Titta vilka underbaringar vi fick besök av imorse!
Vi gav dem godis, vågade inte annat

I förrgår kom Anna, Maria, Mimmi och Ingemar hit till Uppsala! Det var hur bra som helst. Sabina och jag mötte upp dem vid Domkyrkan och så gick in och tittade där. Det är så otroligt fascinerande att vara på samma plats som herr Ericsson, vad man än ser som har något som hels historiskt värde så blir man överhopad med massor av intressanta fakta. Jag lovar att Ingemar guidade oss i Domkyrkan bättre än vilken utbildad guide som helst!

Vi tjejer lämnade sedan de äldre för sig själva och gick en tur på stan. Jessica kom också en sväng och vi gick och åt tillsammans. Så himla kul, och trevligt som tusan!På kvällen var vi hos Sabina och åt Ben & Jerry's, pratade och myste i allmänhet. Anna, jag och Maria gick sedan hem till mitt rum och sov. Var så himla skönt att ha dem här, att få visa dem hur mitt liv ser ut nu.

Dagen efter, igår alltså, hade jag min första tenta. Lämnade Anna och Maria på bussen (kom på sedan att jag glömde säga åt dem vilken hållplats de skulle gå av på, haha!) och gick förbi skolan för att hinna äta lunch innan. Stötte ihop med en hel drös från klassen, så vi gick till tentan tillsammans. Stämningen var väl inte på topp direkt... Någon liknade det vid känslan i filmer när de går längs death row och det beskriver det ganska bra, haha! Men tentan kändes inte så farlig som jag hade räknat med, kunde ha gått så mycket värre. Kände mig i alla fall inte totalt lost och det är ju alltid något, får se senare om det räcker till ett godkänt betyg.

På kvällen gick vi ut med klassen. Först till Västgöta Nation, som var hur mysig som helst! Stenväggar, lågt i tak och långa träbord som gav känsla av att ha fyttats tillbaka i tiden. Senare drog vi vidare till Kalmars och hade det väldigt trevlig, många och långa diskussioner om allt och ingenting. Precis som jag vill ha det!

Imorgon åker jag hem för att fira alla mina tjejer som har fyllt år! Och på lördag? Absolut ingen aning, men jag är vidöppen för förslag!

Jag vill redan innan skicka ut en varning om att detta inlägg är totalt ytligt och ganska onödigt, men jag känner för att skriva det i alla fall.

---

Idag har jag för första gången i mitt liv provat ett rött läppstift. Jag tycker det är otroligt snyggt på andra och har länge varit sugen på att prova, men har av någon anledning fått för mig att det inte funkar på mig.
Men så! Idag. Provade jag. Och jag blev nöjd. Riktigt nöjd till och med. Halleluljah!

Sen jag flyttade till Uppsala i augusti har jag lärt mig vad längtan är. Jag längtar hem. Jag längtar efter mamma och pappa. Efter Maria, Anna och Karin. Jag längtar efter Alice. Åh herregud, vad jag längtar efter Alice. Jag längtar efter nattliga samtal vid Annas köksbord, efter That 70's show och kaffe hos Maria, efter tjejkvällar i Karins lägenhet. Jag längtar efter kvällar i Repan med musikprat som jag bara förstår hälften av. Jag längtar efter hästarna.
Såfort någon här nämner Linköping, vet var Åtvidaberg ligger, eller kanske till och med säger "Åtvidaberg? Visst gick ni upp i allsvenskan?" så tar mitt hjärta ett skutt av glädje. Det är som att jag har en kompass i hjärtat som obevekligt pekar hemåt, mot Östergötland och Åtvidaberg.

Men det skummaste sker när jag sätter mig på tåget. Någonstans i höjd med Flemingsberg känner jag hur kompassnålen byter riktning. Den snurrar 180 grader och börjar peka tillbaka mot Uppsala! Då längtar jag efter tedrickande i korridoren, att disskutera genus, integration och hållbar utveckling på seminarierna. Jag saknar att gå på gatan och plötsligt bli stoppad av en helt främmande man som frågar om jag vet vad "försöka" heter i imperativ. Jag saknar kullerstenarna och studenterna.

Jag har slitit mig själv i två delar. Jag har två hem nu. Och det är otroligt roligt och givande!

TITTA på den här länken! Extremt beroendeframkallande!
http://www.hm.com/se/fashionstudio

I höst/vinter vill jag se ut såhär:




Och snälla, kära Gud! Vill du vara gullig och skicka en man iförd valfri av följande outfits?

Jag bokade en spontan hemresa till den här helgen, och jesus vad lyckat det blev!
På fredag förmiddag åkte jag till Anna i Vadstena. Vi gick och åt på Valven, som var en urmysig restaurang. Anna fick sedan lite Lunnevad-sug och bestämde sig för att följa med mig när jag åkte vidare till Maria och Karin.

När vi kom fram och kramkalaset var avklarat åkte vi in till Linköping för att handla ingredienser till vegetarisk lasange. Sååå gott blev det!

Det var en annan tjej på Lunnevad som också hade två kompisar där, så vi hade gemesam middag, drack vin och berättade om oss själva. Jättemysigt!
På kvällen blev det party med hela skolan och det var hur kul som helst. Det är så roligt med öppna, välkomnande människor!

