Stor dag!
Ja, idag gifter sig Emelie och Jacob!
Vigseln börjar klockan 17, men jag ska redan nu iväg och vara med Emelie när hon sitter hos frisören.
Sedan ska jag vara med och sjunga vid vigseln, fota under middagen och till sist dansa hela natten.
Åh, vad det här ska bli roligt!
Dollhouse Downton
Åh, jag ramlade över denna Downton Abbey-parodi!
Den är så fantastiskt gullig och så väldigt spot on!
De fyra avsnitt som finns på youtube täcker de säsonger av serien som har visats än så länge, inklusive julspecialen. Det är alltså en bra idé att ha sett dem innan man tittar på Dollhouse Downton.
Emelies möhippa
I söndags var det dags för Emelies möhippa! Hon var helt övertygad om att det inte skulle bli någon möhippa, och hade egentligen planerat att åka till Uppsala redan på fredagen. Anna fick hitta på att de skulle åka och hälsa på Jesper på Käringön på lördagen för att få henne att stanna i Göteborg lite längre. När de kom tillbaka till Göteborg på söndagen svängde Anna in mot centralen för att hämta mig, varpå Emelie för en kort stund blev lite sur eftersom hon trodde att jag kommit till Göteborg för att umgås med Anna ensam, utan att säga till henne. Inte förrän vi plockade fram en ögonbindel och sa "ta på dig den här Emelie" förstod hon vad som var i görningen.
Vi promenerade en sväng för att förvilla henne och gick sedan till Trädgårdsföreningen där de andra väntade. När vi kom fram var de först alldeles tysta medan de placerade ut sig i en ring runt Emelie och sedan plötsligt började blåsa i tutor och hurra, varpå vi drog av ögonbindeln och Emelie blev så överraskad att hon nästan började gråta.
Den blivande bruden fick byta om till en dirndl och fick en slöja på huvudet.
Sedan serverades det skumpa och smörgåsar i gräset
(som ni kan se hade vi lite av ett rosa tema).
Sedan var det dags för dagens första aktivitet, och även den enda som kunde upplevas som något pinsam.
Emelie fick hålla i ett gympapass för oss andra, något som hon gick in för med liv och lust.
Efter gympapasset packade vi ihop och begav oss till Hagabadet där vi hade bokat det romerska badet, vilket var fantastiskt trevligt och vackert.
Efter bad och bastu blev Emelie intervjuad om sitt och Jacobs förhållande och fick sedan i uppgift att använda svaren i en sång tillägnad Jacob, till melodin av Uti vår hage.
Sedan var det dags för skattjakt genom staden, med ett antal gåtor som alla ledde vidare till nästa station. Sista anhalten var Jacob's café i Haga, där vi andra hade samlat oss så länge och Jacob hade placerat sig i ett hörn medan han såg väldigt inkognito ut.
När Emelie till slut anlände gick hon rakt förbi Jacob utan att se honom och satte sig sedan vid vårat bord med ryggen mot honom. Vi andra blev väldigt fnissiga av detta och fick till slut hinta om att hon nog borde prata lite med mannen i hörnet.
Så var det dags att framföra sången, vilket framkallade både skratt och några tårar hos åhörarna.
Efter fikande på Jacobs café promenerade vi sedan hem till Annas föräldrar där vi lagade mat medan Emelie passade på att ta en mobilpaus.
Sedan blev det middag, prat och skratt...
... för att sedan avsluta kvällen med singstar!
Håret
Nu, nu har jag gjort det. Det som jag gått och varit nervös för hela sommaren.
Jag har gjort håret ljusare.
Jag har trivs väldigt bra som brunett under de fyra år som jag varit det, men jag har blivit så urbota trött på att behöva färga håret i tid och otid. Tanken är alltså att jag nu ska kunna låta håret växa utan att utväxten blir alltför markant, så att jag till slut har helt min egen hårfärg igen.
Såhär blev resultatet! Jag har inte riktigt vant mig ännu, men jag tror nog att jag kommer trivas.
Får jag helpanik är det ju inte svårare än att jag färgar brunt igen.
Min sommar 2012
När det här inlägget publiceras befinner jag mig i Göteborg för att medverka på Emelies möhippa, och jag har säkerligen hur kul som helst.
Medan ni väntar på att jag ska komma tillbaka kan ni titta på den här filmen för att se vad jag har haft för mig i sommar!
Den sträcker sig från serenadkvällen och vårbalen fram till Vadstenautflykten igår. Däremellan är det bland annat Tallinnresa, midsommarfirande, Uppsalahäng, brorsdöttrar, finastemys, lite östkust och lite västkust.
En utflykt till Vadstena
Idag åkte Anna, Ludvig, Karin och jag en tur till Vadstena. Där tittade vi lite i affärer innan vi åt lunch på den här fantastiskt vackra innergården.
