Angående läraryrkets låga status
När jag berättar för gamla bekanta vad jag sysslar med nu för tiden har jag noterat ett återkommande mönster. När jag berättar att jag pluggar i Uppsala reagerar de flesta positivt. Välkänt universitet med gamla anor, stad lagom långt hemifrån och känd för sitt utomordentliga studentliv. Hög status. Sedan frågar de vad jag pluggar till. När jag säger att jag ska bli lärare märker jag genast att jag sjunker i aktning. Lärare, är inte det för de som inte vet riktigt vad de vill bli? De som inte kommer in på något annat? Those who can't do, teach?
Så kommer den oundvikliga följdfrågan, vilken sorts lärare jag ska bli. Här kan jag märka en viss förväntan, ett hoppets ljus har tänts i deras ögon. Skulle jag nu säga typ gymnasielärare i samhällskunskap och historia så skulle jag vara räddad. Men så släpper jag bomben; låg- och mellanstadielärare (fast så får man inte säga längre, lärare i tidiga skolår heter det). Jag är körd. Jag är nu ungefär lika viktigt som lera. Eller hundbajs.
Ännu värre, jag är mattan som man torkar av hundbajset under skon på.
Varför?!
Som lärare kommer jag utbilda morgondagens läkare, chefer och ministrar.
Hur kan inte det vara viktigt?
Som lågstadielärare lägger jag grunden för det fortsatta lärandet och ger eleverna verktyg för att hantera kunskap längre fram i utbildningen.
Hur kan inte det vara viktigt?
Som lärare är jag ansvarig för att förmedla en värdegrund som bygger på solidaritet, förståelse, jämställdhet och allas lika värde.
Hur kan inte det vara viktigt?
Som lärare är jag ansvarig för att välja läromedel, att se och möta varje elev, att förhindra mobbning, att upptäcka och fånga upp de elever som behöver extra stöd och erbjuda dem detta och att se till att varje elev kan utvecklas så långt om möjligt utifrån sina egna förutsättningar.
Hur kan inte det vara viktigt?
Som lärare kan jag vara den vuxne som DITT barn eller framtida barn spenderar flest vakna timmar med under flera år.
Hur kan inte det vara viktigt?
Som lärare kan jag motivera och uppmuntra mina elever för att höja deras självförtroende i alla ämnen.
Hur kan inte det vara viktigt?
Som lärare kan jag hjälpa till att avlasta för de elever som har en otrygg hemmiljö, jag kan bli den pålitlige vuxne i deras vardag.
Hur kan inte det vara viktigt?
Ponera att jag kommer ha 25 elever i varje klass och att jag har varje klass i tre år. Under tolv år hinner jag då ha 100 elever. Elever som jag träffar så gott som varje dag, under flera år. Försök förstå den påverkan jag hinner ha på mina elever under den tiden, så många liv jag kommer att ha influerat.
Hur. Kan. Inte. Det. Vara. Viktigt?
Kommentarer
Postat av: maria
applåderar
Trackback
