Det är verkligen konstigt det där, att jag trivs så himla bra här i Uppsala men ändå längtar hem något djävulskt ibland. Som tur är vet jag att jag befinner mig i Åtvidaberg om en vecka. Dessutom har Maria lovat mig att hon ska ringa om några minuter. Det är sådant som hjälper.

I brist på annat kan jag visa er en utav isskulpturerna som har dykt upp runt om i stan. De är himla fina tycker jag.