Vad jag gör
Ja, hörrni. Vad har jag för mig egentligen?
Skriver, läser, skriver, sjunger, skriver, skriver, läser, sjunger ungefär. Med några lediga kvällar och umgänge som välbehövliga vattenhål däremellan.
En onsdagspluggstund innan soppan på VG såg ut såhär:
Förra helgen tog Emelie, Anna och jag helledigt och åkte till Helsingfors.
Vi skulle nämligen se Kristina från Duvemåla på Svenska teatern!
Det var precis vad vi behövde i uppsatshetsen. Just nu känns det som att Emelie och jag bara ses för att skriva på uppsatsen och aldrig för att det bara är roligt. Därför var det så otroligt skönt att faktisk åka iväg en stund och kunna fokusera helt på något annat. Och SOM vi fokuserade!
Emelie är eventuellt världens största fan av Utvandrarserien och Kristina från Duvemåla. Man kan säga att vi var välinformerade innan föreställningen.
Hur var det då?
Väldigt bra! Svenska teatern är en otroligt vacker byggnad, historien om utvandrarna är ju alldeles storslagen och musiken såklart hur bra som helst.
Av skådespelarinsatserna tyckte jag särskilt om Karl-Oskar och Roberts fina samspel, det kändes verkligen som att de kunde vara bröder på riktigt. Framförallt tyckte jag om dem i låten Nej, vilken faktiskt finns på youtube med skådespelarna från Svenska teatern, från invigningen av Friends arena.
Det var också väldigt roligt att det användes samma scenografi som i originaluppsättningen, för den är så enkel men samtidigt väldigt effektfull.
Efter föreställningen hade vi en mycket grundlig utvärdering (och blev bjudna på en enmansföreställning av hela historien, utförd av Emelie) på hostelet innan vi gick ut för att äta. Vi slog till med trerätters och vin, och det var hur bra som helst.
Dagen efter återvände vi till Sverige och tog oss till Vällingby för att gå på Kajsa och Tobias inflyttningsfest.
De bor så högt upp att jag vägrade gå ut mer än en meter på balkongen, men utsikten var magnifik.
Fetsen var också trevlig.
Sedan närmade sig slutet på månaden och Valborg kom. Jag beslutade mig för att lämna hetsen i stan och åkte istället ut på landet med Hanna. Där hade vi champagnefrukost och sillunch på tu man hand innan Anna (ytterligare en, jajjemen!) också kom ut och vi åt mat och såg på film. Jag är så glad att jag åkte dit, det var precis vad jag behövde.
Igår var det då första maj, vilket innebär majmiddag på nationen.
Innan det går dock gästerna i procession till nationsgraven och lägger ner en krans, ditburen av kårmarskalken (det är jag, alltså).
Såhär såg jag ut innan:
Sedan gick jag hem och svidade om från högtidsdräkten till klädkod kavaj och begav mig sedan tillbaka till VG för att sjunga med kören, vilket gick hur fint som helst.
Nu sitter jag i skolan och skriver med Emelie. Surprise.
Kommentarer
Trackback