Efter maten ville vi ta en promenad, gick förbi ett fågeltorn och bestämde oss för att kika lite.
Jag försökte fota en vinkningssekvens. Det gick sådär, först kände jag mig fånig och började skratta och sedan hoppade Anna in i bild.
Vi gick vidare. Åkervinda kan ju vara den finaste blomman.
Till slut kom vi fram till en strand lite längre bort längs Vättern.
Så himla, himla härligt!
Det kastades sten med varierande resultat.
Till slut kände vi oss nöjda och begav oss hemåt över Östgötaslätten.
Åh en sådan fin dag!
Jaha då!
Åh jag blir så UPPRÖRD över osynken, men här kommer i alla fall ett videoinlägg!
Den handlar om Käringön, ettårskalas och nyckeltappning.
Ett västkustbesök
Så Linnea och jag åkte alltså till Västkusten!
När vi kom fram till Käringön på lördagen hade vi fått instruktioner från Jesper om att hämta nyckel och vägbeskrivning till huset från hans rumskompis som jobbar i den enda mataffären på ön. Eftersom vi kom fram ganska tidigt hade dock inte rumskompisen hunnit börja sitt arbetspass ännu, så efter viss förvirring fick vi istället leta upp Petterssons krog där Jesper jobbar som servitör. Där fick vi glada kramar och löfte om en bordsframfixning på den fullbokade restaurangen, beslutade oss för att äta lunch där, inhandlade varsin öl, slog oss ner på deras brygga för att vänta på att bordet skulle bli ledigt och beundrade utsikten.
Maten var helt fantastiskt god och efter intagen lunch kunde vi äntligen få tag i nyckeln av rumskompisen, som nu hade börjat sitt arbetspass, och därefter leta oss fram till rätt hus. Efter att nyckeln gjort en snabbvisit under trädäcket utanför huset och jag kravlat mig in på mage bland småkrypen för att hämta den kunde vi vila några timmar innan vi sedan återvände till Petterssons krog för att spendera kvällen där med att äta igen, dricka drinkar, spana på Anders Svensson och lyssna på liveband.
Söndagen var Jespers lediga dag! Den inleddes med att bevittna en fotbollsmatch och fortsatte med bad och kortspel på klipporna.
Det hanns även med minigolfande, kaffedrickande, planerande, fantastiskt-god-mat-lagande, massor av bäska droppar-drickande, bönspelsspelande och pratande, pratande, pratande.
Idag sov Linnea och jag länge medan Jesper började jobba igen klockan 10. Vi städade iordning efter oss och åt sedan den godaste pizza jag någonsin smakat innan vi gick förbi restaurangen för att säga hejdå och slutligen ta båten tillbaka till fastlandet efter en fantastiskt fin helg.
Åh, vad jag tyckte om Käringön! Så vacker att det gjorde ont i hjärtat och så väldigt, otroligt rofylld.
Västkusten kanske är bästkusten ändå.
En uppdatering
Hej raringar!
Jag har det bra även om jag uppdaterat dåligt, jag skyller på dålig internetuppkoppling och systemkamerafrånvaro.
Just nu är jag i Uppsala för några korta dagar. Jag kom hit igår kväll och gick då för att möta Anna och Jakop vid V-dala där vi åt mat, drack öl och pratade om viktiga saker såsom vad vi skulle vara om vi var ett djur och vilken den vackraste textraden från en låt kan tänkas vara.
Idag har jag lämnat tillbaka biblioteksböcker som hade fått krav och hot om höga förseningskostnader på sig (den huvudsakliga anledningen till min Uppsalavisit) och om någon timme ska jag till Marcus och Anna på spelkväll.
Imorgon åker jag vidare till Västergötland och Linnea, och på lördag tar fortsätter vi till Käringön och Jesper. Det tror jag kan bli hur bra som helst.
Jag vet inte hur mycket jag kommer kunna uppdatera här, men jag har kameran med mig och lovar att visa er när jag är hemma i Åtvid igen!
Sålänge kan ni titta på min utsikt just nu; Östgöta nations baksida, kastanjeträd, blå himmel och en fladdrande flagga.
En födelsedagspresent
Karin är så himla bra på att ge presenter!
När vi var i Björsäter härom dagen fick jag dessa fantastiskt vackra tallrikar av henne. Blåvitt porslin, något finare är svårt att hitta.
Hästlängtan
Jag snubblade över några gamla foton som fick min hästlängtan att slå till med full kraft.
Jag var en riktig ridskoleunge när jag var yngre. Jag tillbringade många kvällar i veckan på Åtvidabergs ridklubb där jag hade olika sköthästar, höll i teorilektioner, var ordförande i ungdomssektionen, hjälpte till med in- och utsläpp, var medryttare på olika privathästar, red ridskolehästar som behövde ridas extra, sommarjobbade, följde med som hästskötare på tävlingar, höll i övernattningar, barnkalas och föräldrakurser. Jag lade ner själ och hjärta i verksamheten under tio års tid och fick massor av glädje och kunskap tillbaka.
