Ett lejon, en tjur och en stork på vift
När vi åkte till Riga med kören i somras träffade vi en kväll en lettiskt kör som tog med oss på äventyr i staden. Om några veckor kommer de hit till Uppsala, och då ska vi ha en konsert tillsammans med dem och Västgöta nations manskör, Korgossarna.
Igår fotade Emelie och jag promotionbilder inför detta i ett höstigt Uppsala.
Här kommer ett smakprov!
Västergötland har ett lejon i sitt vapen, Korgossarnas symbol är en tjur och DeCoros en stork.
Blogg via video
En snabb Åtvidabergsvisit
I lördags morse kravlade jag mig upp från min säng alldeles för sent, sprang till tåget och fick sedan vänta på bussen en timme i Linköping innan jag kom hem till Åtvidaberg och kunde slockna i min säng där. På söndagen kom sedan mina bröder med familjer för att äta soppa. Alice, Emmie och jag gick till skolgården en stund, där vi gungade, åkte linbana och klättrade på allt som gick att klättra på.
Agnes var glad och supercharmig men fastnade inte på kort. Molly hade vuxit hur mycket som helst och sov mest hela tiden.
Det var så himla skönt att få träffa dem allihop!
Att omfamna hösten
Jag brukar alltid känna mig lite låg på hösten. Jag brukar bara kunna se det gråa, kalla och trista istället för de härliga färgerna, den höga luften, myset och prasslet i lövhögarna. I år har jag bestämt mig för att istället omfamna hösten och välkomna den som den är, jag ska ta mig tusan njuta av att det är höst!
Till att börja med har jag köpt två urmysiga sjalar på Åhléns som jag kan värma mig med. (Jag fortsätter tydligen att dras till mustiga färger)
Jag känner på mig att vi kommer trivas fint tillsammans i höst och vinter.
Så när jag går omkring på Uppsalas gator ser jag ut ungefär såhär (förhoppningsvis med aningens piggare blick...)
Nu ska jag putsa spegeln och sedan gå på födelsedagsfest. Imorgon åker jag hem till Åtvidaberg över helgen!
Om att sjunga
Jag hade min andra sånglektion idag och var helt slut psykiskt efteråt. Det känns som att jag går dit och brottas med mig själv, utmanar mina djupaste hämningar. Efter att ha gått i kanske femton år och varit övertygad om att jag inte kan sjunga ska jag nu ta i och jobba med magstöd, magstöd, magstöd.
Det sitter så väldigt långt inne att våga släppa iväg alla toner, att inte spänna halsen och hålla igen. Men jag hör ju skillnaden, när jag vågar försöka och slutar tänka för mycket så låter det ju bra. Att strunta i när det blir fel och satsa på nästa ton i stället känns som ett nytt sätt att tänka. Men idag fick jag till några gånger när jag bara kände hur det flöt på, som att mina röst kom nerifrån magen i stället för från stämbanden. Det känns som att jag hittar sidor av mig själv som jag inte visste fanns. Att kunna erkänna för mig själv att nu låter det ju bra, att le spontant samtidigt som jag sjunger, det är så fruktansvärt nyttigt för mig.
Videoblogg
Då kör vi igen. Hurra, som ni har väntat!
Kick off
Igår hade vi kick off med Västgöta nationskörs styrelse. Vi var alla ganska slitna efter att ha sjungit på reccegasque och sedan gått på släpp på ÖG dagen innan, men ändå väldigt peppade på vad som skulle ske.
Vi tog bussen ut till landet och ett föräldrahem där det fanns mängder av goda äpplen.
Och så lekte vi massor med lekar.
Sedan åt vi mat, gjorde planer, peppade varandra, gav komplimanger, skrattade och försökte ta smize-bilder.
På Nedre Slottsgatan
Nu raringar ska ni äntligen få de mitt nya rum! Det är väldigt likt det jag hade i Flogsta, men liksom lite bättre, lite större, lite snyggare.
Såhär ser det ut i alla fall, när det är nystädat och jag till och med har lagt ett överkast så sängen!
Om man står i dörröppningen och tittar diagonalt över rummet ser man fåtöljen, gitarren, bokhyllan, mina förfäder och Karins girlang.
Sätter man sig i fåtöljen och tittar åt andra hållet ser man byrån, fotändan på sängen, spegeln och garderoberna ute i hallen.
Nu går vi över till den andra diagonalen, som går från sängen till föstret. Såhär ser det ut om man ligger i sängen...
...och såhär när man står vid fönstret.
Fiskaren ska upp antingen över kortändan på sängen eller på den överblivna väggen vid fåtöljen, medan jag funderar får han sällskapa med Alice, Mozart och mina finaste ovanpå byrån.
Jag ska rama in bilder på Agnes och Molly också, tills vidare har jag de här bilderna på väggen. Det är bara lite svårt att se vem som är vem.
Om jag fyllde år idag... (vol. 2)
(Eller om jag bara råkade ha 1500 kronor som låg och skräpade någonstans)
...då skulle jag vilja ha det här överkastet från Indiska.
Åh, materialisten inuti mig segnar ner på knä och skälver av habegär!
Med detta skulle mitt rum vara fulländat.
Midnight in Paris
Ikväll har jag varit på bio tillsammans med Sabina och Karro. Vi såg Midninght in Paris av Woody Allen, och åh vad jag tyckte om den!
Den var konstig, men samtidigt väldigt varm, rolig, tänkvärd och vacker.
Och jösses vad jag gillade Adrien Brody som Salvador Dalí!
