Sabina och Anna till Grebo kyrka, där vi mötte Karin. Vi skulle nämligen lyssna på Maria och hennes gamla turnégrupp som hade konsert där.
Alla kändes väldigt fräscha och uppdaterade.
Karin hade håret rakt och nedsläppt, Sabina hade löjligt bruna ben och Anna hade en nyköpt klänning.
Jag hade två centimeter utväxt och ett konstigt leende, inte lika fräscht och uppdaterat.
Sen kom det fler finingar!
Karin och Sabina upptäckte att de numera har nästan exakt samma hårfärg.
Annas är också väldigt lik, om än något rödare.
Sedan tog vi plats i kyrkan!
Och så började de spela!
De var så väldigt duktiga!
Efter konserten och en massa kramar åkte vi hem till familjen Ericsson.
Karin hade bakat drömmar som hon bjöd på från burken som hon fått av mig i födelsedagspresent.
Vi drack te också.
Och myste!
Och så delade vi viktiga diskussioner, glada överraskningar, stillsamma förhoppningar och aningens chockerande nyheter med varandra!
Det kan vara så att jag har världens finaste vänner.
Kävelsbokväll
Ikväll åkte Anna och jag ut till Kävelsbo för att träffa Maria!
Hon har flyttat in i Gamla Stugan över sommaren och har fått det supermysigt där.
Jag hade nyfyndad 30-kronors second hand-kjol på mig och såg ut såhär i den:
Maria hade gäster på besök som hon ska spela tillsammans med i Grebo imorgon. När vi kom var de i full fart med att grilla, så vi satte oss i köket och pratade så länge.
Efter en stund kom Syster Anna också!
Så då satt vi och trivdes i allmänhet en stund.
När köttet var färdiggrillat bestämde Anna och jag oss för att gå en sväng eftersom vi redan hade ätit. Vi gick ner till sjön och på vägen vinkade vi lite till kossorna och kände att nu är det minsann sommar på riktigt!
Kvällspromenad med Anabanana
Igår kväll åkte jag hem till familjen Ericsson där jag blev bjuden på mat och intressanta historier runt köksbordet. När vi hade ätit gick Anna och jag en promenad ut mot Adelsnäs.
Klockan var kanske halv tolv och det höll på att skymma över Bysjön.
Vi satte oss vid Templet för att prata.
Det är nog min favoritplats i Åtvidaberg, så väldigt vackert!
Det var så himla skönt att träffa Anna igen, jag har saknat henne!
Även om jag har många fantastiskt fina vänner så finns det ingen som jag kan prata med som Anna. Hon förstår mig fullständigt.
Okej, bara en till!
Jessiktor och jag
Det blev ingen frunch för mig idag, i stället följe jag med Viktor och Jessica till Ikea. Där åt vi mat, suktade efter fina kök och en byrå samt diskuterade namn till framtida barn. När vi var klara följde jag med hem till dem och så gick vi till Ica Luthagen för att inhandla frukt till fruktsallad.
Så spelade vi bondespelet, åt fruktsalladen, tittade på Chuck och pussade på min nya kompis Åke som jag fick av Jessica och Viktor på Ikea.
En dag med vänner
Jag mötte upp finaste Karin vid Kulturhuset.
Vi skulle nämligen titta igenom Teater Såklarts kostymförråd, eftersom Karin letade efter en klänning till en konsert. Vi hittade massor av spännande saker, bland annat Paminas cape från när vi gjorde Trollflöjten för två år sedan.
Vi passade på att låsa upp Kenyaföreningens secondhand i samma byggnad för att ta oss en titt. Karin hittade ett par gamla vita Levis 501, provade dem, utropade "Jag känner mig som Baby i Dirty Dancing!" och utförde en spontan dans.
På väggarna hänger massor av bilder från Together. Bland annat den här på mig, Mike och Anna. Den är från när vi skulle säga hej då, och det syns verkligen att jag hade gråtit.
När vi gick ut från Kulturhuset igen fick vi syn på Petra, Malin och Josefin, så då var vi tvugna att springa och hälsa!
Sedan gick vi och köpte en toscakaka på Ica inan vi gick hem till familjen Ericsson där Lucas mötte oss i trädgården.
Sabina kom dit precis efter oss.
Och Anna var där såklart!
Finingar!
Efter en stund kom Maria också.
Då åt vi toscakakan och lyssnade på ljuden från Kopparvallen där ÅFF spelade match.
När de andra hade åkt hem gick Anna och jag på en promenad.
Jag kommer inte ihåg vem utav mina vänner i Uppsala som jag pratade om Solkanonen med, men här kan ni se den i alla fall!
Vi slog och ner vid bysjön och pratade. På andra sidan kan ni ana Adelsnäs slott mellan träden, där bor baronen. Ja, vi har en sådan i Åtvidaberg.
På vägen hem fick vi syn på gamla vänner som kastade amerikansk fotboll på en gräsplan.
Emil var gladare i verkligheten.
När jag skulle hämta min bil vid Kulturhuset igen körde två killar förbi på moped och tutade på mig. Det var egentligen först då som jag insåg att jag verkligen är i Åtvidaberg.
Vi skulle nämligen titta igenom Teater Såklarts kostymförråd, eftersom Karin letade efter en klänning till en konsert. Vi hittade massor av spännande saker, bland annat Paminas cape från när vi gjorde Trollflöjten för två år sedan.
Vi passade på att låsa upp Kenyaföreningens secondhand i samma byggnad för att ta oss en titt. Karin hittade ett par gamla vita Levis 501, provade dem, utropade "Jag känner mig som Baby i Dirty Dancing!" och utförde en spontan dans.
