Idag längtar jag efter mina finaste. Något av det jag tycker mest om med oss är att vi verkligen kan prata om allt, från de mörkaste, djupaste känslorna och hemligheterna, till de fånigaste och fnissigaste ämnena. Vi skrattar mycket, även när vi pratar om jobbiga saker. Vi har en positiv livssyn, och vi bjuder på oss själva och är toleranta mot varandra. Vi känner varandra väl, är väl medvetna om varandras brister och kan därför kosta på oss att skratta åt oss själva och med varandra.

När jag längtar hem, som idag, då är jag glad att några av alla dessa skratt har fångats på bild. Autentiska, riktiga bilder som är tagna i stunden.

Som den här från balen...

eller den här från när Maria fick räkost i håret sommaren efter studenten!

eller den här från förra nyåret!

Vilken skrattbild på mig själv som jag tycker mest om?

Den här, från mitt födelsedagskalas i somras