Vårbalen
Igår var det så äntligen dags för vårbal!
Damerna inledde med champagnefrukost hos Emelie på förmiddagen, vilket var väldigt trevligt.
Efter det skyndade jag hem och gjorde mig i ordning för att agera marskalk vid Allmänna sångens jubileumskonsert i Universitetshuset. Jag fick flankera en dörr, dela ut programblad och kontrollera biljetter. Under konserten satt jag sedan och kontrollerade att ingen gick in eller ut under sångerna, vilket gjorde att jag även kunde lyssna till hela konserten. Det var väldigt fint och pampigt!
Eftersom konserten tog slut en hel timme senare än planerat fick jag sedan springa till VG för att stå där och hälsa gästerna välkomna. När sittningen sedan började inledde kören emd att sjunga Hymn till Västergötland tillsammans med gästerna, för att sedan sjunga några sånger till.
Jag gjorde sedan ett snabbt balklänningsbyte hemma hos Lena och hann till Hotell Hörnan precis lagom till att körens egen sittning skulle börja där (och då äntligen kunde jag slappna av och bara njuta).
Här är Johanna.
Sonia.
Johan gjorde ett tillfälligt återtåg och var återigen med oss, om så bara för en kväll.
Lena (i sin mammas brudklänning!)
Björn, Emelie (som till på köpet fyllde år) och Johan.
Johanna, Johan, Anna och Marcus.
Mitt emot mig hade jag Louise, i 1920-talsklänning!
Lotta.
Caroline och Louise toastade med blomstertema.
Och så sjöng vi en himla massa, såklart!
Här är avslutningen på Lilla kossan Elsa.
Det var tal och uppträdanden till höger och vänster!
Tobias läste upp krönikan över året som gått.
Johanna och Erik.
Lars.
Till bordet hade jag ingen mindre än självaste herr Sidenvall!
Sonia, Magdalena och Benjamin.
Nya Lars.
Plötsligt blev det ett himla ringande i mobiltelefoner och alla herrar försvann ut.
Här är Jenny.
Alltså, Lena i bakgrunden på den här bilden! ÅH!
Anna och Magda.
Isabel.
Lena, Hanna och Emelie.
Jag.
Så kom herrarna in igen! Fler serenader, hurra!
Sedan blev det ännu mer sång! Här sjungs Smedsvisan.
Och slutligen O gamla klang!
Här är Jacob och Kajsa.
Jag hade bara kaffe kvar att skåla med.
Caroline.
Jag älskar syskonen Johanssons synkronisering i bakgrunden på denna bild!
Så var det dags att gå tillbaka till VG för att gå på släppet.
Vid Fyrisån blev jag dock hejdad och uppmanad att sätta mig ned under en kastanj.
Och så fick jag en till serenad!
Det är tradition att den som är nyvald ordförande för kören får just en egen serenad vid vårbalen.
(Har jag glömt att berätta att jag blivit vald till ordförande förresten? Det har jag blivit! Så. Himla. Pepp!)
Åh, alltså!
Det var Till Österland som sjöngs. Vid strofen "Jag där vill bygga en hydda" provades det nya greppet att bilda en mänsklig hydda runt mig.
Oväntat, men väldigt tryggt!
Så gick vi till slut till VG, umgicks ännu mer, dansade styrdans och hade det väldigt bra.
Vårbal, alltså. Det är något magiskt med det.
Serenadkvällen
I fredags var det kvällen innan vårbalen, vilket innebär att herrar i frack vandrar på Uppsalas gator och sjunger serenader för lyckliga damer.
Västgöra nationskörs damer hade traditionsenligt samlats hemma hos Johanna för rep, knytkalas, umgänge och pepp.
Anna och Caroline
Sonia
Sigrid, Jenny och Johanna
Louise
Hanna
Anna berättade sin smått legendariska historia om när hon jobbade med att köra ut pizza i Norge.
Den gick hem kan man säga, vi skrattade så vi fick ont i magen!
Sedan fortsatte vi balkonghänget med att sjunga som om vi vore surikater...
Högst oklart, men väldigt roligt!
Till slut hörde vi äntligen ljuva toner i fjärran och kunde gömma oss allihop bakom balkongens staket.
Ett tjugotal personer hukandes på en balkong ger trängsel och fnissig stämning. Det är verkligen en alldeles speciell känsla.
