Jahapp, det var det. Jag återkommer när nästa irritationsmoment uppenbarar sig.

Jag tycker verkligen mer och mer om Uppsala ju längre jag bor här, framför allt nu när det är julfint överallt. Jag tycker om kullerstenarna, gränderna och de gamla byggnaderna. Jag tycker om att det finns så mycket kunskap överallt. Jag tycker väldigt mycket om människorna. Jag älskar att det inte är någon stor grej att möta en grupp herrar iklädda frack och studentmössa på en vanlig vardag. Jag tycker om att vad som skulle vara ett försenat luciatåg med tidigt hemgående kan utvecklas till att dricka öl med en västgöte som man känner samt en okänd tyska, en okänd mexikanska och en okänd göteborgare som man diskuterar gruppdynamik och konfliklösning med.

Det är sådant som muntrar upp om man har fått sig en törn.

Vi i klubbverket träffades hemma hos Johanna som var värdinnan för kvällen och fixade i ordning en stund innan de andra dök upp. När så gästerna anlände mötte vi med glögg och hejarop och alla dukade fram sina knyt till julbordet. Så varvade vi mat, sång, skratt och spexande ända till klockan närmade sig dags att gå vidare. Då smög jag ut på balkongen, bytte om och agerade sedan tomte med mitt eget hår som skägg under hakan. Jag knackade jag på, tog säcken (som var förvillande lik ett utav mina blommiga påslakan) över axeln och knackade på dörren. Så fick alla varsin julklapp och drog sedan vidare ut i kvällen.

Efter att klubbverket stannat kvar och städat medan de andra lussade på Upplands nation skyndade vi sedan till VG där vi iklädde oss lucialinnen, knöt band i midjan, tände ljus och tågade in i stora salen där vi möttes av tindrade ögon och leende munnar. Det gick fint att sjunga och efteråt belönades vi med öl i läsesalen. Kajsa och Anna framförde en väldans fin sång till min ära och stämningen var hög. Så småningom tog sittningen slut inne i stora salen och släppet kunde börja. Precis som förra året spelade klezmerbandet Den flygande bokrullen. Jag vet inte om ni minns att jag var alldeles euforisk efter förra årets upplevelse, men det var i alla fall precis lika bra och roligt i år.

De låter ungefär såhär:

Efter att ha dansat mig alldeles svettig tillbringade jag flera timmar med att springa ut och in i huset, prata, kramas, somna i en soffa, sjunga på "my horse is amazing" och skratta ganska mycket. Slutligen sov jag hemma hos mig i en och en halv timme innan jag gick upp igen klockan 06.30 för att möta upp kören vid Djäknegatan. Ungefär här skickade jag även ett sms till Emelie där det stod "Jag och vukt löner bli litar sens, men vi ämnet! oreq". Morgonen och eftermiddagen spenderades sedan med att gå luciatåg för nationens kuratorer och inspektor, vilket gick fint det också trots den allmänna tröttheten. Sedan hem och sova i ytterligare två timmar innan vi möttes upp igen och avslutade helgen med pizza och vad som kändes som ett oändligt antal fotbollsmatcher på tv. Och mera skratt förstås.

Som ni antagligen gissat vid det här laget tog jag inga bilder, men så fort våran fotograf har laddat upp sina bilder på facebook lovar jag att länka till albumet, jag tror inte att ni kommer bli besvikna.

Åh, vilken bra helg!

Här sitter jag och är pirrig inför körens julfest, lucitågsgående och helanattendansande.

Puss på er!

Och Line med ny hårfärg!

Vi gick till Storken såklart.

Jessica var med...

...och en suddig Viktor.

Och så jag, men jag fastnade inte ens på någon suddig bild.

Vi pratade om det mesta mellan himmel och jord. Det var fint.

Åh blä, ljudet och bilden blev fruktansvärt osynkat. Jag ber så väldigt mycket om ursäkt för det och hoppas att det kanske bara är hos mig som det blir så.

Sent en festnatt tidigare i höst beslutade Marcus och jag oss för att vi ville baka tillsammans någon gång. Ett datum bestämdes på plats och skrevs in med bläck i kalendrarna, och sedan var det bara att vänta. Igår var så tiden kommen och det vankades lussebak i Luthagen. Anna var med också, och efter ett tag kom även Kajsa för att hjälpa oss äta upp allt det goda.

Vi gjorde galet mycket deg vilket resulterade i att vi ungefär halvvägs tröttnade på att göra de traditionella formerna och började experimentera lite.

Sötast blev min lussesnigel.

Vi hann även äta mat, lyssna på sjuttioelva olika versioner av O Helga Natt samt se en Beckfilm som gjorde att jag var livrädd hela vägen hem. Väldans mysig kväll.

Idag gick vi på Orphei Drängars julkonsert i Universitetsaulan. Vi hade billiga platser uppe på kanten på balkongen, men det gjorde ingenting eftersom man hörde himla bra ändå.

Jag tycker så väldigt mycket om aulan i universitetshuset. Den är så härligt prålig med gulddetaljer i överflöd och bistra statyer i nischer under kupoltaket.

Och konsetren då? Jo, den var väldigt bra, underhållande och snygg.

Senare på eftermiddagen kom Anna och Karin på visit till Uppsala! Vi lagade mat, pratade och myste hemma hos Sabina, och det var väldigt skönt bara att vara på samma ställe en stund.