Det var då det hände
På lunchen med kören idag satt vi och diskuterade tv-serier och att de har en tendens att spåra ur totalt efter några säsonger. Någon nämnde One Tree Hill, som jag följde slaviskt under några år på gymnasiet men sedan slutade se på, och när jag nu har sett något enstaka avsnitt här och där har det varit helt galet.
Jag frågade mina lunchkamrater när det egentligen gick så fruktansvärt fel och vi fick då höra en fantastisk beskrivning av den här scenen. Vi skrattade så mycket, högt och länge att personer från andra delar av huset kom in till oss för att se vad som stod på!
Dan (mannen i 50-årsåldern med mörkt hår och patientkläder) ska alltså få en hjärttransplantation för att kunna överleva, här kommer de bärande på hjärtat genom sjukhuset.
För det första; vad gör en hund på sjukhuset? För det andra; varför är hundens ägare helt oberörd av händelsen? För det tredje; varför försöker ingen stoppa hunden? För det fjärde; varför står de bara och tittar på varandra i en evighet utan att yttra så mycket som ett "åh nej"?
Mera färg!
Apropå färgglada strumpisar; idag inhandlade jag ett par i en fantastisk grön färg från Indiska. Förutom det lämnade jag in mina madickenkängor på lagning och klurade ut vad jag ska ge Anna i födelsedagspresent. Karins present är redan inhandlad, så nu är det bara Sabina kvar. Jag undrar varför hon alltid är svårast?
Snart är det kör, tjohej!
Morot
Jag märker att jag har börjat dras mer och mer mot färgglada klädesplagg. Idag har jag haft orangea strumpbyxor på mig. Kan inte bestämma mig för ifall jag tycker det är coolt eller bara konstigt.
Reccemottagning
Igår var det reccemottagning på VG. Recce är kort för recentior och är de som är nyinskrivna på nationen. Kören hade en station där vi spelade spelet Oogachacka vilket blev mycket lyckat! Senare på kvällen sjöng vi på den efterföljande middagen och sedan hängde vi tillsammans i Tornrummet.
Där försökte vissa att vissla i stämmor. Det gick sådär...
Viktor kände sig cool.
Vi blev bjudna på öl också.
Och så sjöng vi en del och diskuterade viktiga saker.
Viktiga saker
Snart ska jag iväg på vårat första riktiga klubbverksmöte, ska bli spännande! Det ska planeras övningshelg, föreningsfest och höstbal. Important buissness my darlings.
Hos Viktor och Jessica
Ikväll har jag varit hos Jessica och Viktor för att mysa. Det var så himla skönt att vara där igen, det känns inte riktigt som Uppsala utan att umgås med dem.
Vi såg på filmen I am Sam och jag grät så mycket att Jessica pausade filmen för att hämta servetter till mig. Till det drack vi te och åt Viktors nybakade bröd, här kan ni se dess pre ugn-utseende.
Sedan satt vi länge och kollade på häftiga, roliga och ganska många konstiga videoklipp. Bland annat den här, som jag älskar!
Första videobloggen ever!
Om ni alltid har längtat efter att titta på mig när jag pratar om allt och ingenting i sju och en halv minut så har ni nu er chans! Jag har nämligen provat att videoblogga.
Jag vet inte, vad tycker ni? Är det något att fortsätta med, eller är det bara trist och långdraget?
Jag vet att jag pratar alldeles för fort och mumlar här och var, om jag får för mig att göra detta igen lovar jag att skärpa mig.
Jag spelade in denna video igår kväll. Således syftar alla "idag" till igår och alla "imorgon" till idag.
Inget konstigt alls.
En dag i Stockholm
Idag åkte jag och Sabina med tåget från Uppsala till Stockholm. Där promenerade vi till Vasastaden och Karins nya lägenhet där även Anna väntade. Det var så himla skönt att se dem och få kramas allihop! Det första vi gjorde var att med vatten skåla för hösten och varandra.
Karins lägenhet är verkligen urmysig med högt i tak och fantastiska höga spegeldörrar.
Sedan gick vi och åt på ett fint café, hittade en affär där jag kan köpa mina lampskärmar, pratade om allvarliga saker, skrattade, drack kaffe och önskade att Maria hade varit med.
En så väldigt välbehövlig och skön dag!
Bättre!
Idag är huvudet med igen även om inte kroppen är det ännu, och vilken skillnad det gör! Nu har jag bara suttit hemma i två dagar och försökt vila upp mig, vilket har gjort mig rastlös som tusan. Som tur är ska jag iväg och se på em-kval ikväll.
(Sabina, jag har råkat köpa en likadan tröja som du har. Den var på rea och bara ropade på mig. Se det som en payback för chinosen)
Och jag vet att det blir himla många bilder på endast mig så fort jag är i Uppsala, men många av de jag umgås med här är inte vana vid att bli fotograferade i tid och otid. Jag ska skärpa mig och komma över min jobbighetsrädsla.
Dessutom lovar jag att ta många bilder när jag träffar infotade finingar i Stockholm imorgon.
Puss på er för att ni är tålmodiga!
Jaha
Vaknade upp och var plötsligt förkyld. Tjock i halsen, trött i kroppen, hostig och tung i huvudet.
Därför tänker jag idag hoppa över min föreläsning, gå runt osminkad och plocka med det sista i rummet, dricka te och ligga i sängen och läsa om svensk politik.
De senaste dagarna har jag ätit soppa på VG, haft långa samtal, sjungit och druckit öl. På lördag ska jag till Stockholm och Karin. Hösten känns fortfarande lovande.