På väggarna hänger massor av bilder från Together. Bland annat den här på mig, Mike och Anna. Den är från när vi skulle säga hej då, och det syns verkligen att jag hade gråtit.
När vi gick ut från Kulturhuset igen fick vi syn på Petra, Malin och Josefin, så då var vi tvugna att springa och hälsa!
Sedan gick vi och köpte en toscakaka på Ica inan vi gick hem till familjen Ericsson där Lucas mötte oss i trädgården.
Sabina kom dit precis efter oss.
Och Anna var där såklart!
Finingar!
Efter en stund kom Maria också.
Då åt vi toscakakan och lyssnade på ljuden från Kopparvallen där ÅFF spelade match.
När de andra hade åkt hem gick Anna och jag på en promenad.
Jag kommer inte ihåg vem utav mina vänner i Uppsala som jag pratade om Solkanonen med, men här kan ni se den i alla fall!
Vi slog och ner vid bysjön och pratade. På andra sidan kan ni ana Adelsnäs slott mellan träden, där bor baronen. Ja, vi har en sådan i Åtvidaberg.
På vägen hem fick vi syn på gamla vänner som kastade amerikansk fotboll på en gräsplan.
Emil var gladare i verkligheten.
När jag skulle hämta min bil vid Kulturhuset igen körde två killar förbi på moped och tutade på mig. Det var egentligen först då som jag insåg att jag verkligen är i Åtvidaberg.
En rundtur i Gamla stugan
På Marias föräldrars gård finns två bostadshus. Det äldre ursprungliga bostadshuset går under namnet Gamla stugan, och när vi var små brukade Marias familj hyra ut det till sommargäster på sommaren. De senaste åren har det mest används som förråd, men nu håller Maria på att plocka runt där eftersom hon planerar att flytta in över sommaren.
När vi hade varit ute i skogen och fotograferat igår gick vi på upptäcksfärd.
Välkomna in! Vi tar köksingången, för så gör man på landet.
I köket finns en järnspis där man kan stå och dricka kaffe.
När bilden nedan skulle tas sa vi att den illustrerade folkhemmet på något sätt, oklart hur vi tänkte där.
En trappa upp finns massor av spännande möbler. Bland annat en femtiotalssoffa där man kan sitta och se spöklik ut.
Och väggar tapetaserade med giftiga tapeter, som vi fick stränga förmaningar att inte röra när vi var små och lekte här.
Vi hittade en trasig pigtittare...
...och gamla tidningar.
Finast av allt var nästan en uråldrig gammal bibel med namn på gamla släktingar till Maria skrivna inuti pärmen.
Som en bonus får ni denna bild på Maria, bara för att hon är himla fin och man kan ana en grön skiftning på björkarna i bakgrunden!
När vi hade varit ute i skogen och fotograferat igår gick vi på upptäcksfärd.
Välkomna in! Vi tar köksingången, för så gör man på landet.
I köket finns en järnspis där man kan stå och dricka kaffe.
När bilden nedan skulle tas sa vi att den illustrerade folkhemmet på något sätt, oklart hur vi tänkte där.
En trappa upp finns massor av spännande möbler. Bland annat en femtiotalssoffa där man kan sitta och se spöklik ut.
Och väggar tapetaserade med giftiga tapeter, som vi fick stränga förmaningar att inte röra när vi var små och lekte här.
Vi hittade en trasig pigtittare...
...och gamla tidningar.
Finast av allt var nästan en uråldrig gammal bibel med namn på gamla släktingar till Maria skrivna inuti pärmen.
Som en bonus får ni denna bild på Maria, bara för att hon är himla fin och man kan ana en grön skiftning på björkarna i bakgrunden!
Årets första parkhäng
I eftermiddags satte oss jag, Jessica och Viktor i Ekonomikumparken.
Det var sol och varmt när det inte blåste.
Mina ben fick se solen för första gången i år!
Jessica hade strumpbyxor med massor av hål i.
Sötnosar.
Viktor och Jessica kastade lite rubgyboll till varandra.
Men sen hittade Jessica ett bättre användningsområde för bollen.
Himla härligt!
Jessica, jag och café Linnéhörnan
När jag flyttade till Uppsala för ett och ett halvt år sedan var Jessica den som blev min första riktiga vän. Vi bondade över en kopiator, Sven Bertil Taube och introsången till True blood. Vi led båda av hemlängtan och vi kunde skratta tillsammans tills vi nästan storknade. Senare var det Jessica som tog med mig till Hära, Viktor, Tina och gänget.
Första gången vi pratade om djupare ämnen med varandra var när vi fikade på café Linnéhörnan för första gången. Det tillfället finns med i ett blogginlägg från den hösten, och såhär i efterhand kan jag säga att det var då som vi verkligen blev vänner.
Idag fikade vi på Linnéhörnan igen, och försökte ur minnet att återskapa bilderna från den gången. Något som är extra roligt är att Jessica har samma skjorta och sjal på sig!
Jag åt morotstårta, som är ungefär det bästa som finns!
(Alltså, när tusan tapetserade de om?)
Vardagskärlek vänner emellan
Jag vet ingen som är så bra på att peppa, uppmuntra och ge komplimanger som Karin. Hon har alltid något fint att säga, och hon menar verkligen varje ord. Jag försöker att bli mer som hon, för så väldigt ofta tycker jag att någon är fin eller har gjort något bra, utan att komma till skott och tala om det för personen.
Nej, mer vardagskärlek åt folket!
Idag skrev Karin såhär på facebook.
Karin tänker alltså på mig när hon ser den här supercoola tjejen med grymt snygg stil. Det är sånt som man blir varm i hjärtat av.
Bilden kommer från The Sartorialist.
