Idag är dagen då alla flyttar. Maria och Karin till Lunnevad. Sabina till Uppsala. Anna är redan i Vadstena.
Sabina får jag ju träffa igen imorgon då även jag tar tåget till Uppsala, men fy tusan för att inte få träffa de andra på så länge! Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, känner för att lägga mig och gråtskrika som en tvååring.

Okej, jag vet att det kommer kännas bra så fort jag är på plats. Jag vet att de alltid kommer finnas kvar.
Jag vet att jag kommer träffa massa nya underbara människor.
Men just nu känns det bajs, för jag saknar dem redan.

Men samtidigt ser jag fram jättemycket mot Uppsala. Jag tror att jag kommer få jätteroligt, lära känna massor av interessanta människor. Få vara med om nya upplevelser, nya sätt att vara.
Titta, det känns genast lite bättre!

Nu ska jag gå och packa