Snö! Äntligen!
Tänk er att vara förkyld och ynklig och önska att man hade en mamma i närheten som kunde ta hand om en. Sedan går man ut för att handla, går genom den nyfallna snön, känner den friska luften, kommer fram till ån och får se att någon har tänt julbelysningen. Dessutom vet man att man om bara några dagar får träffa sina allra bästa vänner, och efter det väntar en tid av intensivt sjungande och umgänge innan det är dags för jul.
Kan man bli annat än glad och upprymd då?
Glädjen när detta hittas i tidningen!
Höstbalen
I lördags var det så dags för årets höstbal, eller gåsmiddag om man ska vara noga, på Västgöta nation!
Kören satt på övervåningen även detta år, men denna gång i Referensen istället för i Kinnekulle.
Hanna och Jonas
Johanna och Kristoffer
Kajsa och Tobias
Jag hade uppsatt hår och lyckades hålla mig från att riva ner det ända tills det var dags för dansen efter sittningen!
I mitten kan man skåda min nyfunna vän Lena.
Johanna
Lotta
Emelie
Björn höll talet till kvinnan.
Och jag fick en spontan serenad av Hanna när herrarna var ute för att förbereda sig inför sina.
Vi hann med att sjunga på nationens sittning i Stora salen också, och det blev hur lyckat som helst.
Efter middagen bjöds det styrdans och annan dans fram till fyra när jag (för kanske första gången i mitt liv) bestämde mig för att inte följa med på efterfest utan istället gick hem och lade mig, mycket nöjd med kvällen.
Serenadnatten
I fredags var det kvällen innan balen och således dags för serenadsjungning! På hösten sjunger damerna för herrarna vilket vi som vanligt hade repat inför under största möjliga sekretess.
Vi började med att sjunga upp, äta mat och sista minuten-repa lite hemma hos Linnea och Jakop.
Eftersom herrarna befann sig bara på andra sidan ån hemma hos Marcus och Anna fick vi gå en ordentlig omväg för att hinna hitta lämpliga serenadoffer på vägen.
Vi gick vägen förbi VG...
... där vi sjöng för en andre kurator som råkade jobba sent.
Dessutom hittade vi en hel del främlingar längs vägen som vi spontansjöng för och det var (nästan alltid) så himla fint att se deras reaktioner! De allra flesta blev väldigt glada och smickrade och tackade oss varmt efteråt.
Till sist kom vi fram till våra egna herrar där vi sjöng nedanför balkongen innan vi blev bjudna på punsch, bullar, varm choklad och härligt umgänge.
Ett livstecken
Hej på er!
Jag har inte gått under jorden, jag lovar! Jag fick ju en sådan här bloggdipp förra hösten också, men då gick den över efter ett tag. Det finns alltså hopp!
Allt är fint med mig. Jag pluggar och sjunger och träffar människor. Som vanligt alltså.
De senaste två helgerna har jag tagit det lugnt eftersom jag kände att det varit lite väl mycket kalasande innan dess. I stället för att förtära alkohol har jag alltså umgåtts genom tedrickande och kortspelande, något som ju är utomordentligt trevligt.
Nu i helgen kommer dock min renlevnadsperiod att ta slut, för då är det äntligen dags för höstbal!
Jubel och fröjd!
Såhär har senaste tiden sett ut genom mitt instagramflöde:
Förra helgens myshäng med Emelie bjöd på hemmagjord tårta och kaffe i prästgårdskopparna.
Det var en dramatisk himmel över Botaniska trädgården en dag när jag gick till skolan.
Den här helgen har jag delvis spenderat på landet med Hanna. Vi köpte godis, såg på film och så sov jag på en madrass och kände mig som tolv år på ett väldigt mysigt sätt. Dagen efter gick vi på promenad och jag blev visad diverse smultronställen.
Sista bilden är från min vanding till Ica tidigare ikväll. Det är få saker som får mig att känna mig så liten som att titta upp mot domkyrkan.
