Maria och jag var kompisar under låg- och mellanstadiet, hamnade i olika klasser i högstadiet men återförenades på gymnasiet när vi återigen hamnade i samma klass. Maria är spontan och kan komma med galna idéer och upptåg. Hon har en humor som ibland kan upplevas som sarkastisk, men är innerst inne väldigt snäll. Vi skrattar åt exakt samma bisarra situationer. Maria är en udda blandning av självsäkerhet och sårbarhet, något som gör henne spännande och oförutsägbar.

Maria lystrar även till Mia, Maja, Majsan, Majken, Mary Poppins och Ko-Mia.

Anna och jag är väldigt lika på många sätt. Vi tänker på samma sätt och delar många värderingar och åsikter. Anna är väldigt klok och bra att prata med, tillsammans kommer vi alltid fram till lösningar på alla problem. Anna är fantastiskt rolig och när hon berättar om personer man inte känner har hon en kuslig förmåga att plocka ut deras speciella karaktärsdrag och beskriva på pricken likt. När det kommer till att öva piano är Anna otroligt diciplinerad och målmedveten, hon övar många timmar varje dag, men i andra sammanhang kan hon vara fruktansvärt disträ och glömmer lätt bort saker. Anna har en förmåga att få andra människor att passa upp på henne utan att de inser det själva, något som kan leda till väldigt komiska situationer.

Karin är våran tant. Hon stickar strumpor till dem hon tycker om, bakar småkakor, använder öronproppar om man så är på en klassisk pianokonsert och har pelargoner i fönstret. Jag vet nog inget som har ett lika stort hjärta som Karin. Hon kan bestämma sig väldigt tidigt för att hon tycker om någon och sedan hålla fast vid det på ett sätt som jag inte upplevt någon annan göra. Karin fnittrar på ett sätt som är svårt att motstå, och hon har små underliga egenheter för sig.

Sabina är bland de snällaste jag vet, men hon har samtidigt en väldig pondus och låter ingen trampa på henne. Hon har en jättefin kontakt med sin familj ock åker till Stockholm varje söndag för att äta middag med sina syskon. Sabina är tjejen som kan använda uttryck som "jägarns" och "fy faderullan" på fullaste allvar utan att det låter löjligt. Hon är otroligt godhjärtat och bryr sig verkligen om sina medmänniskor. Sabina har ett väldigt smittande skratt som låter lite som hääähäääähääää.

Efter middagen var den dans, dans, dans som gällde. Här är fina Tina som virvlar förbi.

När Jessica och jag hade fått alltför ont i våra fötter tog vi sista bussen hem till Flogsta och drack te och åt mackor hemma hos Jessica. Då är det ganska praktiskt att bo två hus ifrån varandra!

Vi såg på tv också. Det kan jag säga er, att det är inte direkt några kvalitetsfilmer som visas klockan tre på morgonen...

Men vi hade himla trevligt ändå. Mycket bra kväll!

Alla människors lika värde. Är inte det något som präntas in i varje människa varje dag i livet?

Varje människa har ett inneboende värde, något som inte är beroende av ens handlingar, hudfärg, tro, föräldrar eller vem man blir kär i. Man har ett värde enbart för att man existerar. Det värdet kan inte påverkas.

En hemlös tiggare har precis samma värde som en läkare eller president. Oavsett hur mycket du har bidragit med till samhället har du fortfarande samma värde som person, i dig själv. Det värdet är något som alla har rätt till.

DU är värdefull. Men det är också alla andra.

Jag tänker inte berätta vad den handlar om, för jag tror att det är en sådan film som upplevs allra bäst i stunden, som ska upptäckas medan man ser den.

Men jag måste säga att jag älskar Ellen Page. Det känns som att hon är sina karaktärer.

När vi var i Vadstena i somras såg jag massor av fina plåtburkar som jag tyckte att jag kände igen.

Det är för att Hära har likadana!

Sen åkte jag hem och beundrade mina nya kuddar från Indiska.

De har ta tre betala för två, skynda fynda!