Jag har haft några ganska slappa dagar i solen. Varit mycket ute hos Maria, fikat, gått promenader och pratat. Härom dagen höll Maria i en liten sånglektion för mig, vilket var väldigt roligt. Tydligen var jag inte heller så usel som jag har trott.
Det är konstigt det där med att sjunga, det känns så otroligt personligt på något sätt. Som att man blottar sin själ. Eller så är det väl med musik över huvud taget egentligen, och allmänt när man ska uttrycka sig kreativt. När man skapar något, vare sig det är musik, en text eller en tavla, lägger man ner en liten del av sig själv i det. Jag är alltid rädd för att bli missförstådd, jag vill inte att någon ska tro saker om mig som inte stämmer. Men man kan aldrig styra hur andra väljer att tolka det man skapar, jag tror det är det jag tycker är så obehagligt.


Igår var det kammarmusik på Kulturhuset med elever från Lunnevad. Anna var med, så såklart gick vi dit och lyssnade. Riktigt bra var det! Anna känns det förövrigt som att det var eveigheter sen jag träffade, men i helgen kommer hon hem, hurra!
Senare på kvällen blev det filmtajm på Stenhusgatan. Vi såg Passion of the Christ som var grymt brutal, jag såg nog halva filmen genom en glipa mellan mina fingrar...

Idag ska jag vara Alicevakt så då blir det full rulle här hemma. Underbart!