Men så en dag kände jag mig färdig med ridklubben. Jag var klar och redo att gå vidare. Jag gick då över till att enbart rida min dressyrtränares privata hästar, vilka jag hade hjälp till med parallellt under de sista åren på ridskolan.
Bilderna jag hittade är på en utav hennes hästar, och en utav de som verkligen fastnade i hjärtat hos mig. Han hette Tequila.
När jag började rida honom var han fem år, precis nyköpt, hade enbart blivit riden i ridhus, hade ingen framåtbjudning över huvud taget, gick med halsen rakt upp, ryggen sänkt och bakbenen kvar någonstans i stallet. Vi skrittade ut på långa rundor i skogen hur länge som helst för att han skulle träna på att lyfta på fötterna, se sig för och våga ta ut steget. Vi fortsatte med uteritter i trav och galopp där han hittade glädjen och framåtbjudningen. Vi kämpade med klättring och backträning innan vi till slut började rida på bana igen, samtidigt som vi kompletterade med långa uteritter, longering och tömkörning.
Och som han ville vara till lags! Han gav och gav och gav, kämpade och utvecklades massor hela tiden.
Men så när han blivit starkare och det blev dags att börja samla honom mera tog det stopp. Han stretade emot, var ovillig och försökte smita. Efter massor av turer till veterinären röntgades hela ryggen och det visade sig att han hade en gammal fraktur på korsbenet som hade läkt ihop fel. Antagligen hade han fått det redan som föl.
Det fanns inget som kunde göras och för att han skulle slippa ha ont fick han somna in.
Som ridskoleryttare vänjer man sig sorgligt nog vid att se hästar komma och gå, men Tequila var en utav de som verkligen stannade kvar i mitt minne.
Med tanke på min hårfärg och att jag rider i den första slit-och-släng sadeln som vi hade tills han hade fått vettiga ryggmuskler så gissar jag att bilderna är tagna 2007.
Nu är har det gått tre år sedan senaste gången jag satt på en häst, och idag saknar jag det lite extra.
Rosor
Rosorna i mammas och pappas trädgård blommar nu!
Några utav dem har en sådan fantastisk färg, en subtil rosa ton som är oändligt vacker.
Finaste
Idag har jag äntligen fått träffa Anna och Karin!
Vi åkte till Björsäter där vi fikade och drack kaffe i Karins föräldrars finrum. Jag fick en födelsedagspresent av Karin som jag blev väldigt glad över. Vad det var lovar jag att visa er imorgon!
Sedan gick vi på promenad, satte oss vid sjön och pratade, pratade, pratade.
Åh vad det var skönt att träffa dem!
Alex och Sigges podcast
Jag har länge varit en hängiven lyssnare till Filip och Fredriks podcast och i den brukar de nämna sin vän Sigge lite då och då. Jag har inte haft en aning om vem denna Sigge varit, men har förstått att han har börjat ge ut en podcast tillsammans med Alex Schulman. Härom dagen bestämde jag mig för att ge podcasten en chans, började prenumerera på den via itunes och laddade ner de redan utgivna avsnitten.
Och alltså! Sigge Eklund! Han är välformulerad, smart, personlig och rolig på ett sätt som aldrig blir sådär jobbigt höhö-igt. Dessutom kompletterar han och Schulman varandra på ett alldeles ypperligt sätt, de spinner vidare på varandras tankar och har ett riktigt samtal som man som lyssnare nästan känner sig hedrad av att få ta del av.
Alldeles nyss i bilen påväg hem till Åtvidaberg lyssnade jag på det sjätte avsnittet som heter "Yeah, yeah, yeah". Anekdotet som rubriken syftar till fick mig att plocka fram det som Viktor brukar kalla för alkisskrattet, ett väsande ljud som uppstår ibland när jag tycker att något är riktigt roligt men jag samtidigt inte vill/vågar/kan skratta av hjärtans lust.
Tips, tips, tips!
Campingmyset
Att sova i husvagn är något som verkligen väcker barndomskänslor hos mig. Speciellt när det regnar, regndroppar mot ett husvagnstak är bland de bästa ljud jag vet.
Mina föräldrar har de senaste åren haft sin husvagn uppställd i Loftahammar, och igår var alla deras barn och barnbarn på plats!
Agnes har charmig gångstil och en retsam pappa som härmar den.
Bättre att promenera med farmor då.
Molly fascinerades av kottarna...
...och försökte dela med sig av fascinationen till Agnes.
Det gick sådär.
Man kan sysselsätta sig med att charma farfar också.
