Om att laga mat

Det är tur att jag inte levde för sisådär 150 år sedan, jag skulle nog ha blivit en värdelös hemmafru. Saker som jag normalt sett tycker är fruktansvärt tråkig och därför skjuter upp in i det sista är att städa, diska, tvätta och laga mat. Att städa, diska och tvätta är jag nog inte ensam med att tycka illa om, men att laga mat är något som normalt funtade människor gör av bara farten, för att man måste det. Det blir liksom smått problematiskt att överleva utan mat, så är det ju bara.
Men. det. är. ju. så. väldigt. tråkigt!
Jag är en frukostmänniska. Jag tycker om frukost! Där kan jag lägga energi, jag kokar gröt, brer goda smörgåsar och frossar i yoghurt och müsli. Lunch och middag är däremot värre...
Just matlagningen är något som mina vänner och familj försynt påminner mig om varje gång vi talas vid. Maria frågar "och vad har du ätit idag?" och mamma undrar hela tiden oroligt om jag äter tillräckligt med protein. När jag flyttade till Uppsala fick Sabina uppmaningar från Karin att se till att jag inte svälte ihjäl.
Till följd av min matlagningsovilja (långt ord där) är jag en flitig gäst i skolans restaurang. De har väldigt bra vegetarisk mat till ett hyfsat billigt pris, och jag unnar mig den extra kostnaden eftersom jag då vet att jag åtminstone får i mig ett ordentligt mål mat om dagen.
Men idag ni! Idag har jag tillagat både lunch och middag i mitt korridorskök! Visserligen är kanske inte pasta med pesto det mesta avancerade man kan göra, och kanske är min middagsmacka med tre ägg till mer som en frukost på kvällen.
Men ändå! Jag använde spisen! Vid två separata tillfällen!
Jag fick i mig protein! (jubla mamma! Jubla!) Och det blev gott!!

Kommentarer
Postat av: maria

super awsome!!

2010-10-27 @ 16:15:47
Postat av: Du tar dig, kram från mor

2010-10-27 @ 18:16:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0