Att offra sig för konsten

Igår var det städdag på VG. Kören hade ansvar för stora salen där vi tvättade fönster och element, torkade kristallkronor och moppade golv. På slutet var det bara en kristallkrona kvar att torka och eftersom det bara fanns en stege att stå på så sa Kajsa och jag att de andra kunde gå.
Precis när de andra försvunnit hände allt på en gång. Först fick vi reda på att massor av tung musikutrustning skulle bäras upp på övervåningen. Sedan lyckas Kajsa välta ut hinken med vattnet som vi använt till att tvätta golvet med. Det rinner iväg över golvet i en stor våg. Jag tar då ett hjältemodigt språng fram med moppen i högsta hugg för att rädda situationen, men halkar något enormt i vattnet och landar pladask på höften medan jag samtidigt tar emot mig med endast vänster ringfinger.
Jaha, fingret är stukat. Till råga på det hade Kajsa fått ett bord på foten tidigare under dagen och kunde inte gå ordentligt. Alltså bar vi musikutrustningen på ett icke så effektivt sätt; jag med endast en hand och Kajsa haltandes.
Men jösses, vad vi skrattade.
Om ni granskar ringfingret ser ni att det nu har antagit en spännande form, lite som en aubergin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0