Ett livstecken
Hej på er!
Jag har inte gått under jorden, jag lovar! Jag fick ju en sådan här bloggdipp förra hösten också, men då gick den över efter ett tag. Det finns alltså hopp!
Allt är fint med mig. Jag pluggar och sjunger och träffar människor. Som vanligt alltså.
De senaste två helgerna har jag tagit det lugnt eftersom jag kände att det varit lite väl mycket kalasande innan dess. I stället för att förtära alkohol har jag alltså umgåtts genom tedrickande och kortspelande, något som ju är utomordentligt trevligt.
Nu i helgen kommer dock min renlevnadsperiod att ta slut, för då är det äntligen dags för höstbal!
Jubel och fröjd!
Såhär har senaste tiden sett ut genom mitt instagramflöde:
Förra helgens myshäng med Emelie bjöd på hemmagjord tårta och kaffe i prästgårdskopparna.
Det var en dramatisk himmel över Botaniska trädgården en dag när jag gick till skolan.
Den här helgen har jag delvis spenderat på landet med Hanna. Vi köpte godis, såg på film och så sov jag på en madrass och kände mig som tolv år på ett väldigt mysigt sätt. Dagen efter gick vi på promenad och jag blev visad diverse smultronställen.
Sista bilden är från min vanding till Ica tidigare ikväll. Det är få saker som får mig att känna mig så liten som att titta upp mot domkyrkan.
Kommentarer
Trackback
