Bruket

När det är matchdag för ÅFF svämmas min förstasida på facebook över av statusuppdateringar hemifrån. Varje gång får jag ett jättesug efter att vara där. Känna stämningen och gemenskapen, doften av varmkorv i pausen. Sucka förtvivlat när det går dåligt och jubla högt när det går bra. Det skulle ha blivit mycket jubel de senaste matcherna. Det går bra nu.
Det är konstigt egentligen, hur en sport kan prägla ett helt samhälle. Växer man upp i Åtvidaberg spelar man fotboll, så är det bara. Till och med jag, som måste tillhöra de mest hopplösa i Sverige när det kommer till bollsinne eller lagsport, gick på fotbollsskola när jag var sju år. Under hela min uppväxt har jag hör den äldre generationen tala vördnadsfullt om sjuttiotalets glansdagar. Jag har hört långa historier om hur hela bygden vallfärdade till Kopparvallen för att titta på Ralf Edströms nickar.
Tänk, att nu är vi Allsvenskan igen. Och Åtvidaberg är fortfarande lika engagerat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0