Både jag och Anna sov på Marias rum, Anna bara slocknade mitt i ett samtal, haha!
Maria fick även bevittna en osammanhängade nattlig konversation mellan mig och Anna, som helt saknade logik eftersom vi båda pratade i sömnen! Haha, hur konstigt är inte det?
På morgonen kom Karin in och myste med oss.

Maria tar bilden endast iförd ett par trosor. Det såg så underbart surrealistiskt ut med en topless Maria och en stor Nikon, därav mitt hysteriska skratt...

Lördagen blev förträffligt mysig. Vi gjorde egen pizza, åt Ben&Jerrys och hade det allmänt bakis-slappt.
Klockan 18 var jag och Anna tvugna att säga hej då till våra käraste och bege oss till Linköping så att Anna skulle hinna med pendeln. Sedan körde jag hem genom mörkret med Edith Piaf i högtalarna.

Idag var Alice-älskling hos oss. Gud vad jag älskar den ungen! När hon såg mig ropade hon "ELIN är hemma!" och kastade sig runt mig i bästa koala-stil. Sedan säger hon triumferande "Vi är bästa bästa vänner!"

Underbara älskade


Vi gick till lekparken och styrde.


Sedan blev jag medtvingad upp i "skooogen". När vi kom till en liten glänta knäpper Alice händerna som en lucia och utbrister "Här är vårat hem! Hurra!". I nästa stund sträcker hon armarna mot skyn och dörjar hoppdansa runt i ren lycka!



Nu är jag back safe i Uppsala, och jag sitter och ler lite för mig själv när jag tänker på att ÅFF har gått upp i Allsvenskan idag. Sååå bra!

Tur för mig att Sabina också hade tråkigt ikväll, för hon kom hit och förgyllde min tillvaro. Vi åt godis, drack cider, pratade, skrattade och såg på körslaget, mycket mys!
Om vi fastnade framför Photocabine? Jaha då!

Har du som jag en såndär trevlig, stilla, inget-speciellt-att-göra-helg framför dig?
Tycker du liksom jag att det blir lite halvtråkigt i längden?
Här kommer två utmärkta tips!

1. Gå in på http://www.ch131.com/ och titta på serier/filmer/whatever!
2. Gå in på http://www.laphotocabine.com/ och roa dig i timtal med att ta old fashion fotobåsbilder! Nostalgi i en liten ask!

Jag står i köket och diskar. Vid bordet sitter Axel, biologen, och Edvin, farmacepten. De för en diskussion om något, men är för tillfället jätteirriterade för det är ett ord som de inte kan komma på.

- Okej, den som kommer på det får tårta, säger Axel.
- Vad pratar ni om? frågar jag
- Det är ett ord som vi inte kan komma på, säger någon. Jag hör ett litet stänk av nedlåtande i rösten. Vad vet väl lilla Elin om världen?
- Alltså, det här fenomenet som till exempel gör att saltet kommer in i saltgurkan, säger Edvin.
- Jaså, osmos! säger jag, bara aningens triumferande.

Jag hinner se en glimt av deras förvånade, ja rent av förkrossade, ansikten innan jag vänder mig om med ett stort leende på läpparna och fortsätter diska. Vilken känsla! Vilken seger!

Victory is mine!
(Tänk lite Stewie i Family Guy)

Hur kommer det sig att det alltid, alltid, i vilken grupp jag än hamnar i, blir till en grej att skrämma mig?
Står det "Skräm mig, jag hoppar högt och det är roligt!" på ryggen på mig?
Mycket konstigt, det är ju knappast så att jag går omkring och talar om för alla att jag är lättskrämd.

Ni kan säkert förstå att det har börjat nu. Skrämmandet alltså. Denna gång har det mutera till att även inbegripa kittling. Synnerligen effektivt, det må jag säga.

Varför är jag lättskrämd? Det måste ju vara någon sorts superinstinkt! Jag lovar, hade jag varit en grottmänniska hade jag överlevt längst av alla!

En dag, när jag är sisådär 90 år gammal, kommer jag att bli skrämd, göra ett skutt och sedan bryta någon kroppsdel på grund av benskörhet efter illa skött vegetarisk diet. Så kommer det bli. Det är bäst jag förbereder mig mentalt redan nu.

Josefina och jag blev helt lyriska när vi en dag upptäckte kylskåpspoesin som tydligen satt på kylskåpsdörren! Här är en favorit!


Jag var hemma i helgen, och åkte då bland annat på en tripp till Lunnevad och Vadstena för att hälsa på mina finaste.
Karin raring


Vi gick och tog en pizza i Vadstena

Anna bor så himla fint! Det är nästan så det gör lite ont i själen av att titta sig omkring
Åh, det var så himla bra att få träffa dem! Även om jag trivs hur bra som helst här uppe så längtar jag ihjäl mig ibland efter er där hemma.
På lördagen blev det lite spontant att gå på dubbel 20-årsfest på Gruvan. Det var hur kul som helst! Jag har nog aldrig haft så roligt på Gruvan, att komma hem äger!
Kändes dessutom så himla bra att nu kunna säga att jag faktiskt åstadkommer något när folk frågar vad jag sysslar med. Jämfört med förra året då när det enda jag kunde göra var att lite mesigt klämma ur mig; "Eh.. Jag har tagit körkort." Haha!

Det har blivit mycket fika... Härom dagen gick Jessica och jag till Café Linnéhörnan som måste vara tio-i-topp mysigaste någonsin!


Jag åt någon sorts brownietårta, och den var grym! Grüm!!

Alltså, här blev jag aningens uppskrämd...