Mina finaste

Jag har förstått att det råder viss förvirring kring vem som är vem av mina kompisar hemifrån. Jag har kallat Anna, Karin, Maria och Sabina för "mina finaste" ända sedan jag startade den här bloggen, och det hänger i ännu. Det är ju det de är.

Maria och jag var kompisar under låg- och mellanstadiet, hamnade i olika klasser i högstadiet men återförenades på gymnasiet när vi återigen hamnade i samma klass. Maria är spontan och kan komma med galna idéer och upptåg. Hon har en humor som ibland kan upplevas som sarkastisk, men är innerst inne väldigt snäll. Vi skrattar åt exakt samma bisarra situationer. Maria är en udda blandning av självsäkerhet och sårbarhet, något som gör henne spännande och oförutsägbar.
Maria lystrar även till Mia, Maja, Majsan, Majken, Mary Poppins och Ko-Mia.
Anna och jag är väldigt lika på många sätt. Vi tänker på samma sätt och delar många värderingar och åsikter. Anna är väldigt klok och bra att prata med, tillsammans kommer vi alltid fram till lösningar på alla problem. Anna är fantastiskt rolig och när hon berättar om personer man inte känner har hon en kuslig förmåga att plocka ut deras speciella karaktärsdrag och beskriva på pricken likt. När det kommer till att öva piano är Anna otroligt diciplinerad och målmedveten, hon övar många timmar varje dag, men i andra sammanhang kan hon vara fruktansvärt disträ och glömmer lätt bort saker. Anna har en förmåga att få andra människor att passa upp på henne utan att de inser det själva, något som kan leda till väldigt komiska situationer.
Karin är våran tant. Hon stickar strumpor till dem hon tycker om, bakar småkakor, använder öronproppar om man så är på en klassisk pianokonsert och har pelargoner i fönstret. Jag vet nog inget som har ett lika stort hjärta som Karin. Hon kan bestämma sig väldigt tidigt för att hon tycker om någon och sedan hålla fast vid det på ett sätt som jag inte upplevt någon annan göra. Karin fnittrar på ett sätt som är svårt att motstå, och hon har små underliga egenheter för sig.
Sabina är bland de snällaste jag vet, men hon har samtidigt en väldig pondus och låter ingen trampa på henne. Hon har en jättefin kontakt med sin familj ock åker till Stockholm varje söndag för att äta middag med sina syskon. Sabina är tjejen som kan använda uttryck som "jägarns" och "fy faderullan" på fullaste allvar utan att det låter löjligt. Hon är otroligt godhjärtat och bryr sig verkligen om sina medmänniskor. Sabina har ett väldigt smittande skratt som låter lite som hääähäääähääää.

Kommentarer
Postat av: maria

Haha, på pricken! Tack Elin <3

2010-09-29 @ 19:19:02
Postat av: anna

Så himla fint, jag gråter lite nu. Puss!

2010-09-29 @ 20:17:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0