När jag reste mig för att fira ner korgen med punsch och bubbel möttes jag av knäböjande och fanhälsning.
Åh, vad jag tycker om serenadkvällar!
Sedan kom herrarna upp för varm choklad och fortsatt mingel. Som alltid en fantatsikt trevlig kväll!
Våren och ljuset i tunneln
Maj alltså, åh vad jag tycker om maj!
Något annat jag tycker om är att mitt och Emelies uppsatsskrivande börjar lida mot sitt slut. Vi har nu skrivit alla avsnitt, imorgon har vi sluthandledning, sedan fix och trix utifrån responsen från vår handledare och efter det: Är. Det. Färdigt!
Under torsdag, fredag och lördag förra veckan var vi i skolan sammanlagt 38 timmar. Det är ju faktiskt helt galet. Under tiden var det så fantastiskt vackert väder ute, så till slut kunde vi inte hålla oss längre. Vi tillät oss en kvart ute i solen och gick de hundra metrarna till Botaniska trädgården.
Där blommade körsbärsträden och det var så fantastiskt härligt!
Något mer som är fantastiskt härligt är att det är vårbalshelg nästa helg. Den bästa sortens helg!
Vad jag gör
Ja, hörrni. Vad har jag för mig egentligen?
Skriver, läser, skriver, sjunger, skriver, skriver, läser, sjunger ungefär. Med några lediga kvällar och umgänge som välbehövliga vattenhål däremellan.
En onsdagspluggstund innan soppan på VG såg ut såhär:
Förra helgen tog Emelie, Anna och jag helledigt och åkte till Helsingfors.
Vi skulle nämligen se Kristina från Duvemåla på Svenska teatern!
Det var precis vad vi behövde i uppsatshetsen. Just nu känns det som att Emelie och jag bara ses för att skriva på uppsatsen och aldrig för att det bara är roligt. Därför var det så otroligt skönt att faktisk åka iväg en stund och kunna fokusera helt på något annat. Och SOM vi fokuserade!
Emelie är eventuellt världens största fan av Utvandrarserien och Kristina från Duvemåla. Man kan säga att vi var välinformerade innan föreställningen.
Hur var det då?
Väldigt bra! Svenska teatern är en otroligt vacker byggnad, historien om utvandrarna är ju alldeles storslagen och musiken såklart hur bra som helst.
Av skådespelarinsatserna tyckte jag särskilt om Karl-Oskar och Roberts fina samspel, det kändes verkligen som att de kunde vara bröder på riktigt. Framförallt tyckte jag om dem i låten Nej, vilken faktiskt finns på youtube med skådespelarna från Svenska teatern, från invigningen av Friends arena.
Det var också väldigt roligt att det användes samma scenografi som i originaluppsättningen, för den är så enkel men samtidigt väldigt effektfull.
Efter föreställningen hade vi en mycket grundlig utvärdering (och blev bjudna på en enmansföreställning av hela historien, utförd av Emelie) på hostelet innan vi gick ut för att äta. Vi slog till med trerätters och vin, och det var hur bra som helst.
Dagen efter återvände vi till Sverige och tog oss till Vällingby för att gå på Kajsa och Tobias inflyttningsfest.
De bor så högt upp att jag vägrade gå ut mer än en meter på balkongen, men utsikten var magnifik.
Fetsen var också trevlig.
Sedan närmade sig slutet på månaden och Valborg kom. Jag beslutade mig för att lämna hetsen i stan och åkte istället ut på landet med Hanna. Där hade vi champagnefrukost och sillunch på tu man hand innan Anna (ytterligare en, jajjemen!) också kom ut och vi åt mat och såg på film. Jag är så glad att jag åkte dit, det var precis vad jag behövde.
Igår var det då första maj, vilket innebär majmiddag på nationen.
Innan det går dock gästerna i procession till nationsgraven och lägger ner en krans, ditburen av kårmarskalken (det är jag, alltså).
Såhär såg jag ut innan:
Sedan gick jag hem och svidade om från högtidsdräkten till klädkod kavaj och begav mig sedan tillbaka till VG för att sjunga med kören, vilket gick hur fint som helst.
Nu sitter jag i skolan och skriver med Emelie. Surprise.