Att bli upplyft verkade allmänt vara kvällens trend.
Att mysa i förtältet var annars något som de större barnen tyckte om.
Ett videoinlägg
Jag är hemma i Åtvidaberg och har det skönt.
Här kommer ett videoinlägg som jag spelade in innan jag åkte från Uppsala igår!
Om genus
Genus är något som jag inte har skrivit om i bloggen trots att jag haft den i snart fyra år. Inte för att jag inte är intresserad eller tycker att det är viktigt, utan för att jag så gärna vill skriva bra om det att jag liksom slår knut på mig själv. Jag läser en del bloggar som behandlar ämnet, bloggar som får mig att reagera, rannsaka mig själv och ifrågasätta mitt eget sätt att tänka. Sånt är bra. Lady Dahmer och Underbara Clara är två exempel.
Jag vill inte att mina eventuella framtida barn ska begränsas av förväntningar som läggs på dem bara för att de råkar tillhöra ett visst kön. Jag vill att mina framtida barn ska ha alla möjligheter i världen. Jag vill att de ska bekräftas utifrån vem de är istället för vad de är. Jag hoppas att de aldrig, aldrig, aldrig ska behöva höra något som de förknippar med sig själva användas som ett skällsord i syfte att såra andra. Det har jag (och tråkigt nog många andra) varit med om och det gör förbannat ont.
Ketchupmamman har skrivit träffande, rörande och underhållande om just det här. Läs!
Tenta, vemod och vackra byggnader
Nu på förmiddagen har jag skrivit min tenta i Svenskans struktur och det innebär att min Uppsalasommar börjar att lida mot sitt slut. Tur att det väntar en Åtvidabergsommar runt hörnet. I början tyckte jag att det kändes konstigt att vara i Uppsala på sommaren, främst eftersom att gatorna är så tomma och jag saknar många av de rutiner som driver mina veckor framåt under terminerna (tisdagsrep med kören, körlunch på onsdagar, fredagslunch med personer som råkar sjunga i kören... Eh). Nu känns det faktiskt lite vemodigt att jag snart ska åka härifrån, jag har liksom vant mig vid att driva runt på dagarna och se på sport/dricka öl/umgås i allmänhet på kvällarna.
Men visst ska det bli skönt att få komma hem, vara vid kusten och bada i Östersjön, äta mammas mat och kunna umgås med min familj utan tidspress. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag ska kunna umgås med mina finaste också. Anna och jag är de enda utav oss som är i Åtvidaberg i sommar, men vi kommer gå om varandra ganska mycket.
Igår pluggade jag grammatik med Lotta hela dagen tills det nästan bubblade predikat, prepositionsfraser och pluskvamperfekt ur öronen på oss. Då tog jag Margit och cyklade bort till Seminarieparken där det var fyra herrar som spelade fotboll. Så satt jag där en stund på pakethållaren och njöt av kvällssolen och de långa skuggorna, skrattade högt åt innovativa målförsök och hade den här vackra byggnaden bakom ryggen.
Stunder genom min telefonkamera
Eftersom åtminstone två av mina läsare knappt vet vad Instagram är (ja mamma och pappa, jag syftar på er) så tänker jag nu visa er en del av de bilder som jag laddat upp där (eller ja, en ganska stor del utav dem).
Först ut är Anna och Emelie vid champangefrukosten innan vårbalen samt blomsterspel på pickninckfilt dagen efter.
Östgöta nations kör Sånggripen vid deras vårkonsert och en ny vän som jag träffade en dag på vägen hem från skolan.
Anna i solnedgång på balkong när vi lyssnade på fotboll på radion samt närbild på min födelsedagstårta.
Picknick-Kajsa och båtar i Sunnersta.
Marcus och Anna på väg hem till dem efter att ha ätt på V-Dala härom dagen samt pioner utanför deras hus.
En ny burk som jag köpte i torsdags och lite av den förträffliga frukosten som jag fick på Marcus och Annas balkong igår!
Jag heter fortfarande Elmaelni på Instagram.
Sommarkör
Såhär på sommaren är det lätt att sakna kören och den regelbundna socialisering det innebär att sjunga tillsammans varje tisdag. I fredags var det därför dags för substitutet sommarkör! På sommarkörerna sjungs det inte så mycket, men umgås desto mer. Den här gången gick vi till vår kära Västgöta nation för att dricka valfri dryck, äta och tycka om varandra.
Jag var peppig och fnissig.
Johanna var en av de härliga korister som kommit dit!
Marcus...
... och Anna var två andra!
På VG får man sin rödbetsburgare med hembakat bröd och rutig duk.
Efter en stund började det mörkna och belysningen tändes.
Det spelades Rumble lite kors och tvärs i sällskapet...
... och diskussioner, spekulationer och analyser genomfördes om både högt och lågt.
Fin kväll!
